Saddams tåg plundrat

Länsades på allt av värde

NYHETER

Saddam Husseins privata tåg står uppställt i en hangar i västra Bagdad.

Den fallne despotens tåg är fullständigt länsat.

Allt av värde har försvunnit under Bagdadbornas plundringståg.

Stöldvågen i Bagdad går bortom alla gränser. Den handlar om långt mer än att i anarkin stjäla det man behöver.

I en hangar står Saddam Husseins privata tåg, av västtysk modell från 1984. Saddam och Egyptens president Hosni Mubarak tog 1996 tågen till Basra i söder.

Nästan allt är tömt och sönderslaget i flisor. Det som återstår är en vackert utsirad mahognypanel och ett otympligt matbord i restaurangvagnen. När man går runt därinne kan man lätt fantisera om hur de båda ledarna smörjde kråset och tog en konjak tillsammans.

Länsar tusentals bilar

Jag letar mig fram till toaletten och hittar en pappershållare i guld. Småpojkar som inte längre har någon skola att gå i följer entusiastiskt efter och skriker:

– Mister! Fuck Saddam Hussein! Fuck Saddam Hussein!

På ett lagerområde i västra Bagdad utspelas en osannolik scen som tagen ur en Mad Max-film. Och visst är det ''efter katastrofen''. Ett hundratal lagerbyggnader på det flera kvadratkilometer stora området har bombats med tunga amerikanska doningar

I några hangarer förvarade den forna regimen något tusental splitternya, vita Toyota- och Nissanbilar. Nu ligger de i högar på varandra som på ett skrotupplag. Över, under, runt och inuti dem kravlar tusentals irakiska män. Någon får loss ett bilbatteri, en annan två stötdämpare.

– Jag vill inte bli fotograferad, förklarar en plundrare som bär ett förarsäte på huvudet.

Folknöje för Bagdadbor

På Saddam Husseins Haifa-palats har någon slagit pissoaren i tusen småbitar. En man försöker i en halvtimme, med hjälp av en två meter lång snidad träpanel, slå ned en brandvarnare från det makalöst vackra mosaiktaket. I övrigt är allt, allt, allt redan bortfraktat.

Det har blivit något av ett folkligt nöje att ta sig in på de områden som kontrollerades av regimen för att se hur förtryckarna levde. Men den totala förstörelsen av till och med eljack och handfatskranar tycks vara ett tecken på årtionden av undertryckt ilska och en frihet som just nu saknar moraliska gränser.

Ola Westerberg/TT