Tony Blair är ingen skurk - han våndas

NYHETER

George W Bush och Tony Blair är krigarkompisar. De har gemensamt ansvaret för att USA och Storbritannien åsidosatt FN-stadgan och grovt brutit mot folkrätten. De har startat ett olagligt och omoraliskt angreppskrig mot ett land och ett folk som inte utgör något hot.

En kollega ställde frågan: Hur kommer det sig att vi ändå tycker mindre illa om Blair än om Bush?

Är de inte lika goda eller dåliga kålsupare?

Nej, jag tycker inte det.

Blair våndas. Han säger att han egentligen inte velat att konflikten med Saddam Hussein om de massförstörelsevapen denne påstås förfoga över skulle urarta till fullskaligt krig, och han är trovärdig när han säger det. När jag hör Blair tala om kriget och det elände det åsamkar land och folk förstår jag att han trots allt bryr sig om de civila offren.

Det är svårt att uthärda och omöjligt att försvara britternas bugande, bockande och skrapande med foten för de amerikanska herrarna.

Blairs lyhördhet för signaler från Washington är värd förakt - men han är ingen skurk. Han fullföljer den politik han tror är nödvändig och detta trots att han riskerar att splittra sin nation och sitt parti och isoleras inom EU. Blair har fel, men imponerar ändå med sitt mod och sin uthållighet.

Med Bush förhåller det sig annorlunda. Han är allsidigt inkompetent, obegåvad och saknar moralisk resning. Han personifierar USA:s sämsta sidor: arrogansen och maktbegäret. Bush har förväxlat makten med rätten. Han tror att USA ska ha all makt därför att USA redan har mycket makt. Värre än så: han har för sig att han och USA av Gud tilldelats den särskilda missionen att omforma andra länder efter den egna förebilden.

Bush har intalat sig att han utför Guds verk när han låter amerikanska bomber sprida död och förintelse i Irak.

Uppenbart är att Bush och det anhang som tillskansat sig makten i Vita huset inte för ett ögonblick bekymrar sig för det irakiska folkets framtid. Det är USA:s politiska och ekonomiska intressen i området som ska främjas, och det spelar därvid ingen roll om andra tvingas betala ett högt pris för det.

Bush & co vet att USA är en stor nation med ett speciellt ansvar för världen och representerar det bästa av alla tänkbara styrelseskick. Det är för dem lika självklart som ett axiom. Därför blir de nu båda förvånade och en aning kränkta när irakierna inte i de amerikanska invasionsstyrkorna ser befriare och hälsar dem med jubel och viftande flaggor.

De kan inte begripa att irakierna gör motstånd mot försöken att underställa dem amerikanernas välvilliga kontroll och lära dem demokrati. De som inte inser att amerikansk ockupation är bättre än Saddams diktatur måste vara hjärntvättade.

Tidigare amerikanska administrationer har efter andra världskriget haft ett ödesdigert inflytande över utvecklingen i olika delar av världen: Sydostasien, Latinamerika och Mellanöstern. Ofta har de handlat i goda avsikter. Men när de kommit med makt och rädsla för förändringar men utan förståelse har de åstadkommit avsevärt mer skada än nytta och skapat nya, större problem än de problem som de ville lösa.

På Bushadministrationens avsikter finns det skäl att tvivla. Presidenten, som verkar vara helt i händerna på kalla, osentimentala figurer som vicepresidenten Dick Cheney och försvarsministern Donald Rumsfeld, vill ersätta FN och en internationell rättsordning med ett globalt amerikanskt styre där militär kapacitet är avgörande och det som gagnar USA är rätt.

Det skulle inte heller förvåna om Bush, när kriget är över, ser till att företaget Halliburton, där Cheney tidigare var vd, får starkt vinstgivande kontrakt när Irak ska byggas upp igen. Att amerikanska företag som har kopplingar till Bush ges möjlighet att tjäna pengar på Irakkriget anses i Washington i sin ordning. Företag som hoppats få avkastning på pengar som investerats i Bushs och Cheneys presidentvalskampanjer ska självfallet belönas.

Bush är en olycka för världen men också för det USA som förtjänar respekt och beundran.

Blair har

fel, men

imponerar ändå med sitt mod

och sin

uthållighet

Rolf Alsing