Politiken - en krisbransch

1 av 3 | Foto: PETER KNOPP
TRIO I TRUBBEL Moderaternas avgående partiledare Bo Lundgren, vänsterpartiets tillfälliga dito Ulla Hoffmann och socialdemokraternas Göran Persson behöver snart ett stödpaket till den nya krisbranschen - politiken.
NYHETER

Politiken är den nya krisbranschen. Ledningsproblem, minskade inkomster och vikande kundunderlag.

Snart krävs ett stödpaket.

I förrgår meddelade moderatledaren Bo Lundgren att han lämnar sin post. Det är det senaste tecknet på att politiken blivit en ny krisbransch, fullt i klass med telekom.

Ledningsproblem. Två av sju partier har klara ledningsproblem. Sedan två månader tillbaka leds vänsterpartiet av en vikarierande duo, Ulla Hoffmann och Ingrid Burman, som sitter i ett år.

Moderaterna, landets näst största parti, har valt en annan lösning för att hantera sina ledningsbekymmer. Där sitter partiledaren kvar i drygt ett halvår trots att han vill sluta.

Men även socialdemokraterna har problem med ledningsfunktionerna. Ett nytt "rosornas krig", djup konflikt mellan LO och det socialdemokratiska partiet, tycks vara under uppsegling.

LO vill ha buffertfonder för att rekommendera sina medlemmar att rösta ja i folkomröstningen om euro. Det vill inte socialdemokraterna.

LO är dessutom emot regeringens nya sjuklöneförslag, den sänkta ersättningen i sjukförsäkringen, att regeringen bryter vallöftet om att höja taken i sjuk- och föräldraförsäkringen och en hel del annat. Göran Persson har helt enkelt inte arbetarrörelsen i sin hand. Det spretar hit och dit.

Minskade inkomster. Nergången i konjunkturen gör att den politkerstyrda offentliga sektorn får sämre inkomster. Skatterna rullar inte in i den takt som man trodde.

Politikerna befinner sig alltså i precis samma situation som ett krisföretag. Antingen rättar man munnen efter matsäcken, sparkar och skär ner, eller också lånar man pengar.

Finansminister Bosse Ringholm och hans budgetkolleger i miljöpartiet och vänsterpartiet valde båda vägarna. Resultatet är givet - missnöje och internt groll.

Vikande kundunderlag. Det kanske tydligaste kristecknet är politikens vikande kundunderlag. Allt färre är medlemmar i ett parti.

1980 var drygt 16 procent av den vuxna befolkningen medlemmar i ett parti. 20 år senare hade siffran sjunkit till 7,3 procent. Bara under de senaste åtta åren har medlemsantalet minskat med en kvarts miljon människor för att nu vara nere på 500 000.

Sviktande förtroende. Köpare satsar sina pengar på produkter som de tror är bra. Har de goda erfarenheter av en borrmaskin från Bosch är det sannolikt att de satsar på samma märke igen.

På liknande sätt fungerar politiken. Väljarna satsar på idéer som de uppskattar och personer de har förtroende för.

Men andelen som uppfattar sig som anhängare av ett parti har minskat kontinuerligt under de senaste 40 åren. År 2001 var det 54 procent, tio år tidigare 72 procent av befolkningen.

Det är också allt färre som skulle kunna tänka sig att själva bli politiker. Förra året var siffran nere på 18 procent.

Men det är inte bara svensk politik som är i kris.

Kriget mot Irak startades av USA och Storbritannien sedan de misslyckats med att få välsignelse för projektet av FN:s säkerhetsråd.

Även EU genomgår en djup kris. Exempelvis visade sig den hyllade gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inte finnas när den sattes på prov av Irakkriget.

Politiken behöver ett stödpaket.

Ungefär som varvsindustrin för tjugo år sedan.

Lena Mellin