Saddams dödsrum

Här avrättade diktatorn sina motståndare

1 av 4 | Foto: Mattias Carlsson
Här mötte hundratals av Saddam Husseins fiender sitt öde. Sås sent som i oktober förra året avrättates 23 regimkritiker här i Abu Ghraib-fängelsets avrättningskammare. Bödels rep hänger fortfarande kvar över schavottens öppna falluckor.
NYHETER

BAGDAD.

Repen till galgen i Abu Ghraib-fängelset hänger fortfarande från de grova järnmärlorna i taket, men någon har nyss skurit bort löpsnarorna: aldrig mer ska någon hänga här.

Hasan Lete Ataye, 33, har inte hunnit hit än, men han kommer snart att söka även på Abu Ghraib.

Hasan går bland ruinerna i underrättelsetjänstens högkvarter. Han vänder på papper han hittar, knackar på golven efter dolda gångar, frågar människor han möter.

Hasan söker efter sin bror Mohamad, som greps av säkerhetspolisen 1980 och inte har hörts av sedan dess.

I 23 år har Hasans familj väntat på besked om vad som hänt. Men de har aldrig vågat göra några efterforskningar, för redan klockan fyra morgonen den 18 februari 1980 sa poliserna:

- Fråga inget! Säg inget.

De kom med automatkarbiner och slog in dörren och sökte igenom Mohamads saker. De fann inget särskilt, men en av poliserna tyckte om Mohamads kostym och tog med sig den.

Mohamad är 50 - om han lever

Underrättelsetjänstens högkvarter är stort. Det breder ut sig över ett helt kvarter och även om centralbyggnaden är förstörd av bomber finns här tillräckligt med rum och skrymslen för att söka i dagar.

Hasan var bara tio år när hans storebror försvann. Han vet att brodern var djupt troende, men är inte säker på om han var aktiv i något förbjudet religiöst parti. Hasan tror inte det.

Han minns att Mohamad tyckte om sport, och han minns hur han fick hålla sin storebrors kläder när denne spelade fotboll.

Hasan rör sig tafatt över den stora planen mot det sönderbombade huset. Var ska han börja leta? Han tar upp en del av ett plaströr från en amerikansk robot. Han slår med den vita plastbiten mot marken och hör ett ihåligt ljud.

Kanske finns här en dold gång? Han börjar gräva.

Mohamad är 50 år om han lever. Hasan säger att Mohamad var som familjens överhuvud, för han hade en taxi, en Toyota Corona årsmodell 1975, och med den drog han in pengar till föräldrarna och sina åtta syskon.

Fler män sluter upp och hjälper Hasan. En av dem sparkar i jorden. En annan har ett V-järn som han gräver med.

Så många söker svar, så många vill veta vad som hänt med deras släktingar, vänner, grannar.

Taxin, säger Hasan, försvann med Mohamad. Han åkte hemifrån klockan fyra på eftermiddagen och kom inte tillbaka. Klockan fyra nästa morgon kom poliserna och sökte igenom lägenheten.

Men taxin skulle återses en sista gång. En kusin till Hasan och Mohamad såg Toyotan utanför polishuset i Najaf. Fadern åkte dit för att förhöra sig om sin son, men fick svaret:

- Det är säkrast för er att inte fråga.

Så många platser att leta på

Nu har Hasan och de andra männen fått bort jorden. De har grävt fram ett brunnslock. De tittar på det, sedan splittras den lilla gruppen. Var och en söker på sitt håll.

Det finns så många platser att leta på, säger Hasan. Underrättelsetjänsten. Säkerhetspolisen. Militärens säkerhetstjänst. Den vanliga polisen. Alla deras sidogrenar och underavdelningar. Fängelserna.

Saddam Hussein gav i höstas landets fångar amnesti. Det var ett tack för att folket till 100 procent hade gett Saddam sitt stöd i en folkomröstning där det inte fanns någon motkandidat.

För första gången vågade Hasan ställa frågor. Han gick runt bland de frigivna utanför Abu Ghraib-fängelset och undrade om någon sett hans bror, och en egyptier var säker på att han träffat honom. Men egyptiern var inte säker på i vilket fängelse.

Hasan går upp mot huset med det kollapsade taket. Han tar sig in i ett kontorsrum där det ännu finns papper att titta på. Han lyfter dem och läser och försöker hitta en ledtråd.

Mohamad var bildad, säger Hasan. Han studerade arabiska på universitetet.

Jag, säger Hasan, är bara en arbetare. Kör lastbil åt Pepsi Company.

Så småningom ska Hasan ta sig till det nu tomma Abu Ghraib-fängelset och söka efter papper.

Några papper finns knappast längre i det tömda fängelset, som sades vara Mellanösterns största. Men i en av fängelsets verkstäder finns på en vägg en text, som fångarna skulle skandera varje morgon:

Namn - Saddam Hussein; moderns namn - den arabiska nationen; smeknamn - ledaren till seger och fred; blodgrupp - arabisk mjölk; födelseplats - i skuggan av en palm vid Eufrat; födelsemärke - trofasthetens tatuering; karriär - riddare av den arabiska nationen.

Sjutton steg till falluckan

Om Hasan orkar kan han se rummet med de två tjocka repen. Det ligger i ett hus i ena hörnet av fängelseområdet, ett hus med tegelväggar som knappast kunde stänga inne ljudet av den tunga dunsen när bödeln tryckte handtaget neråt och öppnade falluckan.

Den som vill kan mäta avståndet mellan korridoren med de tolv cellerna och galgen.

Det är 17 steg över det lilla vaktrummet där det fortfarande står ett skrivbord, in i avrättningskammaren, uppför en betongramp, fram till den första falluckan av stål.

Båda falluckorna ligger nu slängda vid sidan av de kvadratiska hålen.

Om Hasan väljer att besöka detta tomma, dystra hus kommer han också att se repstumpen med löpsnaran som ligger på marken utanför, och det nötta och smutsigt vita tyget som bödeln vadderade snaran med.

Och han kan se den svarta huvan som är slängd bland skräpet på marken. Och även här finns det något att läsa, något banalt och meningslöst och alldeles oskyldigt bland relikerna av ondska och hänsynslöshet och ångest.

På huvans kantsöm är det tryckt: Super Lino Puro.

Tusentals människor fick bära den svarta huvan. Var Hasans bror Mohamad en av dem? Det vet vi inte.

Hasan vill ha svar

Men det lär inte vara mycket hopp om att levande finna en man som greps av säkerhetspolisen i Saddam Husseins Irak och dömdes i en hemlig rättegång och är försvunnen sedan 23 år.

Men Hasan tänker fortsätta att leta. Hasan, som så många andra, vill ha svar. Hasan, som så många andra, ger inte upp hoppet.

Jag tror att min bror lever, säger Hasan.

Det är 17 steg över vaktrummet, uppför betongrampen och fram till falluckan av stål. På golvet ligger en svart huva. Lite längre bort snaran. Här avrättade Saddam Hussein sina kritiker. I går publicerade Aftonbladet - som första medium i världen - utdrag ur hans son Udays dagböcker. I dag rapporterar Peter Kadhammar och Mattias Carlsson från den kanske mörkaste platsen i diktatorns skräckvälde.

Peter Kadhammar, Mattias Carlsson, foto