- När får vi vår frihet?

Neshwan, 20, flydde från Iraks armé: Jag dör hellre på vägen mot friheten

NYHETER

ERBIL, NORRA IRAK

Neshwan Ali, 20-årig irakisk desertör, håller sig för magen.

– Jag flydde för att hungern höll på att äta mig inifrån ? och för att det är bättre att dö på vägen mot friheten än under Saddams blodiga flagga.

”de är bödlar” Neshwan Ali tvångsinkallades av den irakiska armén. – De är bödlar, säger han. Jag tog chansen att fly när de allierade intensifierade sina bombattacker. Utsvulten nådde han kurdkontrollerat område efter trre dygn på flykt.
Foto: mustafa can
”de är bödlar” Neshwan Ali tvångsinkallades av den irakiska armén. – De är bödlar, säger han. Jag tog chansen att fly när de allierade intensifierade sina bombattacker. Utsvulten nådde han kurdkontrollerat område efter trre dygn på flykt.

Vi sitter tillsammans med ett par kurdiska män på en liten kulle med utsikt över floden Zaab, som skimrar i eftermiddagsrodnaden.

Neshwan reagerar knappt på bomberna som faller ett par kilometer bort, han pekar mot ett stort rökmoln som sakta ringlar mot skyn bakom bergen och säger:

– Jag kanske borde ha stannat kvar, om inte för Saddam så i alla fall för min familj. I hela mitt vuxna liv försänkte tanken på hämnd mig i dvala varje kväll och återställde mig varje morgon ? jag har drömt om att döda varenda irakisk soldat jag kommer åt – ända tills för två veckor sedan.

Siktade för att döda

Klockan är tre på eftermiddagen när Ramazan Sakir, 30-årig kurdisk soldat, berättar om alla släktingar som mördats och sitt lagrade hat mot Saddam Hussein och dennes armé.

– Strax innan kriget bröt ut fann jag en desertör som låg och sov i ett dike. Jag siktade med geväret mot hans panna och tänkte trycka av.

– Men allt hat utplånades från min själ när jag såg hans skrämda, bedjande ögon, när han sa: ”Jag ber dig, ge mig bara en bit bröd innan du skjuter mig.”

Ramazan, som ansvarar för desertörer som kommer till byn, säger att han skulle vara som Saddam Hussein om han dödade försvarslösa, oskyldiga människor.

Gönde sig i diken

I tre dagar vandrade Neshwan Ali på nätterna och gömde sig i diken, övergivna skyttegravar och öde byar på dagarna.

– Han skakade av rädsla och stank något så fruktansvärt att vi slängde hans militärkläder och gav honom fräscha kläder, säger en av männen.

Neshwan Ali får oftast fram viskande, osammanhängande meningar och ser sig ständigt omkring medan jag samtalar med honom.

Att han inte träffat sin familj sen han tvångsinkallades och att familjen troligtvis inte vet om att han flytt.

– Liksom många före mig tog jag chansen att fly efter att de allierade intensifierade sina flygattacker kring staden. För hela staden gungade när bomberna föll, allting var en enda röra. Då passade jag på.

”Soldater hålls gisslan”

Han hävdar att Mosuls befolkning och över kanske 60 000 soldater hålls som gisslan av Saddam Husseins exekutionspatruller och en division från Republikanska gardet.

– Det finns inte några spår av mänsklighet i våra ? jag menar Saddams elitstyrkor. De har uppfostrats till bödlar.

– De skjuter varenda en som försöker fly. De finns överallt i staden ? jag har sett dem mörda kallblodigt ? kvinnor, barn.

Han verkar inte förstå frågan om hur man ska veta att det han säger är sant.

– Jag ljuger inte ? jag ljuger inte, upprepar han som ett skrämt barn. Ni får inte skicka tillbaka mig.

Mustafa Can