”Svårt att inte bli bitter”

Johan om sin poänglösa sorti

1 av 3 | Foto: Strix
Snöpligt nära! Johan deppade efter att ha åkt ut i denna sista veckofinal.
NYHETER

Johan hade svårt att smälta sina noll poäng samtidigt som revanschsugna gamla elever återvände för att slåss om de allra sista finalplatserna.

Medan Dajana och de tre finalklara Anders, Mia och Peter jublade av lycka satt ”skjortärmsvinnaren” Ida och konstaterade med gråten i halsen:

— Jag gör ju inga framsteg över huvudtaget.

Stämningen i Greenroom hade plötsligt blivit konstig då vissa blev tossiga av glädje medan några inte alls hade lust att delta i den glädjen.

— Det kändes som att för en liten stund blev alla väldigt fokuserade på sig själva och då var det bara tävlingen som gällde. Gruppen var inte så tajt just då, menade Ida.

Värd mer än noll poäng

Lika svårt för att dölja sin besvikelse hade Johan. Han erkände att det skulle varit lättare om de andra varit bättre än honom men det tyckte han inte:

— Jag tycker inte att mitt framförande var värt noll poäng!

Tung i sinnet konstaterade han vidare:

— Det känns svårt att inte bli bitter...

Det enda som var positivt med att åka ut i just den här finalen var att slippa packa och lämna skolan ansåg Johan. Men att ladda batterierna inför comebackfinalen kändes däremot tyngre. I och med att de gamla eleverna nu skulle tillbaka och tampas om de återstående finalplatserna, blev det plötsligt som i gamla tider.

Bättre sent än aldrig...

Medan de ”ordinare eleverna” åkte till Västerås för att inviga ett konserthus stannade Johan kvar för att agera värd för de nyanlända.

Även Bert dök upp och hade till på köpet några visdomsord att dela med sig av.

— Alla som åkt ut här är sådana som valt låtar själva?

Vidare meddelades att han ännu inte avgjort hur många finalplatser de skulle tävla om men att det förmodligen skulle bli hårt.

Dennis medgav till och med att man kanske skulle ha lyssnat lite mer på Bert...

Efterklok kallas det väl?

Taggad till tusen

Dennis visade sig vara på ett strålande humör och full av revanschlystnad efter ha varit hemma och fått distans till allt. Dessutom hade han letat upp mängder av låtar som han nu spelade upp för Johan. Om Dennis var glad och framåt var Ulrika var lite försiktigare:

— Jag vågar inte tro någonting men jag hoppas att jag går vidare.

Även detta hände i kvällens program:

Anna Bergstrand