Striden - om freden i Irak

Brist på vatten - risk för gerillakrig

NYHETER

AMMAN

I dag kan krigsmotståndare och förespråkare enas för första gången.

Alla delar glädjen över att en tyrann är störtad och att Bagdadborna får uppleva ett ögonblick av frihet.

Men kriget fortsätter i andra delar av Irak.

Och striden om freden blir minst lika tuff.

Eufori och lättnad är den dominerande känslan i Bagdad. Men i botten finns en oro för vad som ska komma nu.

I dag är amerikaner och britter befriare. Hur de ses om veckor och månader beror på hur snabbt de lämnar över makten till irakierna själva. Enligt USA kan det ta minst sex månader.

Kaoset som nu råder innebär stora möjligheter men också stora risker.

Plundringen är förhoppningsvis ett övergående problem, ett sätt för ett i årtionden hunsat folk att släppa på trycket. Att våga sig in i en regeringsbyggnad och bära ut stolar och vaser är en symbolhandling mer än ett kriminellt beteende.

Invånarna inte säkra

I skarven mellan att regimen försvunnit och innan någon ny tagit vid finns ett säkerhetsvakuum som gör att exempelvis FN för närvarande inte är berett att skicka in några hjälpsändningar. Mat finns än så länge. Men får inte Bagdad omedelbart mediciner och vatten är risken stor för epidemier och en humanitär katastrof.

I Umm Qasr, den sydirakiska staden som befriades först, finns fortfarande inget rinnande vatten och säkerheten är bristfällig.

Samtidigt som de amerikanska och brittiska trupperna måste fortsätta kriga för att ta Saddams hemstad Tikrit och andra fästen är de i nuläget den enda polisstyrka som kan svara för lag och ordning i städer som Bagdad och Basra.

Tecken finns på att Saddamanhängare samlar sig i mindre grupper och fortsätter någon form av gerillakrig i södra Irak. De som vet med sig att de riskerar att lynchas av befolkningen för sina tidigare illdåd har inget att förlora.

Etniskt splittrat land

I revanschlusten ligger en fara för Iraks sönderfall. Irak är etniskt splittrat i tre stora grupperingar. Sunni-muslimerna är de som främst gynnats av Saddam. Shiiterna och kurderna de som förtryckts mest av Saddam.

Jublet på Bagdads gator är en stor seger för krigets arkitekter president George W Bush och premiärminister Tony Blair. En sådan här dag har krigsmotståndarna inte mycket att sätta emot. I nuläget är det ingen som bryr sig om att kriget från början motiverades av Iraks massförstörelsevapen som ännu inte hittats.

Wolfgang Hansson