"De sa: We kill, we kill"

Arafat hjälpte journalisterna ut ur fängelset

NYHETER

AMMAN

Varje gång vakterna satte på henne ögonbindeln vällde dödsångesten fram hos Molly Bingham.

"Är det bara ännu ett förhör eller ska jag dö nu".

Molly, 34, och hennes fyra kollegor kan förmodligen tacka PLO-ledaren Yassir Arafat för att de släpptes.

ÄNTLIGEN FRI Medan Molly satt fången föll bomberna utanför fängelset. - Vi antog att ingen visste var vi var och att vi därför kunde bli träffade av bomber, säger hon.
ÄNTLIGEN FRI Medan Molly satt fången föll bomberna utanför fängelset. - Vi antog att ingen visste var vi var och att vi därför kunde bli träffade av bomber, säger hon.

Halvfem på morgonen den 26 mars kördes Molly och fyra andra gripna mediamänniskor i en buss till Abu Ghraib-fängelset.

- Från ögonblicket vi klev in på fängelset och tills vi åkte över gränsen till Jordanien kände vi att våra liv var i fara.

Molly - klädd i en svart skjorta, tunna, vida jeans och barfota i sina loafers - sväljer hårt vid minnet och hennes blick fixerar en punkt längst bak i rummet.

Irakier torterades

I cellerna mitt emot hölls irakiska fångar. Under natten brukade vakterna komma och ta med sig någon av fångarna.

- De misshandlades med föremål bara någon meter från min cell. Vi hörde skrik som lät som tortyr. När fångarna kom tillbaka var de blåslagna och gnydde.

Även kriget bidrog till bristen på sömn.

- Golvet och väggarna i cellen skakade när bomber föll på båda sidor av byggnaden. Alldeles i närheten hörde vi hur en artilleripjäs avfyrade sin ammunition.

Vad var mest skrämmande, bomberna eller fångenskapen?

Molly drar med en snabb rörelse det blonda håret bakåt innan hon svarar.

- Jag var rädd för båda. Vi antog att ingen visste var vi var och att vi därför kunde bli träffade av bomber. Men mest rädd var jag för att bli dödad av fångvaktarna.

Molly förhördes tre gånger. 30-40 minuter vid varje tillfälle.

- Dom frågade mig om jag var spion. De ville veta vilka bilder jag tagit, vilka jag hade träffat, varför jag var i Bagdad. Samma frågor upprepades om och om igen. De frågade mig aldrig om mitt jobb som fotograf åt vicepresident Al Gore.

Förhörsledarna höjde aldrig rösten men levererade ändå hot.

- We kill, we kill, sa dom och formade en pistol med handen.

- Sånt ökade den psykiska pressen.

Avgörande för frisläppandet var förmodligen ett telefonsamtal från Yassir Arafat till chefen för den irakiska underrättelsetjänsten.

Wolfgang Hansson, text , Tommy Mardell, foto