För dyrt att utreda handel med kvinnor

NYHETER

HAPARANDA

Polisen har inte råd att utreda kvinnohandeln i Norrbotten.

Trots att brottsligheten är välkänd, omfattande och organiserad över gränserna. Och hela tiden växer.

Kvinnorna hämtas från Murmansk via Rovaniemi och Kemi till bordeller i Aavasaksa och Keminmaa. Därifrån körs de ut till Torneå, Haparanda och Övertorneå.
Kvinnorna hämtas från Murmansk via Rovaniemi och Kemi till bordeller i Aavasaksa och Keminmaa. Därifrån körs de ut till Torneå, Haparanda och Övertorneå.

Rikskriminalens rapport om kvinnohandeln i Sverige avslöjar hur omfattande prostitutionen i Norrbotten blivit på bara några år. I det tysta har den fått växa. Nu är den mycket välorganiserad och svåråtkomlig.

- Det är som ett stort nätverk av transportörer och säljare som erbjuder glesbygdsprostitution, säger Ola Backe, kriminalinspektör vid Haparandapolisen.

Ingen har åtalats

Han vet det mesta om den gränsöverskridande brottsligheten i Norrbotten. Dit hör kvinnohandeln och Ola Backe är allvarligt oroad över hur den har utvecklats till att bli en slags glesbygdservice som alla känner till, men ingen försöker stoppa.

Inte ens polisen.

Trots att många av kvinnorna far illa och trots att det är ett brott att köpa sex och ett annat brott att koppla samman köpare, så kallade torskar, med prostituerade kvinnor.

- Jag tror att det är en fråga om pengar för det är dyrt att spana på sådan här brottslighet, säger Ola Backe.

De senaste fyra åren har han identifierat 56 män som kan misstänkas för sexköp och 76 ryska kvinnor som kan ha utnyttjats. Att de faktiska siffrorna är långt högre är han övertygad om. Ändå har ingen blivit åtalad.

Att polisledningen i Norrbotten betvivlar hans uppgifter tar han med uppgiven ro.

Inte samma status

- Så fort man erkänner att problemet finns måste man betala och det är dyrt att utreda sådan här typ av brottslighet, svarar Ola Backe, som inte längre finns kvar på tjänsten att bevaka gränsöverskridande brottslighet i länet, utan bara i Haparanda.

- Jag tolkar det som att det är lättare att skjuta budbäraren och att det inte har samma status att arbeta med kvinnohandel som med andra brott. Men ingen vill att ens egen dotter säljer sig, säger han.

Camilla Norström