Känslosam dag på Fame Factory

Tårar och ilska omvartannat

1 av 3 | Foto: Strix
Hela gänget framförde sina sånger i en nästintill fullsatt kyrka.
NYHETER

Dramaövningarna avlöste varandra, allt för att sätta igång processer inom var och en av eleverna.

Att det fanns spänningar i gruppen gick inte att ta miste på.

Det hade blivit dags för eleverna att uppträda i mäktiga Skara domkyrka med Ida som körledare. Åsikterna om hur hon skött det hela gick dock isär. Johan var lyrisk och ansåg att hon var en lyckad blandning av glädje och lite jävlar anammma. Dennis på sitt håll sammanfattade det med en mening:

– Jag tycker det är dåligt, rent ut sagt.

Han meddelade vidare att fick han inte göra sin ursprungslåt kunde det lika gärna vara, han behövde inte sjunga solo alls när allt kom omkring.

Eventuella sura miner blåstes däremot bort när det var dags för uppträdandet, som inleddes med en procession med Martin som stavbärare. Efter första numret tog prästen till orda:

– Man vågar applådera i kyrkan idag. Publiken bestod av en hel del äldre besökare men givetvis hade en hel del yngre hittat dit så autografblocken åkte givetvis upp efteråt. Välkända ”Oh, Happy Day” och ”Mitt lilla ljus jag har” dånade i kyrkan och efter konsertens slut klev en äldre dam fram för att tacka:

– Ni är så fantastiska, vad trevligt det var!

På med badmössan!

Att våra vänner gör de mest varierande saker vet vi, morgonen därpå begav de sig till stadens badhus,där Kapten Thool väntade på dem. De började med att trampa vatten, tätt följt av armhävningar och situps samt bollträning. Att de nu tog träningen på största allvar gick inte att ta miste på och Kaptenen kostade till och med på sig några uppmuntrande ord. Tillbaka på skolan hade det blivit dags för Micke Grahn att hålla ännu en av sina uppskattade föreläsningar. Rätt omgående tog han upp problemet med att tjejerna åker ut medan Peter suckade: – Tjejerna får fan skärpa till sig nu, snart är vi bara åtta trötta dårar kvar!

Dårar eller ej, under dagens lektion skulle den personliga utvecklingen hos var och en vara i fokus för en stund och detta skulle ske med hjälp av dramapedagogen Ronny Eck. Första övningen gick ut på att var och en skulle ge sig själva en komplimang och även tala hur livet i allmänhet kändes. De fick med andra ord ”kliva ur sig själva” och tala...

Insikt

Dajana sa åt sig själv att verkligen ta vara på den här chansen medan Anders uppmanande sig själv att ta tillvara sin talang. För Ida blev det plötsligt känslosamt, saknaden efter hennes syster bubblade upp och hon kunde inte hålla igen tårarna. Även Mia rördes till tårar av Idas ord.

– Du känner dig lite ostabil nu, sade Mia till sitt alter ego och lovade att hädanefter inte tänka negativt om sig själv.

Turen hade kommit till Dennis och ilskan från gospelskonserten hade inte riktigt lagt sig. Han berättade att det fanns två personer han tappat respekten för helt samt att han hade haft en riktigt helvetesvecka. En vecka som å andra sidan slutade riktigt bra.

Tid för eftertanke

Peter passade på att reflektera en smula efter lektionens slut:

– I och med att alla personer öppnar sig ganska mycket under de övningar vi har ihop, så lär man känna varandra.

Ronny poängterade senare syftet med övningen, att vara medveten om den process som sker i eleverna?

Allteftersom miniaudition närmade sig började detta diskuteras så smått. Inne i köket hade Dajana och Martin slagit sig ner för att diskutera veckofinalen och poängställning.

Och visst kan man spekulera men riktigt säker är man aldrig i de här sammanhangen?

Anna Bergstrand