Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Pojken dog i läkarens armar

"Många skulle kunna räddas om vi hade rätt utrustning"

kämpade förgäves Läkaren Haitham Sween kämpade i en halvtimme med hjärtmassage. Nu är det över, han är trött och torkar svetten ur pannan. Den lilla babypojken hann aldrig få ett namn. Han var en så kallad blue baby, född med ett hjärtfel som opereras genom att bröstkorgen öppnas och blodkärlen läggs om. I den rika världen är det en rutinoperation som utförts sedan 1940-talet, här på Basras barnsjukhus är de drabbade barnen dödsdömda. kämpade förgäves Läkaren Haitham Sween kämpade i en halvtimme med hjärtmassage. Nu är det över, han är trött och torkar svetten ur pannan. Den lilla babypojken hann aldrig få ett namn. Han var en så kallad blue baby, född med ett hjärtfel som opereras genom att bröstkorgen öppnas och blodkärlen läggs om. I den rika världen är det en rutinoperation som utförts sedan 1940-talet, här på Basras barnsjukhus är de drabbade barnen dödsdömda.

Sjukvården är på väg att kollapsa i Basra, Iraks näst största stad.

Här saknas allt - medicin, medicinsk utrustning, rent vatten, filtar, kläder, mat.

Aftonbladets utsända blir själva vittnen till hur en liten pojke dör på grund av att barnsjukhusets resurser inte räcker till.

I dag fortsätter reportageserien om Irak efter kriget.

Tillsammans med Unicef har reportern Oisín Cantwell och fotografen Urban Andersson träffat dem som drabbas hårdast av åratal av krig och sanktioner - barnen.

En miljon under fem år är undernärda och ett av åtta barn dör innan det fyller fem år.

Genom ett unikt samarbete mellan Aftonbladet och FN:s barnorganisation, Unicef, kan du hjälpa de drabbade irakiska barnen.

PBASRA.

ojken dör framför våra ögon. Doktorn torkar bort svetten ur pannan och vänder bort huvudet. En operation som västvärlden behärskat sedan mitten på 40-talet hade räddat barnet.

Men i Basra är vården på väg att kollapsa.

     

Han är fem dagar gammal och ligger på sidan i kuvösen och håret är svart och står åt alla håll och blöjan skriker i glada färger.

Pojken har ännu inte fått något namn, läkarna kallar honom son av Jamal, hans far heter så.

Han har några minuter kvar att leva.

Doktor Haitham Sween ger honom hjärtmassage, han trycker på bröstkorgen, en gång till, han vill inte ge upp.

Men pojken har slutat andas, han börjar inte igen, den lilla kroppens små rörelser har upphört.

Läkaren tar fram stetoskopet och lyssnar på hjärtat och tittar på klockan och gör en anteckning i sitt block.

Det är över 40 grader i skuggan ute på gatan och ännu ett irakiskt barn har dött.

Men fläkten i taket fungerar ännu.

Sjukhusen saknar - allt

Vården här på Ibn Ghazwan, Basras barnsjukhus med cirka 400 sängar, och stadens fem övriga sjukhus är på väg mot ett totalt sammanbrott.

Varningen kommer från franska Premiere urgence, en av få hjälporganisationer som har personal stationerad i Basra.

Sjukhusen behöver medicin, medicinsk utrustning, rent vatten, filtar, kläder, mat.

Pojkens farfar Mohammed står utanför salen. En fattig, sliten, åldrad man, oroliga ögon.

De vet ännu inte. Son av Jamals kropp ska göras i ordning först.

Mohammed pekar på oss och frågar läkaren om det finns någonting vi kan göra för pojken.

Några meter bort vankar hans hustru Basma nervöst fram och tillbaks.

     

Basra, Iraks näst största stad med nästan två miljoner invånare och landets största hamn, skulle kunna ha en stor potential med sin närhet till oljefält och Persiska viken.

Men staden har lidit mer än de flesta andra irakiska städer under krigen och nu har bomberna än en gång fallit och staden har ockuperats, den här gången av britterna.

Sjukhuslagret plundrades

Före kriget försågs alla sjukhus i Irak med utrustning och förnödenheter från en speciell myndighet som sorterade under hälsoministeriet.

Från ett stort lager i Bagdad distribuerades varorna till regionala lager varifrån de slussades vidare till sjukhus, vårdcentraler och apotek.

Nu är lagret i Bagdad plundrat och stängt, men det i Basra håller fortfarande öppet och får utrustningen direkt från hjälporganisationer, i första hand från Röda Halvmånen i grannländerna.

     

Pojken föddes hemma, det blir vanligare och vanligare att barnen i Basra föds hemma.

Han kunde knappt andas och kom in till Ibn Ghazwan nästa dag.

Han var en blue baby, hade ett medfött hjärtfel som opereras genom att bröstkorgen öppnas och blodkärlen läggs om.

I den rika världen gjordes den första lyckade operationen 1946 . I den rika världen räddas dessa barn sedan många år.

- Det är sådant vi bara läser om i den medicinska litteraturen, säger vår guide, överläkaren Mohammed Kamil, en smal man i 40-årsåldern med ansat, lätt gråsprängt skägg.

     

Nästan all medicin i Irak kom från FN:s olja för mat-program före kriget. Programmet ska startas upp igen, ingen vet dock riktigt när. Det återstår bara en tiondel av de förnödenheter som fanns för några månader sedan på lagret i Basra, säger managern Abdul Basit a Selman.

"Vi har inte en ärlig chans"

Haitham Sween kämpade i en halvtimme med hjärtmassage, han är trött, svettig, torkar pannan med handflatan, ansiktet är sammanbitet.

Jag säger att det är svårt att se ett barn dö.

- Det är svårt för oss också. Jag vägrar vänja mig. Vi skulle klara många av de här barnen om vi bara hade rätt utrustning, säger överläkare Kamil.

Han drar en djup suck, tittar ut genom fönstret och säger:

- Det är motbjudande att inte ha en ärlig chans.

Flickan i kuvösen bredvid har två, tre timmar kvar att leva, tror han.

Men fläkten i taket fungerar ännu.

     

Lagret förser sjukhus, enkla vårdcentraler och apotek i distrikten Basra, Missan och Thiqar med varor.

Distributionen är välordnad, 128 anställda, datorcentral, ett rum med kartotek, nio lastbilar. Plundrarna har självfallet försökt, men de anställda lyckades köra bort dem.

     

Canceravdelningen. Tålmodiga, svartklädda mödrar äter sin mat direkt på golvet. Ingen städar, fönstren är spruckna.

Barnen här har dåligt immunförsvar och drabbas av diarré och annat från de andra avdelningarna, även personalen blir sjuk.

Mohammed Mehdi, ett år, har en stor, blåfärgad knöl mellan bröstkorgen och armhålan. Sarkom, en elakartad tumör i lymfkörteln.

Åtta av tio barn på den här avdelningen dör. Bara fem procent blir friska.

Ett FN-kontor med tretton FN-organ har precis öppnats i Basra. Det första någonsin, Saddam tillät bara organisationen att ha kontor i Bagdad.

Managern på distributionscentralen hoppas att etableringen kommer att förbättra situationen för stadens befolkning.

- Men de olika organisationerna håller mest på att bråka internt för att positionera sig, säger en irakisk FN-tjänsteman.

     

Den lilla flickan skriker, gråter, vrider sig av smärta när läkaren sätter en nål för att kunna ge dropp. Hon har kronisk diarré, är på väg att torkas ut. Han sitter på en brits med flickan i knät. Fimpar på golvet. Det är svårt att se, det lilla fönstret precis under taket släpper inte in mycket ljus och taklampan är trasig.

Men fläkten i taket fungerar ännu.

Här är farligare än i Bagdad

Direktören på Ibn Ghazwan misshandlades och fick sin bil stulen utanför sjukhusområdet någon dag före vårt besök.

Basra, det stolta lärosätet som grundades år 636 av kalifen Umar I, är i dag en farligare stad än Bagdad.

Varje dag mördas människor, det skjuts dygnet runt.

- Vi hotas hela tiden av kriminella som släppts ut ur fängelset. Jag har varit hos britterna och bett om beskydd sex gånger. De har lovat hjälpa oss, men ingenting händer, säger överläkare Mohammed Kamil.

- Britterna vill att vi ska få det sämre och sämre innan de hjälper oss. När de sedan agerar syns resultaten bättre och de kan säga att de hjälpt oss.

Överläkaren säger att det irakiska folket hade det bättre under Saddam.

- Då fanns säkerhet. Nu är allt livsfarligt. Bush och Blair säger att de gett oss frihet, men vi var friare förut.

När blir det bättre?

Doktorn skrattar och säger:

- Vår framtid är vag.

     

Det kommer in 100 till 150 barn om dagen med diarré. Det kostar föräldrarna motsvarande två kronor att få dem inlagda. Kan de inte betala så tas barnen ändå om hand.

Och statyerna på de irakiska soldater som pekade mot Iran utanför det plundrade hotellet Sheraton nere vid floden Quanat al Basrah har slagits sönder och forslats bort.

     

Haitham Sween går fram till farfar och farmor och berättar med låg röst. Det har gått en halvtimme sedan pojken dött.

Den gamle mannen sätter sig på en bänk och gömmer ansiktet i händerna. Hustrun jämrar sig. Hon får ett glas vatten.

Elen har tagit slut på sjukhuset tidigare, den kommer att ta slut igen.

Men än så länge fungerar fläkten i taket.

Oisín Cantwell, Urban Andersson, foto
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet