"Tapperhet har inget kön"

Trebarnsmamman Amina – frontsoldat i det irakiska Kurdistan: Vi ska ta tillbaka våra städer

1 av 2 | Foto: MUSTAFA CAN
JÄMLIKA - IN I DÖDEN Amina Resul Aziz har tre barn, men tvekar inte att bege sig till fronten: - Vi ska slåss sida vid sida med männen.
NYHETER

RANIA

Amina Resul Aziz är trettioårig trebarnsmor - och frontsoldat i irakiska Kurdistans enda kvinnliga kompani.

- Tapperheten sitter inte i könet - när kriget bryter ut kommer vi att slåss sida vid sida med männen, säger hon.

Jag träffar Amina och ett tiotal av hennes kolleger på militärförläggningen i staden Rania, som ligger 60 kilometer från den irakiska fronten. Kvinnorna ska strax äta lunch men sitter nu uppe på en utkikspost, där officeren Qaniha Haci Ibrahim håller tal om att de från och med i dag måste vara mentalt förberedda på kriget trots att de fysiska och stridstaktiska övningarna är över.

Qaniha, som är sexbarnsmor, berättar att det kvinnliga kompaniet grundades 1996 på initiativ av partiet Kurdistans patriotiska union och ett par kvinnliga peshmergor - betyder "de som trotsar döden" - som tidigare hade deltagit i kurdernas gerillakrig mot Saddam Hussein.

- Majoriteten av kompaniets 500 kvinnor har varit just gerillasoldater som stridit sida vid sida med sina fäder, bröder och andra manliga släktingar. Jag blev själv peshmerga redan 1981, berättar hon.

Får lära sig läsa

Kvinnorna har en egen kvinnlig befälhavare och får genomgå samma fysiska och psykiska tester som männen innan de godkänns som peshmergor, förklarar Qaniha.

Kvinnorna och männen bor dock i separata förläggningar, de får inte umgås med varandra på fritiden utan träffas bara vid krigstaktiska övningar och överläggningar.

De kvinnor som är analfabeter - oftast från byar - och som klarar av testerna får lära sig att läsa och skriva på förläggningen. Men de allra flesta har grundskoleutbildning eller någon form av akademisk utbildning. Flera av dem har arbetat som till exempel lärare, läkare eller sjuksköterskor.

Amina Resul Aziz, vars barn är 14, 12, och 10 år och vars man arbetar som chaufför, får något sårat i blicken på frågan om varför hon som kvinna valde att bli soldat. Hon tycker inte att det är romantiskt eller fascinerande med kvinnliga soldater, vilket frågan skulle antyda.

- Det har alltid varit krig i mitt land och vi kommer alltid att behöva soldater som kan försvara det, säger hon.

Amina erkänner dock att utan makens stöd hade hon nog inte varit soldat. Att hon trots allt lever i ett patriarkaliskt samhälle. Ända sedan Amina blev peshmerga 1998 har många män och kvinnor tyckt att hon borde hålla sig hemma för att städa, laga mat och ta hand om barn i stället för att vara soldat på heltid.

- Jag brukar säga till dem som tycker att jag borde vara en "god hemmafru" att jag tror på det jag gör och att det inte står ristat i sten att män är bättre än kvinnor på att kriga och försvara sina hem.

Sköterskan blev prickskytt

Zara Hassan Ahmed, 31-årig tvåbarnsmor, som fram tills nu lyssnat på Amina, flikar in med att hon som prickskytt är minst lika bra som männen på prickskytte.

Hon arbetade som sjuksköterska fram till 1996 då hon gick med i den kurdiska armén.

- Jag kom till insikten att det är främst med vapen jag kan försvara mitt land och folk. Ända sedan barnsben har jag hört de äldre berätta om släktingar som mördats eller tillfångatagits av den irakiska armén.

- Som 16-åring upplevde jag också Iraks så kallade Anfalkampanj mot oss kurder, då dödades 200 000 människor och över 4 000 byar förstördes - utan att vi kunde försvara oss.

Zara tummar på sin kalasjnikov och säger att fronten mot Irak ligger 60 kilometer härifrån och att kvinnorna är väl förberedda på kriget, som bryter ut när som helst.

"En viktig symbol"

- När kriget väl bryter ut kommer vi inte att fungera som kokerskor, säger hon. Vi kommer att vara i främsta ledet för att återta de kurdiska städerna Kirkuk och Mosul från Saddam Hussein.

Tänker du aldrig på vem som ska ta hand om dina barn om du omkommer i kriget?

- Jag vore en dålig mor om jag inte skulle tänka på mina barn. Visst, kvinnor har bättre hand med barn än män, men jag tröstar mig med att om jag dör så tvingas min man att ta hand om barnen. Han kommer inte att ha något annat val "

Hon säger att hon och de andra kvinnliga soldaterna trots allt är en viktig symbol för kvinnlig frihet och jämlikhet. Att det är viktigt att hon och hennes kolleger tänjer gränser för vad kvinnor får och kan göra.

Men om nu kvinnorna vill försvara och utveckla sitt land, varför kan de inte göra det genom att till exempel bli politiker, rektorer och chefer på större företag?

Det där är en typiskt manlig fråga, svarar flera av kvinnorna och menar att det redan finns kvinnliga makthavare - även om det skulle behövas många fler. De tycker att armén trots allt är den främsta symbolen för kamp och den sista manliga bastionen för kvinnor att inta.

- Du måste förstå att vi inte är några stridsgalningar som romantiserar kriget, säger Qaniha Haci Ibrahim. Men nu har ödet tilldelat oss kurder en historia och geografi som gjort att vi alltid varit utsatta för utrensningskampanjer.

"Kräver fullständig jämlikhet"

Amina Resul Aziz tillägger att det i irakiska Kurdistan finns drygt 150 000 änkor på grund av att många män har dött i frihetskampen.

- Eftersom vi som är här vill försvara vårt land och kräver fullständig jämlikhet mellan könen måste vi också vara beredda på att spela på männens planhalva - till vilket pris som helst.

Läs mer

Mustafa Can