”Han borde ha avgått tidigare”

Lena Mellin om Lundgrens avgång

NYHETER

Bo Lundgren borde avgått redan efter förlustvalet i höstas.

Då fick han ordet förlorare stämplat i pannan.

Det är inte lätt att efterträda en profil som Carl Bildt. Det fick Bo Lundgren erfara direkt. I jämförelse med företrädaren verkade han vara en torr och trist skattebyråkrat.

Under snart fyra år som partiledare har han arbetat i motvind. Partiets opinionssiffror har inte lyft och Bo Lundgren har haft svårt att få in både sig själv och partiet i debatten.

Valet i höstas blev en bekräftelse på att Bo Lundgren inte var rätt man för moderaterna. Var tredje väljare försvann och partiet hamnade på rekordlåga 15,2 procent, den sämsta siffran sedan Gösta Bohman tog partiet ur den konservativa skuggan i början på 1970-talet.

Förlusten tärde ytterligare på Bo Lundgrens förtroendekapital. I en opinionsmätning för ett par veckor sedan från Temo var förtroendet för honom det lägsta hittills. Bara vänsterns vikarierade ledare Ulla Hoffman och miljöpartiets språkrör Peter Eriksson noterade lägre siffror än moderatledaren.

Efter brakförlusten i riksdagsvalet begärde Bo Lundgren förnyat förtroende från sitt parti. Han ställde sin plats till förfogande men omvaldes vid en extrastämma i november.

Det kunde ha varit taktiskt rätt. Men blev ändå helt fel. Omvalet tolkades som om Lundgren hade ett år på sig att ta igen förlorad mark. Till den ordinarie stämman i slutet av oktober i år skulle han ha reparerat förtroendet för sig själv och fått ny skjuts i organisationen.

Uppenbarligen bedömer Bo Lundgren nu, fem månader efter omvalet, att han inte kommer att lyckas. Därför ställer han inte upp till omval.

Det innebär att ytterligare ett riksdagsparti lägger sig i vänteläge. Förutom vänsterpartiet kommer också moderaterna gå in i en valkampanj till EMU-omröstningen i höst med en skadeskjuten ledning. Ett parti på jasidan och ett på nejsidan har svåra interna problem. Vad kan det betyda?

Det vore synd att säga att det finns en uppsjö på kandidater som kan efterträda Lundgren. En som ständigt upprepar att han inte vill är gruppledaren i riksdagen Fredrik Reinfeldt. Det brukar betyda motsatsen.

En annan tänkbar kandidat är förra socialborgarrådet i Stockholm Kristina Axén Olin, Sveriges svar på järnladyn Margaret Thatcher. Men hon saknar helt erfarenhet av rikspolitik.

Tills helt nyligen har det varit självklart för moderaterna att betrakta sig som ett parti med mellan 20 och 30 procent av väljarna bakom sig. Det ingår i självbilden.

Det ser ut som om moderaterna tvingas vänja sig vid en helt annan verklighet. För ganska lång tid framöver.

Hör Lena Mellin i webb-radion

Lena Mellin