USA luckrar upp sina löften om det nya Irak

NYHETER

Storbritannien och USA deltog aktivt i att skapa den irakiska exilorganisationen som går under namnet "Den irakiska nationalkongressen" (the Iraqi National Congress, INC) för att visa omvärlden att det finns alternativ till Saddam. Med hjälp av bland annat CIA-pengar, deltagande i vissa kurser för amerikansk militär, kontorslokaler och några konferenser kom INC på fötter.

En brokig skara ingår i INC. Irakisk-kurdiska företrädare och irakisk-arabiska dissidenter, inkluderande allt från överlevande representanter från den irakiska delen av den hashemitiska kungafamiljen (som störtades 1958), kommunister från Qasimregimens dagar (1958-63), nationalister från bröderna Arifs tid (1963-68) och avhoppade ba"thister (från 1968 och framåt) samt företrädare för militanta

shiamuslimska grupper med stöd från Iran.

Redan på ett tidigt stadium spred INC uppfattningen att en brittisk-amerikansk invasion i Irak skulle kunna fungera som rena befrielsetåget. Visserligen skulle nog Saddams specialtrupper och armé bjuda motstånd - och alla tänkbara farliga aktioner med brinnande oljekällor var att vänta - men detta var USA berett på.

Risken för användande av massförstörelsevapen beskrevs också som överhängande, även om inga sådana vapen stått att finna trots de omfattande men tyvärr inte avslutade arbetsinsatser som utförts av FN:s vapeninspektörer. Det skulle bli ett snabbt krig och Saddamregimen skulle falla sönder som ett korthus. Särskilt shiamuslimerna i söder skulle jubla om bara det amerikansk-brittiska företaget sattes igång.

Men redan innan den amerikansk-brittiska invasionen hade rullat igång började det post-Saddamscenario som INC-delegaterna fått utfästelser om att luckras upp. USA hade gett löfte om att Irak framöver skulle bli en federativ statsbildning. Men nu har det klarlagts att en amerikan utsedd av Bush skall styra landet.

Situationen har inte blivit bättre av att USA planerar en flerårig ockupation av hela Irak. Att någon eller några av Saddams generaler dessutom skulle komma att bistå en tilltänkt amerikansk styresman över Irak får den sista glädje-tåren över kriget att torka in i INC-kretsens ögon.

För kurderna, som nu så välvilligt bistår de amerikanska militärerna i norra Irak i deras attacker, håller ett lovande framtidsscenario på att grusas. Från att ha trott på löften om en autonomi, som skulle ge dem kontroll också över oljefälten i Kirkuk, ser de nu klara tecken på att USA självt tar kontrollen över oljan.

Än värre är att det inte är osannolikt att turkiska trupper tar kontroll över större gränsområden i irakiska Kurdistan. Vad blir det då kvar av alla amerikanska löften till kurderna? En tumvärmare kanske? Oljekällorna i södra Irak är redan under amerikansk kontroll eller som den amerikanska ledningen föredrar att säga: Oljekällorna i södern är befriade!

En av de irakiska exil-officerarna som, enligt media, numera bistår Bush är Saddams förre arméchef Nazar al-Khazraji. Han lär ha flytt från sin husarrest i Danmark med CIA:s hjälp. Han satt i husarrest därför att han misstänks för krigsförbrytelser.

Tydligen är det med den sortens folk som Bush tänker "bygga det framtida demokratiska Irak". Vem kan tro på en sådan demokrati?

Marianne Laanatza , Mellanösternexpert