Hur är det att ha en bra lön,Ylva?

"Det har gjort mitt liv bättre. Jag är oerhört privilegierad."

1 av 4 | Foto: BJÖRN LINDAHL
TIGER OCH THÖRN Ylva Thörn busar med abessinierkatten Tiger hemma i villan i Huddinge. Den fackligt aktiva undersköterskan och tuffa fotbollsspelaren från Åtvidaberg leder i dag ett förbund med nästan 600000 medlemmar. "Det är väldigt stimulerande att ha makt, men det är också ett stort ansvar", säger Ylva Thörn.
NYHETER

Hur ska det här sluta, Ylva?

- Jag känner sorg, bitterhet och ilska över att man vill ha jobben utförda men att man inte vill betala för dem.

Hur kändes det när strejken bröt ut?

- Det kändes i maggropen. Jag har ju ett stort ansvar för medlemmarna. Men vi hade inget val. Jag trodde av hela mitt hjärta att vi skulle få ett bud under tisdagskvällen som vi kunde säga ja till.

På strejkens tredje dag sätter sig Ylva Thörn i familjens svarta Opel och kör mot Gävle för att hälsa på strejkande medlemmar.

Sådant går före journalisternas intervjuer.

Vi får helt enkelt finna oss i att pratas vid under resan, bestämmer Ylva.

Fotbollsstjärnan från Åtvidaberg som blev undersköterska, mamma vid 40 och ordförande för 590 000 kommunalare vid 42 års ålder ger oss inget förhandlingsläge.

Vad menar du med att du är pojk-flicka?

- Jag fick båda rollerna hemma. Jag kunde spela fotboll och leka cowboy med killarna och samtidigt vara tjej i kjol. Det var nog omedvetet från mina föräldrar. Hemma vred pappa lakanen i tvättstugan, han kunde skura och dammsuga medan mamma drog ved i skogen. Jag hängde med min tre år äldre bror och byggde kojor och spelade fotboll, det var inget konstigt.

Varför blev du undersköterska?

- Det var en slump. Jag sökte till förskollärare men kom inte in. Då åkte jag till Tyskland och jobbade som barnflicka hos min syster i ett halvår och spelade fotboll. När jag kom hem gick jag tvååriga vårdlinjen. Jag gillade ju att jobba med människor och jag kände att det passade mig. Jag har aldrig ångrat det.

Hur var jobbet?

- Det var jättekul! Jag gillade att jobba med äldre. Jag är positiv och glad, då får man igen mycket.

Varför blev du fackligt aktiv?

- Jag gillar inte orättvisor. Är man uppfödd på en bruksort som jag i Åtvidaberg där alla jobbade på Facit var det tydliga klasskillnader mellan jobbare och andra. Min pappa pressade faner till bordsskivorna, men många barn visste inte vad deras pappor gjorde. Man var bara en Facitarbetare. I skolan upplevde jag andra skillnader, det var killarna som gällde. Vi tjejer fick åka vid sidan om när killarna spelade bandymatch med läraren.

Varför tog du ordförandejobbet i Kommunal?

- Det var en jättestor utmaning. Jag var orolig för om jag skulle mäkta med och våndades kvällen före valet. Jag hade ju fått Viktor, han var inte ens två år när jag tog jobbet. Men jag var tydlig och sa att jag inte tänkte göra avkall på min familj på grund av jobbet.

Har du lyckats med det?

- Ja, det tycker jag. Man pusslar lite. Jag har mycket stöd av min man Lasse. Självklart har jag hjälp av min mamma också som kommer hit och hjälper till.

Har du hemhjälp?

- Nej, det är en hederssak för mig. Jag är ingen bra ordförande om jag lever ett annorlunda liv än vad mina medlemmar gör. Man får ta lite dammråttor och handla enkel mat.

Är det fel att ha hemhjälp?

- Det måste man avgöra själv.

Vad tycker du?

- Jag tycker att det är kul att städa och laga mat.

Hur är det att ha makt?

- Det är väldigt stimulerande. Att ha möjligheten att få så stort genomslag för att förbättra för våra medlemmar. Men det är också ett ansvar.

Hur är det att vara höginkomsttagare?

- Jag tjänar jättebra. Tack vare det behöver jag inte känna oro som många av mina medlemmar om att pengarna inte ska räcka till månadens slut. Då kan jag ha pengar över. Jag är oerhört privilegierad.

Hur har det förändrat dig?

- Det har gjort mitt liv bättre. Bara trygghetskänslan är en oerhörd förändring. Jag tror att jag fick ut 590 kronor per månad när jag jobbade som undersköterska på 1970-talet.

Kan du känna med dina medlemmar som tjänar en tredjedel av vad du gör?

- Det kan jag för att jag har levt i en sådan situation. Jag vet ju själv hur det kändes när man inte hade pengar. Det räckte till hyra, busskort och mat. Sedan fick man vända på varje krona. Jag har också sett hur mamma och pappa vände på vartenda

korvöre.

Vad unnar du dig nu?

- Jag kan naturligtvis ge Viktor förutsättningar som många av våra medlemmar inte kan ge sina barn. Vi unnar oss till exempel semester. Vi har åkt mycket till Italien. Vi kan unna oss en pizza i slutet av månaden, Viktor kan fråga om vi kan åka till Toys R Us, där ligger väldigt mycket av förändringen. Sånt hade vi inte råd med förut.

Äger du aktier?

- Jag fondsparar varje månad.

Hur träffade du din man?

- Det var så upphetsande! På konferens" Han var revisor i vår avdelning. Det small till helt plötsligt. Han var charmig, trevlig och dansade bra. Vi träffades i april och flyttade ihop i augusti.

Varför en yngre man?

- Man ska välja en ung man. Män lever betydligt kortare än kvinnor och man behöver ju inte gifta sig till problem. Haha! Han är sex år yngre.

Hur är det med jämställdheten hemma hos er?

- Lasse är den som mest följer och hämtar Viktor i skolan, han tvättar och stryker. Han tar större del än vad jag gör när jag är borta. Men jag städar mer än han gör. Jag tar ett rappatag ibland. Det är avkopplande.

- Men jag lever nästan som ensamstående. När jag är hemma passar Lasse på att resa och jobba.

Hur mycket arbetar du?

- Kanske 50 timmar i veckan.

Hur mycket reser du?

- Ungefär hundra dagar om året. En hel del i landet också. Jag kör helst själv.

Vad är dina drivkrafter i livet?

- Tilltron till att alla människor har något att ge.

Vad är viktigt i livet?

- Det är ju självklart min familj. Att jag hoppas att det ska gå bra för Viktor.

Vad gör du och Viktor?

- Jag hjälper till och tränar Viktors pojk-lag. I fotbollsskolan blev jag full i skratt. De visste inte vad de skulle kalla mig. Några pappor sa till dem: "Pojkar nu får ni lyssna på vad tanten säger och göra som hon gör."

Hur beter du dig på läktaren när Viktor spelar fotboll?

- Oj, oj, oj" då kanske jag inte är så bra. Jag försöker vara bra publik och heja på och coacha. Och så skriker jag...

Högst av alla?

- Ja. Och travar fram och tillbaks.

Har du blivit uppläxad av tränaren för det?

- Jo, jaha då.

Är Viktor duktig?

- Ja, jag tycker att han har blivit bättre. En del behöver lite mer tid. Han är en försiktig person av sig. Jag peppar honom så han tar för sig.

- Är det någon som ramlar omkull i motståndarlaget så stannar hela spelet av och så ska de hjälpa varandra upp och det är ju himla fint. Men ibland måste man kanske ta för sig, det var ju chans att göra mål!

Berätta om din passion för fotboll?

- Det är allt runtomkring. Känslan, förväntan inför en match, uppladdningen, kompisarna, peppningen och sedan göra sitt yttersta för att vinna. Jag är väldigt tävlingsinriktad. Jag vill vinna.

Vad händer om du inte vinner?

- Då blir jag småsur.

Hur var du som fotbollsspelare?

- Tuff och hård. Inga skador. Jag hade en enda lårbristning under 18 år. Det är bra!

Blev andra skadade i stället?

- Mycket möjligt, ja.

Använder du fotbollstermer över förhandlingsbordet?

- Ibland gör jag det, ja. Haha. Fotboll är jättehärligt!

Vem är din förebild?

- Jag var en stor beundrare av Olof Palme. Han var oerhört skicklig och jag tycker att han var medkännande av hur livet kunde vara.

Vad gör du när du inte jobbar?

- Då ägnar jag mig åt hushållsarbete, haha! Bland annat. Jag kan lägga saker åt sidan och hänger med Viktor på fotbollsmatcher och judoträning. Jag gillar att plocka svamp även om jag inte äter själv. Jag fiskar också.

Vad ska du göra i framtiden?

- Det finns så mycket utsatta barn och kvinnor. Kanske finns det någon förening där jag får plats.

Maria Trägårdh