Vad ska du bli när du blir stor, Nadina?

"Jag ska bli advokat och hjälpa bosnisk familj stanna i Sverige"

1 av 4 | Foto: KAI REHN
VILL VARA BLOND SOM BARBIE Nadina har just fyllt sju och fått en Barbiedocka i present. Hon skulle själv vilja ha blont hår som Barbiedockan och heta något annat, som Anna-Maria. När hon blir stor vill hon ha massor av katter och hundar.
NYHETER

Hur många journalister har du träffat, Nadina?

- Mycket. De pratar, pratar, pratar om Bosnien. Jag kan inte lyssna. Jag tycker inte om det.

Vad gör du då?

- Jag går. Det är så tråkigt för mig. Politik är så tråkigt. Jag blir arg.

Vad är politik?

- Jag är för liten för att prata politik. Utlänningsnämnden är mycket tråkig. Jag älskar inte den.

Är utlänningsnämnden politik?

- Ja!

Det här är Nadinas hem: en tvårumslägenhet i Sävsjö. Det står NADINA på en handtextad lapp upptejpad på dörren. Orättvist att bara vuxnas namn ska stå.

Hallen leder till vardagsrummet med två soffor och två bäddade sängar. En dator på golvet. Bakom ena soffan ett litet tomrum, en kvadratmeter, "Nadinas rum". Där har hon sina leksaker. Balkongdörren står öppen, vårsolen glöder där ute. Nadina går fram i glipan, men backar, bländad.

Kan du se mig?

- Jadå.

Vad är svårt att se?

- Små saker. Den här hästens ögon måste jag hålla nära. Så här ... Jag kan bara gå ut i svarta glasögonen.

Vem bestämmer i er familj?

- Jag!

Hur går det till?

- Jag bara gör det. Fast jag gör vad mamma säger. Barn lyssnar på mamma.

Vem bestämmer i Sverige?

- Göran Persson.

Hur var det att träffa honom?

- Titta ABBA ...

(Nadina leker med sin nya Barbie som hon låter rida på hästen.)

Ja, hon ser ut som Agnetha Fältskog.

- Och hon passar på hästen.

Ja, minsann.

- Och nu ska hon baka mat! Pizza och ... morot.

Vilken mat tycker du om?

- Pizza! Med ost. Sådan som man bakar. Se , hon bakar.

Är det tjejer som ska laga mat?

- Ja!

Nadina har vattkoppor och fyller denna dag sju år. Den tredje födelsedagen i Sverige. Med samma ovisshet.

Hon vaknade redan sex på morgonen. Hon frågade mamma: "Okej, nu är jag sju. När kan jag gifta mig? Tolv?"

Vad hade du önskat dig till födelsedagen?

- Barbie. Små barn leker med dockor, och stora barn leker med Barbie.

Vilka är dina kompisar?

- Lovisa, Emma, Anna ... och Viktor. Och Lina och Bojan. Anneli, min assistent. Pojkarna leker med pojkarna och flickorna med flickorna. Det är bra. Vi leker med dockor och bygger lego. Och hoppar. Det finns en rund i skolan ...

Trampett?

- Mmm.

Vad gör ni mer i skolan?

- Skriver och räknar och spelar spel som Bingo. Och skriver bokstäverna.

Tittar du på tv?

- Ankan! Bolibompa.

Anki?

- Ja, det är bra.

Läser du något?

- Ja, tidningen.

Vad står det?

- Att Nadina ska till Bosnien och jag vill inte det. Och sporten!

- Gymnastik tycker jag om ... att snurra. Titta!

Nadina skulle vilja heta något annat, som Anna-Maria. Hon skulle vilja ha blont hår. Som den Barbie hon fått i sjuårspresent. Barbie har skoter och hjälm. Steffiedockan har rosa högklackade skor. De försvinner ideligen.

Nadina stryker en kraftig och varm hand efter golvytan; se där är de.

Plötsligt säger hon:

- Jag vill inte prata med Migrationsverket.

Varför säger du så?

- Min mamma säger att jag är inte stor, jag är ett barn, och jag behöver inte prata med Migrationsverket.

Vad är Migrationsverket?

- Norrköping eller Linköping eller Stockholm. De skriver ... om negativt beslut (fniss).

Du skrattar. Tänker du på sådant?

- Jaha. Jaha.

Vad tänker du då?

- Att ... Jag vill inte spela bingo.

- Jag har fem negativt beslut.

Vad är det?

- Att jag ska gå till Bosnien. Jag vill inte det. Jag vill vara i Sverigeee ...

(Plötsligt talar Nadina småländska, småsjunger och prövar vokalerna.)

- Sveerjeee. Här med doktorn och tandläkaren och skolan och universiteten.

- Jag vill inte ... Bosnien ... vad är det för Irak?

(Nadina skrattar förtjust över sin kommentar.)

Irak, vad menar du?

- Hahahaha.

Hur ser det ut i Bosnien?

- Inga pengar, ingen skola, ingen tandläkare, ingen läkare, ingen fakultet.

Men hur var det att bo där?

- Jag vet inte. Jag vet inte hur det såg ut. Jag hade inte så bra glasögon. I Bosnien kanske var bra men det vet inte jag. I Gorazde lekte jag.

- I Bosnien skulle jag bo i tält (fniss).

(Sedan vänder Nadina ryggen till.)

- Jag tycker inte om att prata om Bosnien.

De flesta minns sin sjuåring, tror jag. Det år då skolan börjar. Sjuåringar är förstås både lika och olika. Nadina talar bosniska, inte flytande svenska, men en hel del Sävsjömål. Ja, hon är bra på många saker: att minnas, förstå saker och att sjunga.

Vad gör du när du blir arg?

- Lägger mig i min säng och sover.

Vad gör dig arg?

- Nej, nej, nej, jag vill inte säga något.

- Ser du, Barbie är trött. Hästen springer på sina fötter ... hi-hi-hi.

Hovar, heter det.

- Jaha.

Vem blir du som stor?

- Jag ska bli advokat och hjälpa bosnisk familj stanna i Sverige.

- Jag vill ha fem små katter och fem stora katter och fem hundar och bo i ett stort hus i skogen och springa, springa, springa. Förstår du? Springa!

Som Michael Jackson.

Vad ska du göra i sommar?

- Jag ska vara hos farmor Mildred i skogen och sitta och leka med hunden Mozart. Jag ska simma. Min andra fröken visar mig hur man gör för att simma bra.

Många bosniska flyktingar kom till Sävsjö. Ett tiotal är kvar. Flera kvinnor har skrivits in för vård. Barnen på gården retas med varandra: "Haha, din mamma är sjuk." Ibland blir Nadinas mamma arg.

Då kan Nadina svara: "Det märks att du är psykiskt sjuk." Med de bosniska barnen leker Nadina avvisning. De fördelar rollerna: journalist, advokat. Nadina brukar vara Migrationsverkets assistent.

Ska vi gå ut i friska luften en stund?

- Nej, jag vill inte. Här är de bosniska barnen inte snäll. Ibland slåss de och skriker. Vet du varför? De barnen har lärt sig av sin mamma att slåss. På dagis slogs två pojkar och mamman slog en mamma. De var så arga (leker med Barbie).

- Neej, jag vill inte ... jag vill stanna men jag behöver inte åka till sjukhuset.

Vad gör du när du längtar efter din pappa i Bosnien?

- Jag ringer i telefonen. Hälsa alla, säger jag. Och: Jag älskar dig.

- Var är din mamma, död eller inte?

Hon lever.

- Och din syster och bror?

Jag har inga.

- Inga? Jag vill att min mamma ska få två barn till. En bror och en syster.

Nej förresten, två systrar att leka med. Som jag kan sköta om och vara storasyster.

När måste du gå och lägga dig?

- På kvällen. Klockan sex.

Nä, nu skojar du väl?

- Fyra, kanske. Eller klockan tio. Jag brukar låna på biblioteket och låna om Findus och Pettersson. Och Pippi finns på bosniska, jag kan lyssna på band och titta på bilderna. Och Ketschup!

(Nadina klappar händerna rytmiskt.)

- Bye-bye, bye-bye, we all have to go - BYE!

Den låten har jag aldrig hört.

- Från skolan kommer den. Ciao! Ciao! Nu ska vi gå hem - HEJ!

Det här är jag

Här är mitt liv i Sverige

Kerstin Weigl