USA:s soldater tar alla hoten på blodigt allvar

1 av 3 | Foto: PETER KADHAMMAR
Första offret En sjuk amerikansk soldat är på väg att forslas hem till USA. På grund av allergi mot en smittkoppsvaccinering drabbades han av hjärnhinneinflammation.
NYHETER

Varje gång sergeant Michelle Wachholz-Yee ska gå någonstans måste hon ha en kamrat med sig.

Hon säger att hon inte alltid bryr sig om det, men det är hon skyldig att göra.

Det kallas "kompissystemet" och är en detalj i en myriad av säkerhetsföreskrifter som omgärdar basen.

Man kan gå vilse. Man kan ramla och slå sig. Man kan bli överfallen av en attentatsman.

Därför ska varje soldat alltid ha någon vid sin sida. Några säger att det går dem på nerverna. Sova i tiomannatält, äta i den stora matsalen där det ständigt är kö, aldrig vara ensam utom när man går på toa.

Säkerhet framför allt

Säkerhetsbestämmelserna överskuggar allt.

Att alltid ha gasmasken med sig är en självklarhet. Men sergeant Yee bär också på en ryggsäck. Den innehåller hjälm och komplett skyddsutrustning mot kemiska stridsmedel.

Ryggsäcken väger 15-20 kilo. Man måste ta med den förbannade packningen vart man än går, den får inte vara längre än fem minuter bort, och man blir rätt trött på den.

Det är första gången sergeant Yee är utomlands. Hon är 23 år. Hon säger att hon inte har någon åsikt om Kuwait, för denna bas är det enda hon har sett av landet.

Läget i Mellanöstern? Hon har inga synpunkter, men som alla amerikanska soldater säger hon att det finns en hel del hot därute, och de är här för att eliminera ett av dem.

- Jag vet inte varför de anföll oss, men vi måste göra något åt terroristerna. USA blir säkrare när vi tagit bort Saddam Hussein.

Ingen tvivlar på utgången av det kommande kriget. Frågan är hur små de amerikanska förlusterna kan bli.

Sjukvårdslag

Sergeant Jason Robbins och kapten Paul Simpson ingår i ett flygande sjukvårdslag som tar skadade soldater från öknen till Kuwait City och därifrån till flygbasen Landstuhl i Tyskland.

Om en soldat blir skjuten vid irakiska gränsen forslas han med helikopter till Kuwait City. Han ska vara där, och få en första behandling på sjukhus, inom åtta till nio minuter.

En patient med livshotande skador flygs därefter till Tyskland inom 24 timmar. Men systemet innefattar även patienter som inte kan återgå i aktiv tjänst inom en vecka.

Alltså har Robbins och Simpson varit i Tyskland nio gånger sedan de kom hit i slutet av januari. De har fraktat en vakt som sköts i benet av en krypskytt, en man med överkörd fot, en som överreagerade på sprutan mot smittkoppor och fick hjärnhinneinflammation, en som kom hit med ryggont efter att ha skottat snö hemma i USA.

Inget lämnas åt slumpen

Patienterna får vård på ett militärsjukhus i Landstuhl.

- Vi vill behålla dem inom det amerikanska sjukvårdssystemet, säger Jason Robbins.

Det finns så många hot därute. Inget kan lämnas åt slumpen.

Bara några få tillåts lämna basen, och endast i tjänsten. De måste vara en grupp i minst två fordon, ha minst ett vapen per bil och minst 30 skott, skyddsvästar på sig, och förarna ska ha haft minst åtta timmars sömn.

Basen ligger i öknen men rökning är tillåten endast i rökrutor. Vid rökrutorna finns en röd hink att lägga fimpar i. Den har lock. Bredvid hinken står en brandsläckare, ibland även hacka och spade.

Massor av regler

Ett universum av regler omgärdar dem som deltar i "Operation varaktig frihet". Sergeant Yee har inte ens tänkt tanken på en utflykt från basen, för det är inte möjligt.

Hennes man är också soldat. Redan i augusti förra året skickades hans luftförsvarsförband till Saudiarabien. De sitter på varsin bas i samma öken och talas vid i telefon så ofta de kan.

När sergeant Yee är ledig springer hon. Hon springer varv efter varv längs staketet med rakbladsvass pianotråd högst upp, förbi vakttornen, förbi sensorerna som ska upptäcka kemiska stridsmedel, förbi vaktposterna, varv efter varv.

Hennes kontrakt med armén går ut den 28 mars nästa år. Sergeant Yee tänker inte stanna en dag längre.

Peter Kadhammar