Det räcker inte att byta till en ny årsmodell

1 av 3
Lundgren.
NYHETER

Vad moderaterna skulle vinna på att byta Bo Lundgren mot Fredrik Reinfeldt är svårt att förstå.

Åldern, hårlängden och glasögonen skiljer dem åt. Inte mycket annat.

Efter katastrofvalet i höstas begärde Bo Lundgren nytt förtroende från partimedlemmarna. Det fick han på en extra stämma i november. Men bara på pappret.

I praktiken fortsatte krypskyttet mot Bo Lundgren. I helgen ruttnade han ihop och bestämde sig för att gå.

Beslutet kan få ödesdigra konsekvenser för moderaterna. När Ingvar Carlsson 1995 meddelade att han tänkte lämna partiledarjobbet om sju månader ledde det till en våldsam strid som skakade partiet i flera månader. Inget talar för att moderaterna skulle slippa det.

Extrastämma i juni?

Bo Lundgren sitter kvar till den ordinarie stämman i oktober. Men hans motståndare vill ha ett avgörande på en extrastämma redan i juni. Brådskan beror på att de vet vem de vill ska ersätta Lundgren. Fredrik Reinfeldt från Täby norr om Stockholm.

Men vad moderaterna skulle vinna på att byta Lundgren mot Reinfeldt är svårt att förstå. Utöver de yttre skillnaderna är de lika till förvillelse.

Moderaternas ordförande i Göteborg Jan Hallberg uttalade i går sin dom över Lundgren. Han talar inte till hjärtat, sade Hallberg. Men det gör inte Reinfeldt heller. Han satsar i lika hög grad som Bo Lundgren på ett resonemangsäktenskap med väljarna. Hedervärt, men inte särskilt spännande.

Spännande alternativ

Spännande är däremot oppositionsborgarrådet i Stockholm, Kristina Axén Olin. Hon var fram till i höstas sitt partis kronprinsessa.

Men moderaterna skiljer sig inte från andra organisationer. Jantelagen gäller även där. Alltså anses Axén Olin numera vara för tunn, för Stockholmscentrerad och för oerfaren på riksplanet.

Att personer som ägnar en stor del av dagarna till att utarbeta strategier bortser från Axén Olin är obegripligt. I likhet med Carl Bildt, som också hade problem i början av sin karriär, är hon en person som märks. En människa man förhåller sig till. Till skillnad från både Bo Lundgren och Fredrik Reinfeldt.

Hennes yttre framtoning är så långt från moderattant man kan komma. Ingen blå gabardinkavaj, snarare felknäppta koftor. Dessutom är Axén Olin vanlig i ordets positiva bemärkelse. Långkok, dagisstress och matkassar är inte teori för henne.

Bo Lundgren kommer inte att gå till historien som en framgångsrik partiledare. Däremot kanske som den som bäddade för en nödvändig förnyelse av moderaterna. Det så kallade "bunkergänget" åkte ut i höstas, de under lång tid så kritiska Muf-arna tycker nu att partiet är på rätt väg.

Problem för Persson

Det är inte kunskaperna eller ansvarskänslan som varit Bo Lundgrens problem. Utan fingertoppskänslan. Som ny partiledare slog han fast att klassamhället skulle bekämpas. Publiken applåderade. Artigt men utan entusiasm.

Lundgrens avgång kommer att påverka folkomröstningen om euro eller krona på marginalen. Den splittrade ja-fronten försvagas ytterligare av att ett ja-parti leds av en person som redan sagt tack och adjö. Göran Persson borde slita sitt hår.

Bo Lundgren var märkbart lättad i går. Han hann före sina belackare. Han avgick själv, han blev inte avsatt. Åtminstone inte officiellt.

Lena Mellin