Ett ögonblick

...Ingrid Ternert, 56, hemma igen efter att ha varit mänsklig sköld i Irak

NYHETER
Ingrid Ternert var mänsklig sköld i Irak. Nu är hon hemma och kan koppla av, här med lurviga Herkules, en briard.
Foto: BENGT KULÉN
Ingrid Ternert var mänsklig sköld i Irak. Nu är hon hemma och kan koppla av, här med lurviga Herkules, en briard.

- Jag var där den 13 februari och kom hem i fredags. Jag var där längst bland svenskarna.

Känns det som att ni gjorde nytta?

- Ja, det tycker jag absolut. Det är det första stora försöket att vara mänsklig sköld. Personligen tycker jag att vi lyckades över förväntan, mot alla odds. Inte med att stoppa kriget men med det andra målet - att hindra bombning av väsentliga anläggningar för el- och vattenförsörjning, matförråd och oljeraffinaderier.

Känns det bra att vara hemma?

- Ja, just nu kunde vi inte göra mer för att amerikanerna är där. Och vi ville definitivt inte riskera att bli skjutna vare sig av amerikanerna eller av plundrande irakier.

Vad var du mest orolig för?

- För min familj, att de skulle vara oroliga. De är lättade nu.

Vad tror du om framtiden i Irak?

- Befolkningen väntar för att se vad som händer. Man vill inte ha Saddam, men inte amerikanerna heller. Men allt har fallit ihop som ett korthus nu när den ende starke mannen på något vis sjappade. Många tror att detta är ett av alla de spel som sker i Mellanöstern, ett spel mellan Saddam och USA.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

- Det är självklart - fred.

Lena Olsson