Åsne – mitt i kriget

Norskan tar det stora dramat in i våra vardagsrum

1 av 2 | Foto: JANNE MÖLLER-HANSEN/SCANPIX
RASTLÖS Åsne Seierstad vill vara på plats när det händer stora saker som har betydelse för världen och beskriver rastlösheten som en av hennes stora drivkrafter. ”Men det här mitt sista krig”, säger hon.
NYHETER

Rak i ryggen, som en blond fura, i t-shirt och säckiga byxor, stod hon i öknen i Afghanistan och rapporterade om talibanernas flykt.

Nu står hon på taket till Hotel Palestine och berättar lugnt och sansat att bomberna faller över Bagdad.

Åsne Seierstad, 33, vill vara där kriget är.

– Men inom de närmaste dagarna måste jag bestämma mig om jag ska stanna – eller åka ut medan jag kan.

Vi ser henne på tv varje dag. Medan bomberna faller, sirenerna tjuter och röken ligger tät i staden rapporterar Åsne Seierstad direkt från ett alltmer sönderbombat Bagdad.

”Bombe” säger hon – på rar, omisskännlig norska.

För snart tre månader sedan reste Åsne Seierstad till Bagdad för att skildra ett Irak i väntan på kriget. Den 10 februari firade hon sin födelsedag här – då var restaurangerna fortfarande öppna.

Nu befinner hon sig sedan tretton dygn mitt i krigets öga.

När hon häromdagen som vanligt rapporterade om dagens händelser framför kameran på taket till hotellet såg hon trött och sliten ut.

– Det är klart att det är en stor press att jobba här, säger Åsne Seierstad på satellittelefon från sitt hotellrum i Bagdad.

”Klart jag är rädd”

Varje dag rapporterar hon härifrån till såväl tv som radio i Sverige, Norge och Danmark, samt sju europeiska tidningar, däribland Dagens Nyheter.

Hon berättar om arbetsdagar från tidig morgon till sen kväll och nätter utan sömn.

– Första veckan sov jag bara 2–3 timmar per natt.

På frågan om hon är rädd säger hon:

– Det är klart jag är rädd – är du tokig!

– Jag går inte runt och är rädd hela tiden, men det är påfrestande att hela tiden leva under konstant fara. Det bombas runt mig hela tiden och när det smäller i närheten är det otäckt.

Åsne Seierstad är frilansjournalist. Det innebär att ingen har ansvar för henne där hon befinner sig nu, mitt i kriget.

Hon har rest till Bagdad på eget bevåg.

Precis som hon gjorde till Afghanistan.

Och precis som då berättade hon inte för sina föräldrar vart hon skulle – inte förrän hon väl var där.

Förtvivlade föräldrar

– Jag visste att de skulle försöka övertala mig att låta bli. När jag ringde och sa att jag var i Bagdad blev de förtvivlade. Det är dem jag tänker på mest – de är räddare än jag. Men jag försöker ringa så ofta jag kan och de ser mig ju på tv varje dag.

Det är inte första gången Åsne Seierstad befinner sig i fara.

Hon har skildrat krigets förödelse i Tjetjenien, Kosovo och Afghanistan.

Hon har blivit beskjuten. Hon har gömt sig i skyttegravar, hon har sett skadade och döda, hon har sett människor döda – och dö.

– Det här är vår tids stora drama – och jag har en dragning åt att vara på plats när det händer stora saker som har betydelse för världen, säger Åsne.

När kriget i Afghanistan var slut reste Åsne tillbaka. I flera månader levde hon med en familj och såg världen genom en burka, precis som kvinnorna där.

Det blev en bok, ”Bokhandlaren i Kabul”.

För boken och sin självständighet som krigskorrespondent har hon prisbelönats flera gånger – och i dag är Åsne Seierstad ett känt namn i många länder, inte bara i Skandinavien.

Hon är född i Lillehammer i Norge – och sedan många år god vän med författaren Ari Behn, numera gift med prinsessan Märtha Louise.

Sista kriget

Det lustiga namnet, ”Åsne”, har hon fått efter en romanfigur i Tarjei Vesaas bok ”Det stora spelet”.

Mamma Frøydis Guldahl är feminist och barnboksförfattare – och i hennes anda uppmuntrades Åsne att göra uppror.

Åsne har beskrivit sig själv som ett bråkigt barn. Duktig, men orolig och otålig.

Rastlösheten bär hon fortfarande med sig – den är en av hennes drivkrafter.

– Men det här är mitt sista krig, säger Åsne Seierstad. Jag har sagt det förut – men den här gången menar jag det.

Kerstin Nilsson