"Snälla, köp en Saddam- klocka. Bara tio dollar"

NYHETER

BAGDAD

Medan bomberna faller fortsätter livet som vanligt.

På marknaden Souq al-Jomma blir jag omringad av gatuförsäljare som tävlar i att dumpa priserna på elektronik:

- Snälla herrn, köp en Saddam-klocka. Bara tio dollar.

Vid Saha Tahrir (Frihetstorget) vimlar det av människor. De flesta butiker har stängts och bommats igen, men för gatuförsäljarna på Souq al-Jomma (Fredagsmarknaden) är det "businness as usual".

Det är en märklig paradox.

Medan röken från utbombade byggnader ligger tät ovanför våra huvuden anstränger sig tiotals unga män till det yttersta för att bli av med radioapparater, tv-mottagare, dvd-spelare, cd-skivor och klockor.

"Snälla, köp en sadd

De samlas i en ring runt mig och försöker utkonkurrera varandra genom vädjande blickar och prisdumpning på armbandsur med motiv av Saddam Hussein.

- Snälla, bara tio dollar, upprepar den försäljare som går lägst ner i pris.

Samtidigt skakar marken till av två explosioner några hundra meter bort.

Bomber mot telefonväxlar

Jag lämnar klockförsäljarna åt sitt öde och går till mitt internetkafé. Men nej, ingen uppkoppling i dag heller. Det är tredje dagen i rad som internet inte fungerar.

De amerikanska bombanfallen har de senaste dagarna riktats mot olika telefonväxlar och kommunikationscentrum. I natt träffades en parabolantenn alldeles bredvid informationsministeriet.

Jag pratar med en man som driver en telefon- och faxstation vid Frihetstorget. Han skakar på huvudet;

- Vi kan bara erbjuda telefonservice inom Bagdad. I bästa fall.

Ändå är han på jobbet. Och han är inte ensam om det.

De vägrar att knäckas

Bagdadborna vägrar att knäckas av kriget, protesterar genom att försöka låta livet ha sin gilla gång. Allt fler människor syns på gatorna trots att bombningarna intensifieras.

Och för varje rapport om civila dödsoffer växer ilskan och försvarsviljan.

På mitt hotell, där det i övrigt mest bor utländska journalister, träffar jag en irakisk man i korridoren. Han har välansad svart mustasch, är klädd i svart kavaj, bär svarta blankpolerade skor och när jag frågar om han har familj svarar han på oklanderlig engelska:

- Ja, två små barn. De bor här på hotellet.

Här är de nog säkra, säger jag uppmuntrande, men mannen spänner blicken i mig och säger efter en stunds tystnad:

- Jag tror inte det. Amerikanerna är galningar hela bunten. De är tjuvar. Nu när deras trupper håller på att förstöras är de kapabla att göra vad som helst.

"De ska få se hur vi krigar"

Han pekar menande på hotellet och fortsätter:

- Vi har slagit dem på flera platser. Vänta bara tills de får möta Republikanska gardet. Då ska de verkligen få se hur vi irakier krigar. Vi kommer att kämpa till sista man.

Urban Hamid