Rebas, 16, är frontsoldat

"Nu kan vi göra slut på Saddam"

1 av 2 | Foto: MUSTAFA CAN
barnsoldaten och veteranen Rebas Ali, 16 och Enver Muhammed, 35, vid den kurdisk-irakiska fronten. Enver, som försöker ta hand om sin unge kamrat, säger att det gör ont i hans hjärta att se så unga soldater som Rebas vid fronten.
NYHETER

BERGET KELI ISMAIL, KURDISK-IRAKISKA FRONTEN

Vad handlar kriget om?

Den 16-årige kurdiske soldaten Rebas Ali drar med handen över sin fjuniga haka och svarar:

- Det handlar om... ja... jag vet inte riktigt...

Rebas tittar på mig och slår ut med händerna, det är svårt att spåra några tankar i hans bruna ögon.

Han fiskar upp ett paket kex från sin för stora militärjacka och rättar till maskingeväret som ständigt åker ner från hans späda axlar.

Vi sitter tillsammans med Enver Muhammed, 35 år, högst uppe på en bergstopp vid den kurdisk-irakiska fronten och blickar mot staden Kirkuk, som är insvept i tjocka rökmoln efter de allierades bombningar.

Rebas Ali berättar att han är äldsta barnet i sin familj och att han gick med i armén för sex månader sedan. Han säger att många av hans manliga släktingar deltagit i kurdernas gerillakrig mot Saddam Hussein och att han vill följa i deras fotspår.

"Det är min plikt"

- En del av dem dog martyrdöden, fortsätter han. Det är min plikt att försvara mitt folk mot Saddam.

Men Irak har inte attackerat kurderna sedan Kuwaitkriget 1991?

- Kanske det, men nu kan vi göra slut på Saddam"

Vad har ett barn i kriget att göra?

- Barn!? Jag är en riktig man, jag är lika tuff som dem, utbrister Rebas och pekar mot sina äldre kollegor.

Är du inte rädd för att dö?

I stället för att svara på frågan berättar Rebas att de äldre alltid sagt att varje kurd måste vara beredd att försvara sin familj mot fiender och att han lärde sig hantera en kalasjnikov redan som 10-åring.

Enver Muhammed, som suttit tyst och lyssnat på Rebas fram till nu, får något sorgset i blicken. Han förklarar att han själv var i Rebas ålder när han tvingades ut i det åttaåriga kriget mellan Iran och Irak.

- Den tuffa ytan som varje barnsoldat omger sig med, fortsätter Enver och nickar mot Rebas, är det yttersta tecknet på rädsla. Men barn erkänner inte när de är rädda.

Han blir utskrattad

Enver avbryts i sin utläggning av flygplan som kommer dånande över den klara vårhimlen. Rebas slänger sig ner i en skyttegrav och kurar ihop trots att de kraftiga bomberna fälls utanför Kirkuk drygt 10 kilometer bort. De andra soldaterna skrattar åt Rebas och säger att han inte får pissa på sig när de ställs mot Saddams republikanska garde efter att den nordliga fronten öppnas.

Enver skakar på huvudet och ber soldaterna att sluta skratta innan han hjälper Rebas upp från skyttegraven, klappar honom på axeln och säger:

- Det kommer att bli ett långt, långt krig förstår du.

- Mmmm, mumlar Rebas, torkar munnen från kexsmulorna och rättar till geväret innan det återigen åker ner från hans späda axlar.

Mustafa Can