Bush kan inte vinna

Krig eller reträtt - hur han än gör blir han en förlorare

NYHETER

President Bush har målat in sig i ett hörn.

Startar han krig mot Irak är det mot världens uttryckliga vilja.

Låter han trupperna packa ihop och åka hem kan han vinka adjö till Vita huset.

Bush har sig själv att skylla att han tvingas välja mellan pest och kolera.

Hans Blix rapport i FN i dag gör med största sannolikhet varken till eller från i Bushs krigsplaner.

Den korrekte svensken kommer att ge båda sidor köttben men inget tillräckligt saftigt för att vågskålen definitivt ska tippa över i någon riktning.

Bush försatte chansen att nå enighet långt tidigare.

Om han hade hävt ur sig färre Vilda västern-repliker och lyssnat mer till Europas ledare hade han inte suttit i knipan.

Pappa var mer framgångsrik

Trots allt är klyftan i sakfrågan inte omöjlig att överbrygga. Ingen älskar Saddam. Målet är detsamma och båda sidor är beredda att ta till krig. Oenigheten är en fråga om tajming.

När pappa Bush skulle samla ihop en koalition för att kasta ut Irak ur Kuwait var det mer tyst diplomati än otålig krigsretorik som gällde. Metoden var framgångsrik. Till och med traditionella USA-fiender som Syrien ställde upp i FN-koalitionen.

George W har gjort precis tvärtom trots att argumenten för en attack den här gången är mer diffusa. När länder som Frankrike, Tyskland, Belgien och Ryssland började resa invändningar mot ett Irakkrig viftade Bush bort dom som ohyra på kavajslaget.

I FN-processen har Bush från början gjort klart att antingen kommer FN fram till USA:s slutsats eller så startar supermakten krig ändå.

Som man sår får man skörda.

I stället för att minska har klyftan till motståndarländerna vidgats till en avgrund.

Jag förmodar att Bush går omkring med knuten näve i fickan och det är inte Saddam han vill klappa till.

Med högst några veckor kvar till ett krigsbeslut så sitter Bush i en rävsax.

Hur han än gör tar han en mycket stor risk.

Han satsar på krig

I valet mellan två onda ting tror jag Bush redan bestämt sig. Han chansar på att kriget blir kort. Att USA står som segrare och att de amerikanska förlusterna hålls nere på ett minimum.

I ett sånt läge glöms den amerikanska solokörningen bort. Alla drar i stället en lättnadens suck över att Saddam är borta.

Därefter kan de rivna broarna över Atlanten repareras.

Många oskyldiga kommer att dö i kriget. För Bush är det ett val för att överleva.

Wolfgang Hansson