Snart kan USA börja pumpa upp Iraks olja

NYHETER

Ska svenska regeringstjänstemän, biståndsarbetare och affärsmän stå med mössan i hand på den amerikanska, det vill säga ockupationsmaktens, ambassad för visering till Irak framöver?

USA har sedan invasionen inleddes uppmanat bland annat europeiska regeringar, däribland den svenska, att stänga Iraks ambassader i berörda huvudstäder.

Att gå till USA:s ambassad för viseringar till Irak kan ju också ses som ett uttryck för en legitimering av ockupationen. USA:s policy kan vara att hålla andra utanför Irak tills invasionsstyrkorna fått full kontroll och tyst på olika uttryck för opposition.

Situationen utgör ett dilemma för FN. USA och Storbritannien vill snabbt ha igenom en FN-resolution som häver oljeembargot och möjliggör för koalitionen att börja pumpa irakisk olja.

Med en sådan resolution ges ockupationsmakterna långtgående rättigheter och kan retroaktivt legitimera invasionen och därigenom finansieras den med irakisk olja. Enligt Dick Cheney, USA:s vicepresident, kommer den irakiska oljeproduktionen att ligga på 2,5 miljoner fat per dag före årets slut.

Folk i Irak är beroende av vatten, livsmedel, energi och mycket annat för att klara sig. Det är en ockupationsmakts skyldighet att ge detta samt säkerhet och skydd, men det ger inga rättigheter att exploatera det ockuperade landets naturresurser. Borde Iraks olja i detta läge frysas och frågan hanteras som "conflict diamonds" i Liberia, Sierra Leone, Angola och Demokratiska Republiken Kongo behandlades av FN?

Det är tydligt att Ryssland, Tyskland, Frankrike och andra, som inte vill ge USA:s och Storbritanniens ockupation grönt ljus, behöver mer tid för att kunna besluta hur de ska agera framöver. Mycket står på spel. Det är fler som borde dras in i kretsen för att diskutera frågans hantering.

Valet av lösning kan få långtgående konsekvenser för kringliggande arabstater - inte minst oljeproducerande länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar. I arabisk press pågår redan en debatt om hur USA kan komma att destabilisera hela oljemarknaden inom något år genom att pumpa mer olja än vad Iraks OPEC-kvot tillåter.

Ett sätt att få finansiering av nödvändig import till den irakiska befolkningen - utan att någon irakisk olja produceras - är att andra oljeproducerande arabstater temporärt "lånar ut" olja till Irak, som kan "återbetalas" i olja när ockupationen är över och landet fått en legitim regim.

Ilskan och frustrationen ökade än mer i Moskva, Berlin och Paris, när Rumsfeld med ett hånflin på läpparna uppmanade regeringarna i nämnda huvudstäder att skriva av sina fordringar på Irak. Detta som svar på deras krav på deltagande i återuppbyggnaden av Irak i FN:s regi.

Det är nog hög tid att ovan nämnda trojka av europeiska regeringar sätter sig ner tillsammans med andra likasinnade europeiska regeringar och arabstater för att gemensamt förhandla fram en strategi för Irak och dess omvärldsrelationer - en strategi som kräver ett slut på ockupationen och i stället tar fasta på en integration av ett fritt Irak i Mellanöstern och ett brett samarbete med Europa.

Vad som behövs är ett dynamiskt intra-arabiskt ekonomiskt samarbete med öppna gränser.

Marianne Laanatza , Mellanösternexpert