Bush varvar sina löften med hot

NYHETER

President Bush är i desperat behov av FN-stöd för ett Irakkrig.

Annars hade kriget redan varit ett faktum.

Med en kombination av hot och löften vill han förmå de tveksamma att rösta med USA.

Funkar inte det blir det ändå krig.

Två bilar kör i hög fart på kollisionskurs mot varandra. Den som väjer först förlorar. Tävlingar av det här slaget pågår lite varstans. Chicken race kallas det.

I FN:s säkerhetsråd pågår ett alldeles speciellt chicken race som gäller världsfreden. Frågan är vem som blinkar först - USA, Frankrike eller Saddam.

Hans Blix gav som väntat båda sidor argument i sin förmodligen sista rapport om Iraks massförstörelsevapen.

USA tog fasta på Blix ord att Irak inte samarbetat fullt ut.

Frankrike och världsopinionen valde att lyssna på det Blix sa om att Irak samarbetar bättre och bättre.

Mönstret från tidigare rapporter upprepade sig.

FN-huset var packat av allvarliga, mäktiga män - i de här sammanhangen dominerar männen totalt.

Bush har bestämt sig

Krigsspelet har blivit en spännande underhållning med den skillnaden att det inte går att säga "det är ju bara en lek" till den som förlorar.

Ändå är det på många sätt en skenprocess de maktstinna männen ägnar sig åt.

FN:s säkerhetsråd avgör inte frågan om krig. För Bush har vapeninspektionerna aldrig varit huvudsaken. Saddams skalp är vad USA är ute efter.

George W Bush har redan fattat sitt beslut och i den nya världsordningen är det han som bestämmer.

Nu handlar det bara om FN ska stötta en attack mot Irak eller inte.

På ena sidan står USA - stött av Storbritannien, Spanien och Bulgarien - med ett resolutionsförslag som ger Saddam till den 17 mars att avrusta. På den andra har vi Frankrike, Ryssland och Kina, som alla kan lägga in sitt veto, samt Tyskland och Syrien.

I orkanens öga står sex rätt fattiga utvecklingsländer som i grunden är emot ett krig men som inte vet om de vågar rösta efter sin övertygelse.

Bush vill tvinga alla länder att bekänna färg i en omröstning.

Han kunde lika gärna ha skickat ett hotbrev till Angola, Kamerun, Guinea, Pakistan, Mexiko och Chile.

Röstar de nej eller lägger ner sina röster ses det som en fientlig handling mot USA. När kriget i Irak väl är över kan Bush straffa de olydiga. USA har många sätt att hämnas, inte minst ekonomiskt.

Lägre nota med FN-stöd

Pressen är extra hård på de sex eftersom de vet att Bush startar krig oavsett vad de säger. Kanske bättre då att rösta ja och inte göra USA till sin fiende.

Vi vet väldigt lite vad som händer bakom kulisserna. Hur USA försöker sockra budet till de sex. Med säkerhet vet vi att de utsätts för enormt starka påtryckningar.

Ett FN-stött Irakkrig betyder mycket för Bush. Det politiska priset för ett angrepp sjunker väsentligt. Notan för krig och återuppbyggnad kan delas av många länder. Bushs personliga risk minskar drastiskt.

Därför fortsätter Bush på FN-vägen trots att hans hopp om att lyckas är väldigt litet. Om detta sista försök misslyckas är Bush inte den som blinkar först.

Kriget är ett faktum någon gång från mitten av mars och framåt.

Priset för att backa är ännu högre för Bush. Och han kan ju alltid hoppas att Saddam avrustar eller störtas i sista stund.

Wolfgang Hansson