Mamman: Bush dödade min son

Här begravs 21-åringen som blev ett av krigets första civila offer

1 av 3 | Foto: TOMMY MARDELL
HYLLAS SOM EN MARTYR Jordanske studenten Sufian Ali Al-Batayne, 21, blev ett av Irakkrigets första civila offer. Aftonbladet var med när han begravdes i sin hemby Hakama. Ceremonin blev en politisk manifestation.
NYHETER

HAKAMA, JORDANIEN

Iman sitter med bilden av sin döde son i knäet.

Förkrossad och stolt på en gång.

Stolt för att han är martyr. Nedbruten för att Sufian var hennes äldste son.

- Bush dödade min pojke, säger hon. Nu måste han stoppa kriget.

Kriget har kommit till byn Hakama i utkanten av Irbil i norra Jordanien. Egentligen är Jordanien inte indraget i striderna men allt ändrades när amerikanska plan bombade staden Mosul i norra Irak.

Sufian Ali Al-Batayne, 21, och hans studentkompisar blev skräckslagna när staden började skaka av detonationer.

Desperata hyrde de två taxibilar för att fly hem via Syrien.

På vägen ut ur staden stannade de vid en bensinmack för att tanka. Första bilen hade precis hunnit i väg när en bomb krossade bilen Sufian satt i. Han och tre kamrater omkom direkt. Liksom den irakiske chauffören. Kamraterna i den andra bilen kunde bara hjälplöst konstatera att inget fanns att göra.

"Studierna var hans liv"

Sufian blev ett av krigets första civila offer. En oskyldig student som befann sig på fel plats vid fel tidpunkt.

Hemma i byn Hakama sörjer familjen.

Mamma, pappa och de sex syskonen tar emot i det enkla stenhuset omgivet av två olivträd. De sitter på kuddar längs ena väggen. Sista gången de träffade Sufian var för en månad sedan när han var hemma på skollov.

- Sufian var en av skolans bästa studenter, säger mamman stolt samtidigt som hon försöker hålla tillbaka tårarna.

Hon tummar på fotot.

- Studierna var hans liv. Han var så lycklig över att ha fått ett stipendium av den irakiska staten. Att bli läkare var hans dröm. Hemma kunde han inte vidareutbilda sig. Vi hade inte pengar att skicka honom till universitetet.

Politisk manifestation

Pappan Faez bläddrar i ett album med plastfickor. När han kommer till en bild av Sufian och honom själv sittande i gräset framför huset så stannar han och huvudet sjunker ännu djupare.

- Vad hade Sufian gjort för illa? Han hade inget emot USA. Bush lovade att inte attackera civila men det är precis vad USA gör.

Kriget är plötsligt nära och verkligt. Inte bara något man följer på tv.

Trängsel råder vid ingången till familjens hus. Nästan alla i byn tittar förbi för att beklaga sorgen.

På håll hörs slagord. Snart marscherar en demonstration förbi utanför.

- Saddam, vi ger vårt blod för dig, skriker folkmassan.

Flera bär stora plakat med bild på Iraks ledare. Förstorade bilder på Sufian har också tryckts upp. Under bilden står det "USA, Storbritannien och Arabvärlden dödade dig". En kritik mot regeringen i Jordanien och andra arabländer för att de inte skickat soldater till Saddams stöd.

Begravningen utvecklas till en politisk manifestation där Sufian hyllas som martyr.

Minaretutroparen kallar med vemodig, klagande stämma till dagens tredje bön från moskén som ligger några hundra meter uppför backen. Hundratals människor har samlats utanför. Några klättrar upp på taket och håller fram Saddamplakat.

Inne är det fullsatt. Kistan med Sufians kropp vilar längst fram. Den är så illa tilltygad att locket ligger på.

Hon vinkar ett sista farväl

Efter bönen förs kistan på starka armar nedför backen mot Sufians hus och kyrkogården nån kilometer bort.

Mamman står på trappan till huset. Hennes blick är förlorad någonstans långt i fjärran. Starka kvinnoarmar stöttar henne.

I vänster hand håller hon en avbruten olivkvist.

Med den andra vinkar hon ett sista farväl till sin son.

Wolfgang Hansson