USA får hoppas att Saddam blir förrådd

NYHETER

En sak tycks båda de krigförande sidorna vara överens om. Liksom de flesta oberoende bedömare. Saddam Hussein innehar en nyckelroll. Hela spelet kretsar kring honom. Om han försvinner kan partiet avslutas. Schack matt.

Enligt regimen i Bagdad vore landet ingenting utan Saddam. Personkulten kring honom syns inte minst på de allestädes närvarande statyerna och målningarna. Dessa är utförda i sann socialrealistisk stil, precis som i det gamla Sovjet. Det är inte bara mustaschen som påminner om Stalin. Saddam Hussein är sin egen regims yttersta maktsymbol. Och måste därför skyddas.

Enligt den amerikanska retoriken förkroppsligar Saddam ondskan själv. Men samtidigt framställs han även där som Iraks regim i egen hög person. Det handlar inte bara om det vanliga knepet att demonisera en motståndare. Inte heller om det lika vanliga greppet att göra åtskillnad mellan "den verklige fienden" och hans folk. Det ligger ganska mycket i båda synsätten "

Eftersom Saddam framställs som viktig av båda sidor, blir han ännu viktigare. Det framstår som väsentligt för USA att få bort honom. Dessutom kan man nära ett stort hopp om att redan hot mot honom personligen skulle kunna vara verksamma. Liksom att ifrågasätta om han verkligen lever, eller om det verkligen är han som framträder i tv-sändningar. Lika viktigt blir det för regimen i Bagdad att skydda Saddam. För att inte tala om vad han själv nog anser.

Men USA med alla sina resurser borde väl kunna komma åt Saddam? Det är väl bara att skicka in en James Bond? Eller några rejäla kryssningsrobotar? Nja, uppenbarligen är det inte så enkelt. Först måste man veta var han är - vilket är svårt nog. Sedan gäller det att komma till skott. Vi har att göra med en nål i en mycket stor höstack. En rörlig nål som inte vill bli hittad.

Det finns två huvudsakliga sätt att skaffa underrättelser. Man kan använda sig av människor, agenter. Eller så utnyttjar man teknologin. Ofta kombineras de båda. Inte ens supermakten kan infiltrera hur som helst. Västerlänningar göre sig ej besvär. Man måste ha hjälp av lokala agenter. Irakier i betrodd ställning som på något sätt kan få intresse av att lämna ut uppgifter. Då kvarstår problemet med att kunna lita på dubbelagenten. Och att denne klarar livhanken.

Med teknikens hjälp kan man lyssna av telekommunikationer och se förflyttningar. Även Iraks ledare lämnar en elektronisk signatur. Problemet är att hitta den rätta signalen eller samtalet. Även om man hittar ett guldkorn i mängden av brus, dröjer det en stund innan man kan vara säker. Nålen hinner flytta på sig.

När det gäller vapeninsats kan det också göras av folk på marken. Men de ska transporteras till rätt ställe, gömma sig, och sedan helst ha en utväg. Det är en riktig högoddsare. Robotar och smarta bomber medför lägre risk. Men underrättelserna kan var både osäkra och för gamla. Nålen kan ha smitit undan - om han alls varit där.

Saddam sitter ju inte still och väntar. Han flyttar runt, har livvakter och förmodligen dubbelgångare. Därtill har han flera decenniers erfarenhet av att både slå sig fram till makten och av att behålla den med alla onda medel.

Så det största hoppet för USA, och för ett kort krig, ligger utanför Washingtons kontroll. Det är att någon i Saddams närhet tröttnar.

Att någon betrodd (nåja) får för sig att han har mer att tjäna på att "kungen" försvinner. "Remember, you"re only president for life." Men först måste nog kriget gå bra mycket sämre för Irak.

Hans Zettermark (säkerhetspolitisk expert)