Massakern i Bagdad

Aftonbladets Urban Hamid från infernot med 15 döda

NYHETER

BAGDAD

Här, i ett vanligt bostadskvarter, dog minst 15 personer när två robotar slog ner.

I ruinerna av det som en gång var en bilverkstad ser jag en avsliten hand.

- Den tillhör mannen som satt vakt utanför ingången. Jag såg när han sprängdes i bitar, säger ett ögonvittne.

RASERIET MOT USA Några av dem som deltar i räddningsarbetet efter robotattacken mot bostadsområdet al-Shaab skanderar slagord mot USA. Minst 15 personer dog i anfallet, som genomfördes under rusningstid. "Synen som möter mig på platsen är fruktansvärd", skriver Aftonbladets Urban Hamid.
Foto: GORAN TOMASEVIC/REUTERS
RASERIET MOT USA Några av dem som deltar i räddningsarbetet efter robotattacken mot bostadsområdet al-Shaab skanderar slagord mot USA. Minst 15 personer dog i anfallet, som genomfördes under rusningstid. "Synen som möter mig på platsen är fruktansvärd", skriver Aftonbladets Urban Hamid.

Klockan var strax före 11.30 när två robotar slog ner i bostadsområdet al-Shaab i norra Bagdad. De träffade var sin sida av Shaab-gatan som kantas av tvåvåningshus med lägenheter och flera bilverkstäder.

Enligt den första officiella siffran från regimen dog 15 personer i attacken och över 30 skadades. Ett av offren uppges vara en gravid kvinna.

När jag anländer till platsen har det gått nästan två timmar sedan robotarna slog ner.

Synen som möter mig är fruktansvärd.

Hundratals chockade människor trängs på gatan som har svämmats över av regn och spruckna vattenledningar. Boende i de utbombade husen lastar upp möbler och andra tillhörigheter på en lastbil - försöker rädda det som räddas kan ur de svedda huskropparna.

"Hans huvud slets loss"

Explosionerna har rivit upp flera kratrar i gatan och i kaoset försöker en ambulans förgäves kryssa fram mellan människor, förkolnade bilvrak och löst bråte.

Invid husknuten ser jag tre döda hönor. En bit därifrån ligger en död tupp. Robotattacken inträffade i rusningstid och enligt vittnen jag pratar med satt flera av de döda i förbipasserande bilar.

En av robotarna slog ner mitt framför entrén till en bilverkstad.

När jag tittar in ser jag en människohand bland ruinerna. En äldre man berättar att den tillhörde en man som vaktade affären.

- Han satt på en stol precis utanför ingången. Jag såg när han sprängdes i bitar. Huvudet, ena benet och ena handen slets loss.

"Flera av mina vänner dog"

Mannen tar ett djupt andetag, som för att kontrollera sin vrede, och pekar på en av blodfläckarna på gatan.

- Och där ser du det som blev kvar.

Sandstormen och regnet har förvandlat gatan till lervälling och en frän krutliknande doft sticker i näsan, jag har lärt mig känna igen den alltför väl den senaste veckan.

En äldre man, Saleh, säger att han bor ett halvt kvarter från nerslagsplatsen. Han kände några av de som dog.

- När jag hörde explosionen sprang jag raka vägen hit. Det var ett blodbad. Jag såg flera av mina vänner bäras ut döda.

Saleh suckar och slår ut med armarna.

- De som har gjort det här är inte människor. Det är inte människor som gör sånt här mot andra människor.

Al-Shaab, som betyder "folket", är ett bostadsområde för Bagdads undre medelklass. På gatorna finns små marknadsstånd och inga kända militära mål är belägna i närheten.

Människorna jag möter är i chock och kan inte förstå varför robotarna riktades mot deras kvarter. Vissa gråter och bryter ihop, andra är apatiska. I en port ser jag två kvinnor som sitter alldeles stilla och tittar ut i tomma intet.

Många av dem som deltar i räddningsarbetet knyter nävarna och börjar skandera de välkända slagord som jag har hört under tidigare regisserade rundturer.

Den här gången kommer talkörerna spontant:

- Bush, lyssna noga. Vi älskar Saddam Hussein och offrar vår själ för honom.

I fjärran hörs flera kraftiga explosioner, men få bryr sig.

Stärker deras stridsvilja

Trots att bomberna vräker ner för sjunde dygnet i rad försöker många Bagdadbor leva som vanligt. Flyglarmen har tystnat - det är ändå ingen idé att varna för något som sker hela tiden - och på dagarna är gatorna fulla av människor.

Många lämnar hemmet av tvång, behöver hamstra mat och mediciner inför ännu en sömnlös natt som i bästa fall tillbringas i ett överfullt skyddsrum.

För andra kallar plikten. Ett stenkast från infernot på Shaab-gatan ser jag renhållningsarbetare som tömmer soptunnor och gatuarbetare som samlar ihop grenar som stormen rivit ner.

Många av dem jag pratar med säger att robotattacken stärker deras stridsvilja. En man med uppspärrade ögon ropar:

- Nu finns det ingen återvändo. Nu kommer vi att kämpa till sista man.

Urban Hamid, Aftonbladets utsände i Bagdad