Är SAS på väg att dö?

NYHETER

Efter två sparpaket är det dags igen. Var åttonde anställd ska bort, piloterna får sänkt lön och längre arbetstid.

Är SAS på väg att dö?

SPARKAR ANSTÄLLDA 4 200 personer tvingas gå från SAS. Det var chefen Jörgen Lindegaards besked i går.
Foto: CLAUS GERTSEN /SCANPIX
SPARKAR ANSTÄLLDA 4 200 personer tvingas gå från SAS. Det var chefen Jörgen Lindegaards besked i går.

Förre SAS-chefen Jan Carlzon myntade uttrycket "one of five in 1995". Scandinavian Airlines skulle vara ett av de fem ledande flygbolagen i den här delen av världen 1995.

Det var då. I dag är SAS i akut kris. Under mars gick flygplanen mer eller mindre halvtomma. I bara sex av tio flygstolar satt en passagerare.

Därför slog SAS-chefen Jörgen Lindegaard i går till med det tredje sparpaketet, eller förbättringsprogram som SAS föredrar att kalla det, på kort tid.

Ytterligare 4 200 personer ska bort. Det motsvarar 13 procent av personalen eller närmare var åttonde anställd.

Piloter får sänkt lön

Men också de som blir kvar drabbas av förändringar som är ovanliga på svensk arbetsmarknad. Lönerna fryses på nuvarande nivå eller till och med sänks. Piloterna får lönen sänkt med 2,5 procent samtidigt som antalet flygtimmar ökar från 500 till 750 per år. Maxarbetstiden per dag höjs också, från 10,5 till 14 timmar.

SAS har det kort sagt tufft, urtufft. Konkurrensen från lågprisflyget är en förklaring. En annan är världskonjunkturen, inte ens företagen är intresserade att betala de extra tusenlappar det kostar att resa framför skynket till ekonomiklass. Man får helt enkelt för lite för extrakostnaden.

Den tredje och viktigaste förklaringen är den allmänna krisen för flygindustrin efter terrordåden i USA den 11 september 2001. Den har förlängts och förvärrats av kriget i Irak och av sal-viruset i Asien.

Att företag som har svårt att sälja sin produkter drar ner på bemanningen är inte konstigt. Alternativet är att gräva i kassakistan - om man har någon. Det har inte SAS.

Men SAS har problem som de flesta andra flygbolag slipper. Företaget har visserligen privata ägare men tongivande är de tre staterna Sverige, Norge och Danmark. Nationell prestige och politiska poänger förmörkar alltså SAS-ledningens verklighet. Exempelvis 39 fackliga organisationer och krav på att personal från samtliga tre ägarländer ingår i besättningen.

Vad ska resenären tro?

Det är bakgrunden till att Jörgen Lindegaard i går bet i från på ett ovanligt tydligt sätt. Han påpekade att det var slut med "nationella hänsyn" och att företaget måste drivas enligt "normala bolagsprinciper". Tack för det, det ser även passagerarna fram emot.

De är för övrigt hårt prövade vilket aldrig är ett framgångsrecept. Erbjudandet till kunderna förändras snabbare än blixten. Ena sekunden är det kaffe och bulle ombord. Nästa gång är kaffet indraget. Ena dagen går en speciell biljett knappt att boka om, nästa dag är den ombokningsbar.

Vad ska en stackars passagerare tro?

Med de tre "förbättringsprogrammen" sparar SAS omkring 20 miljarder kronor. Om det räcker vet ingen. Tyvärr.

Bolag som ingår i SAS-koncernen

Lena Mellin