Tänk först - och skjut kanske sen

NYHETER

Det är inte så lätt att vara i krig, även om man är soldat i den mest välutrustade och överlägsna armé. När det börjar vissla kring öronen är det svårt att behålla lugnet. Trots att man berömmer sig av god utbildning, träning och erfarenhet. Det är ändå stressigt och påfrestande att bli beskjuten - eller att tro att man blir det.

Då är det lätt att tappa fattningen, åtminstone finns det väldigt lite tid att tänka efter. Reflexerna tar över: skydd och/eller skjut tillbaka. Även om man inte är riktigt säker på varifrån kulorna kommer. Då funderar man inte alltid över om det finns något eller några i närheten av "målet" som inte borde träffas. Som exempelvis civila i allmänhet - och journalister i allmänhet.

Men amerikanerna som är så överlägsna. De som har sådant skydd, sådan eldkraft och sådan rörelseförmåga. De lever ju inte alls så farligt som civilbefolkningen - för att inte tala om irakiska soldater! Nej, det är sant som kollektiv betraktat. Men för det fåtal soldater som är längst fram i skottlinjen är det knappast någon tröst.

På dem bultar hjärtat och adrenalinet pumpas runt. Dessutom är de ofta fysiskt och psykiskt slitna efter att ha varit i gång långa dagar och nätter i flera veckor. Långa arbetspass, lite sömn och ständigt lurande fara. Det vore bra underligt om beslut och handlingar vore felfria, ens om de hade all tid och kunskap i världen. Man får hoppas att de som bestämmer inte tror på hjältar. Fast ibland undrar man.

Likaså kan man förfäras över den råa soldatjargongen som vi hör ibland i radio och tv. Fylld av tuffa, kaxiga och fåniga uttalanden. Men den är nog till stor del både skyddsmekanism och identifikation. Det är inte underligare än att kirurger kan skämta om diverse kroppsdelar. Eller att peppandet i omklädningsrum inte alltid gör rumsren reklam för idrotten.

Då är det mycket värre när de politiska ledarna förlöper sig och retoriken drar i väg. De som lever (fysiskt) tryggt och bekvämt omgivna av en massa medhjälpare. Och det vore illa om journalisterna anammade jargongerna - ty då vore media inte längre oberoende.

Således är det inte konstigt om misstag begås och dumheter sägs av soldater. Men tänk om det är med vett och vilja som koalitionen bombar arabiska och europeiska journalister? Det är alltid vanskligt att uttala sig om okända, dolda motiv.

Det tråkiga med konspirationsteorier är att de nästan aldrig är mer än teorier. Om man inte vet varför någon gör något dumt, men vill spekulera i varför, bör man tänka efter. Vad har förövaren att vinna? Vad riskerar denne att förlora?

Skulle USA kunna tjäna någonting på att döda al-Jaziras journalister eller skada Reutersfolk? Nej, verkligen inte. Det är Bagdad-regimens sändare man försökt få bort. Men amerikanerna förlorar massor av anseende för varje journalist som skadas. Och detta i ett krig som till så stor del handlar om opinioner. Där man bemödat sig så om "media management".

USA vet så klart i vilka hotell och kontor det finns journalister. Det är inte samma sak som att varje enskild soldat vet det. Också om soldaterna på gatan har den kunskapen, så tänker de kanske inte på det när det smäller till.

Det är svårt att avgöra varifrån det kommer. Men det kanske är dags för nya order från Washington: "Tänk först - skjut kanske sen."

Hans Zettermark , säkerhetspolitisk expert