Nu är de oense om allt

LO och det socialdemokratiska partiet lever i ett resonemangsäktenskap. De har ömsesidig nytta av varandra.

Socialdemokraterna får pengar och personellt stöd av LO. LO har möjlighet att se till att politiska beslut går deras väg. För att riktigt befästa värdegemenskapen skolar de upp sina blivande makthavare i det gemensamma ungdomsförbundet SSU.

Men just nu är förhållandet mellan arbetarrörelsens båda grenar spänt. De är helt enkelt oense om det mesta.

1. EMU och euron. Det socialdemokratiska partiet säger ja till svenskt medlemskap i EU:s ekonomiska och monetära union.

Det gör inte LO. På måndag ska LO:s styrelse ta ställning. Den 22 april står representantskapet, det högsta beslutande organet mellan kongresserna, på tur.

LO har ställt krav för att rekommendera sina medlemmar att rösta ja. Bland annat vill de ha en buffertfond med över 100 miljarder kronor som ska kunna användas vid djupa ekonomiska kriser. De har också krävt ett råd som bedömer det ekonomiska läget.

En gemensam arbetsgrupp mellan socialdemokraterna och LO har jobbat sedan i vintras med att försöka hitta en gemensam linje. Hittills har de misslyckats och nu håller tiden på att rinna ut.

2. Sjukersättningen. Regeringen skickade för två veckor sedan ut ett snabbt hoprafsat förslag om att arbetsgivarna ska betala 25 procent av kostnaderna för de sjukskrivna från 15:e sjukdagen.

Förslaget sågas av alla. Även av LO som anser att deras medlemmar riskerar att gå miste om ersättningen från sin kollektivavtalade tilläggsförsäkring, AGS. Den uppgår till tio procent av lönen.

- Jag utgår från att regeringen nu drar tillbaka förslaget en gång för alla, sade Håkan Meijer, LO:s förste vice ordförande i går.

Han fick som han ville. Förslaget dras tillbaka.

3. Pensionsåldern. FN:s arbetslivsorgan ILO prickade i går den svenska regeringen. De säger att beslutet om att förbjuda kollektivavtal som tvingar anställda att gå i pension före 67 års ålder måste rivas upp. Det innebär ingrepp i den fria förhandlingsrätten.

Gav regeringen på moppe

ILO agerade inte på eget initiativ utan efter en gemensam anmälan från LO och TCO.

Glädjen stod med andra ord högt i tak hos facken i går. De fick rätt, regeringen fick på moppe.

- Vi borde inte ha behövt gå så långt som att anmäla regeringen till ILO, sade Håkan Meijer.

Oenigheten mellan regeringen och LO får på kort sikt inga praktiska konsekvenser. Men av erfarenhet vet man att utan LO:s stöd minskar förtroendet för det socialdemokratiska partiet. Både i opinionsmätningar och i val.

Göran Persson har alltså anledning att se upp. Wanja Lundby-Wedin är inte att leka med.