Nu ligger allt i Allahs hand

Aftonbladets Urban Hamid rapporterar inifrån Bagdad

1 av 3 | Foto: AP
HON FLYR FRAN BAGDAD Bussen till grannlandet Syrien ska just avgå från Bagdad. De som har råd och möjlighet lämnar den irakiska huvudstaden. Nu går 20 bussar till Syrien varje dag från den här stationen, i normala fall går det fyra.
NYHETER

BAGDAD

Tvåbarnsmamman Mona, 25, vet att hon inte kan lämna Bagdad. När kriget kommer - och det är snart - är hon och barnen kvar.

- Jag är rädd, säger hon försiktigt.

Det råder en kuslig stämning i Iraks huvudstad.

Det är lugnet före stormen.

Alla vet att kriget är oundvikligt. De är beredda. Åtminstone psykologiskt.

Faisal, 42, jobbar på ett stort hotell i Bagdad. Han säger att alla irakier har köpt vapen som de har hemma.

- Men hur ska vi kunna förbereda oss för amerikanska luftangrepp? Vi får vänta tills de amerikanska soldaterna försöker ta sig in i Bagdad, säger han.

- Vi är vana vid krig. Engelsmännen och amerikanerna har bombat Irak i flera månader redan.

Tomt och tyst

På Abu Nawas-gatan som sträcker sig längs floden Tigris låg förr rader med restauranger. Restauranger där folk brukade sitta och blicka ut över floden, röka vattenpipa eller spela backgammon och domino.

Så är det inte nu.

Nu är de övervuxna med ogräs eller förvandlade till soptippar där man känner lukten av ruttnande sopor och avlopp.

Borta är även de lekande barnen.

Borta är också många av dessa privilegierade människor som hade råd att bo i någon av villorna och lägenheterna som kantar Abu Nawas-gatan. Många av dessa bostäder är nu tillbommade och övergivna. På grindar och dörrar hänger stora hänglås.

De enda som finns kvar är de fattiga människor som inte har möjlighet att fly.

Många som vi talar med säger att de inte är rädda. Att allt ligger i Allahs hand.

Ahmed, 32, som driver ett växlingskontor, säger att han inte är rädd för egen skull men för sina två barns.

- Vi vuxna är vana. Först hade vi kriget mot Iran som varade i åtta år. Sedan hade vi kriget 1991 och sanktionerna. Och nu det här, säger han och ruskar på huvudet.

Jag frågar honom om han har märkt någon förändring.

- Ja visst, vi gör inte lika mycket affärer som tidigare, svarar han.

Skyttevärn på vägar

Det tydligaste tecknet på att kriget är nära förestående ser man i de många skyttevärn som byggts upp runt om i Bagdad på broar, viktiga vägar och andra strategiska nyckelpositioner.

När jag tittar ut genom fönstret på mitt hotellrum ser jag några sandsäckar som ligger staplade på varandra.

Andra exempel på försiktighetsåtgärder är att man har uppmanat gäster att flytta från hotell som anses ligga i riskzonen för de amerikanska bombningarna.

Folk stannar inne

Mohammed, en äldre man, beskriver tecknen på det kommande kriget:

- Människor går inte ut längre. Gatorna är tomma på folk. Folk trycker i sina hem. De är rädda och nedstämda, säger han.

Han är själv ärrad veteran från kriget mot Iran där han blev så illa skadad att han fick ligga på sjukhus i ett helt år. Men nu är han optimistisk och tror att kriget fortfarande kan stoppas.

- Det är klart att vi inte vill att USA ska komma in i Irak och ta över. Jag är en helt vanlig människa, jag vet inget om politik. Det enda jag vet är att krig för med sig elände och förstörelse. I ett krig finns bara förlorare - inga vinnare.

Jag frågar honom om Bagdadborna kommer att lämna Irak. Han ler lite sorgset och svarar att de varken har pengar eller visum för att kunna ta sig någonstans.

Under förra kriget stannade han själv kvar i Bagdad men skickade sin fru och sina barn till norra Irak för att de skulle slippa krigets fasor.

Jag frågar vad tänker han göra nu.

- Ingenting. Det lönar sig inte att fly. Vad ska man göra? säger han.

Bush är som "Hitler"

Tvåbarnsmamman Mona, 25, är rädd. Rädd för kriget som hon tror är oundvikligt:

- Jag kan inte sova på nätterna. Jag kommer fortfarande ihåg bomberna som föll över Bagdad 1991. Hur allting skakade. Nu ska mina barn få uppleva samma sak. Bush är som Hitler. Har han inga egna barn?

Urban Hamid