Flykten - till Bagdad

Saddams tv-tal får människor att åka till Irak för att strida: Jag dör hellre än sitter här hjälplös

1 av 3 | Foto: tommy mardell
STÄLLER UPP FÖR IRAK OCH SADDAM 20 bussar tog folk från Amman i Jordanien till Bagdad i går. Saddam Husseins tv-tal gav många inspiration till att åka till Irak - och de som åker är segervissa. "Jag känner ingen rädsla för att återvända, bara glädje", säger Um Ammar.
NYHETER

AMMAN

Bussen är fylld till sista plats. Närmare hundra kronor har var och en betalt för den farliga resan till kriget.

Heidar Abu-Ali är på väg till Bagdad för att slåss mot de amerikanska trupperna.

- Efter att ha sett Saddams tal på tv kände jag att det enda rätta var att åka hem och försvara mitt land, säger han.

Världen förväntade sig en flyktingström f r å n Irak när kriget satte i gång. Men än så länge gapar tälten i flyktinglägren tomma.

I stället går det en ström av människor t i l l Irak.

Strömmen har ökat för varje dag sedan kriget inleddes. Saddams tal i går där han uppmanade sitt folk att "hugga huvudet av fienden" verkar ha fått många att ta steget.

När vi kommer till den irakiska busstationen i Mukttah-distriktet i centrala Amman står en blå-vit buss på den stora asfaltsplanen. En tung stank av diesel hänger i luften. Utanför hänger grupper av samtalande män.

Det är dagens 20:e och sista buss till Bagdad. I morgon går det nya turer.

En kvinna vid ett av fönstren långt fram i bussen gör v-tecknet mot oss.

- Jag känner ingen rädsla för att återvända, bara glädje, säger Um Ammar. Jag vill vara med mitt folk i denna svåra tid.

"Alla i Bagdad har vapen"

Mestadels är det unga och medelålders män som sitter på bussen. Alla väntar otåligt på att få ge sig av. De har en lång resa framför sig. Bussen tar dem upp till jordanska gränsen. Där får de promenera några kilometer över till den irakiska sidan där en ny buss väntar.

Nattetid är en resa genom öknen på motorvägen till Bagdad riskfylld. Flera bilar har redan beskjutits på sträckan. I går erkände USA att en buss med civila beskjutits av misstag. Många taxichaufförer vägrar numera att köra till den irakiska huvudstaden. Priset har mångdubblats.

Men passagerarna är inte rädda.

- Vårt hemland behöver oss, säger Heidar Abu-Ali. En tunn, tunn 33-årig man som tänker bege sig direkt till baath-partiets högkvarter i sitt bostadsområde och hämta ett vapen.

- I Bagdad har alla vapen. Även barn kan delta i försvaret.

Tv-bilderna av amerikanska trupper på irakisk mark får honom att må fysiskt illa.

- Vi ska stoppa ockupationen. Jag dör hellre för mitt land än sitter hjälplös här i Jordanien.

En reaktion på krigsutbrottet som amerikanerna förmodligen inte förutsett. En stark ådra av nationalism verkar ha väckts i dessa människor oavsett vad de tycker om Saddams regim.

Amerikanerna ser de som erövrare, inte befriare.

- Saddam är som en far för oss, säger Abu-Ali. Det är inte sant att dom flesta är emot honom.

Familjen är en annan dragningskraft för Abu-Ali och de flesta på bussen. Han har fyra barn i Bagdad. När bomberna regnar ner vill han vara hos dem. Då vet han åtminstone hur de mår.

Har följt kriget på tv

Dörrarna till bussens lastutrymme är uppfällda. Inuti trängs slitna resväskor med ihoprullade madrasser och färgglada täcken.

- Jag tar med mig allt, berättar Hamid Kathem, 48. Jag kommer inte tillbaka.

En handduk hänger över hans huvudet som skydd mot duggregnet.

Senaste året har han bott i Amman för att jobba ihop pengar och försörja familjen i Irak. Sanktionerna har fått Iraks ekonomi att till stora delar kollapsa.

Hamid kommer från staden Karbala, 80 kilometer söder om Bagdad. En stad som de amerikanska trupperna precis nått fram till. Hamid vet för han följer kriget på de många arabiskspråkiga kanaler som sänder nonstop. Tidigare under dagen pratade han med familjen.

- Dom sa att en man med gevär skjutit ner en amerikansk helikopter. Jag vill också kämpa för mitt land.

Nästan samtidigt som bussen rullar i väg kallar böneutroparen med vemodiga stämma från en näraliggande moské. Men dom på bussen har inte tid att be. Dom vill till Bagdad snabbast möjligt.

Wolfgang Hansson