Dragkampen om Iraks olja har redan börjat

NYHETER

Medan de amerikansk-brittiska invasionsstyrkorna flyttar fram sina positioner i Irak och allt fler unga irakier försöker komma med extrabussar som satts in från Jordanien till Bagdad för att skydda sina anhöriga, har dragkampen inletts mellan USA och EU om kontrollen över den irakiska oljan.

Redan den 19 februari låg USA:s masterplan färdig och antagen för det framtida Irak, där humanitära, ekonomiska och politiska aspekter ingår och sammanflätas. Av planen framgår både hur det framtida Irak ska se ut och vilken tidtabell som ska gälla för genomförande av olika projekt inom olika samhällssektorer. När premiärminister Blair blev varse att USA ensamt tänkte ta kommandot kom de brittiska kraven på att FN skulle ta en ledande roll vad gäller koordineringen av återuppbyggnaden i Irak. Givetvis fick Storbritannien stöd från övriga EU i sin FN-linje.

Samtidigt med den nu inledda amerikansk-europeiska dragkampen om kontrollen över Iraks återuppbyggnad, har arabstaternas utrikesministrar samlats för ett möte i Kairo. En resolution har enhälligt antagits av 22 arabstater med undantag för Kuwait av förklarliga skäl. I resolutionen kräver de ett omedelbart stopp för kriget och ovillkorligt tillbakadragande av de amerikanska och brittiska trupperna i Irak. Syrien som för närvarande sitter i FN:s säkerhetsråd har påtagit sig uppgiften att försöka få säkerhetsrådet att samlas.

Nu handlar det inte längre om vilken syn enskilda arabiska regeringar har på Saddams styre - utan om arabvärldens integritet, enskilda arabstaters suveränitet och kontroll över sina naturresurser. Kanske är det så att flera arabledare hoppas på en upprepning av det som hände vid Suezkrisen 1956. Den gången var det USA med stöd av Sovjetunionen som tog initiativet till att genom FN sätta stopp för krigshandlingarna och tvinga Israel, Storbritannien och Frankrike att lämna Suezkanalen och Sinaihalvön.

Skulle det kunna vara möjligt att Frankrike, Ryssland och Kina tillsammans med Syrien och andra stater i säkerhetsrådet nu skulle försöka sätta press på USA och Storbritannien att lämna Irak? Få tror det ".

Bör inte omvärlden respektera arabstaternas suveränitet och kontroll över sin olja? Att den globala utvecklingen öppnar upp för liberaliseringar och privatiseringar ger dessutom internationella oljeföretag liksom företag i andra branscher möjligheter att stegvis och i ordnade former utveckla sitt samarbete med inhemska arabiska företag, såväl statliga som privata. Denna process har ju redan pågått under flera år. Är det inte då helt fel från EU centralt och från alla EU-staternas företag att i detta läge driva frågan om en FN-fond? En sådan policy går nämligen stick i stäv med respekt för suveränitet och ägandeskap såsom framhålls, understryks och återkommande poängteras från EU och dess medlemsstater i deras relationer med länderna i arabvärlden.

EU, som håller på att bygga ut ett frihandelsområde med länderna i Nordafrika och Mellanöstern och är på väg att ingå ett frihandelsavtal med de sex arabiska Gulfstaterna (Bahrain, Förenade arabemiraten, Kuwait, Oman, Qatar och Saudiarabien), ska väl inte kasta ut barnet med badvattnet genom att driva kravet på ett slags FN-förmynderi över Irak och därigenom undergräva det förtroende som man försökt bygga upp med arabvärlden.

Vad EU-staterna i stället borde göra är att öppna en seriös dialog med länderna i arabvärlden om återuppbyggnaden och koordineringen av det regionala ekonomiska samarbetet - annars kommer kanske arabstaterna hellre att välja andra ekonomiska samarbetspartner framöver, som ryska, kinesiska och indiska - när alternativ finns.

Varför skulle inte Sverige kunna ta ett positivt initiativ till en dialog med arabvärlden?Kanske är det så att flera

arabledare

hoppas på en upprepning av det som hände vid Suezkrisen 1956

Marianne Laanatza , Mellanösternexpert