En chock mitt i villaidyllen

Pedofilens grannar berättar: Man tror att det aldrig händer i ens närhet

1 av 3
nyheten sprids i villaområdet Allteftersom dagen går sprids nyheten i grannskapet att det var här som pedofilen härjade: Här ser idylliskt ut, men det är tydligen en fasad. Verkligheten visar något annat, säger Annika Ahola, mamma till Alexander.
NYHETER

Sakta går sanningen upp för människorna i det lugna villaområdet söder om Stockholm.

Det är här, mitt i idyllen, som polisen sprängt en gigantisk pedofilhärva.

I dag går en av grannarna till polisen. Hon ska berätta om hur hon såg den misstänkte mannen ta bilder av barn i området.

Villan är avspärrad med polisens blåvita band. Utanför står en väktare från ett vaktbolag.

När det under dagen går upp för honom varför han står där, vems hus han på polisens uppdrag ska bevaka och skydda mot nyfikna, mår han illa.

Polisens tekniker och utredare går hela dagen ut och in i villan.

- Om vi hittar något "? Det går framåt, vi arbetar på, säger en av dem.

De bär ut familjens husdjur, vad som ser ut som kläder, leksaker och musikinstrument till de två barnen.

Oro och ilska

Barnens vardag måste - mitt i den katastrof de oförskyllt hamnat i - gå vidare.

Bland grannarna på gatan finns förstämning, oro, förskräckelse och ilska.

- Jag önskar bara en sak: att familjen försvinner. Att de flyttar, lämnar oss, säger en av dem.

När nyheten i går spreds över Sverige började de sakta förstå att det var här, på deras gata, den misstänkte pedofilen bodde.

Att det var den man de vänligt lämnat ved till, som de hejat på och som många av dem låtit sina barn gå hem och leka hos, som var den 40-åringe pedofil det berättades om på radion och stod om i tidningen.

- Vi tog en promenad tidigt i tisdags morse, frugan och jag, och såg att det var många som gick in i huset. Vi trodde det var renovering på gång. När polisen spärrade av förstod vi att det var något annat, säger en annan granne.

Möte med polisen

För en familj i närheten bröt gripandet av 40-åringen brutalt in i den lugna vardagen. De har egna barn i samma ålder som den misstänkta pedofilen har. I går kallades de till möte med polisen.

Bland villaägarna finns också en känsla av overklighet.

- Det gick inte att skilja den här familjen från någon annan. Man tror det inte. Det stämmer liksom inte. De har ju egna barn ... Hur funkar det då i huvudet? säger en.

En man som bor i närheten av familjens villa ger också han bilden av en normal familj, där barnen lekte med andra barn. Som barn gör.

Nu i efterhand börjar han fundera.

- Jag har sett jäntor komma ut från huset om morgnarna, kamrater till flickan har jag tänkt, på väg till skolan och som kanske sovit över där. Men flickorna var blyga, de vågade aldrig säga hej.

Han chockades när han hörde vad som hänt.

- Alla de här barnen är ju märkta för livet "

I går informerades föräldrarna till barnen på den aktuella skolan - de föräldrar som inte redan genom polisen fått veta att just deras barn identifierats på bilderna.

Bestörtning i skolan

- Skolans personal har reagerat från chock till bestörtning. Vi reagerar alla olika, säger kommunens utbildningschef.

I går morse mötte han skolchefen. De gick igenom hur krisen ska hanteras. Hon tog över det operativa ansvaret att hantera krisen, han fortsatte dagen som planerat, höll anställningsintervjuer och gick igenom ekonomin.

- Det var inte lätt att koncentrera sig. Men man måste "

I går var en krisgrupp igång med kurator, skolpsykolog, skolsköterska och skolchef. Deras uppgift är nu att stötta personal, barn och föräldrar.

- Vi har beredskap att hantera olika kriser, men det är förstås omöjligt att förbereda en organisation för en kris som den här, med den här vidden, säger skolchefen.

Omkring 15 medarbetare i socialförvaltningen är också engagerade. Därifrån samordnas arbetet med barn- och vuxenpsykiatrin.

- Det här är en katastrof för alla drabbade. Vi gör allt vi kan för att hjälpa dem, säger socialchefen.

Nyheten spreds

Efter hand som dagen gick spreds nyheten.

- Det svåra är att veta hur man ska skydda barnen. Jag säger alltid att de inte ska följa med okända, men det går ju inte att ge dem ett 100-procentigt skydd, säger Helena Carlsson, mamma till Alexander och Rebecca.

- Man tror att det aldrig händer i ens närhet. Och så gör det det. Här ser idylliskt ut, men det är tydligen en fasad. Verkligheten visar något annat, säger Annika Ahola, mamma till Alexander.

På den lokala närpolisstationen är personalen inte inkopplad i pedofilutredningen och har ännu inte mött människors reaktioner.

- Men vi pratade om det på mötet i eftermiddags. Då vädrade folk vad de tycker och tänker. Alla har ju en uppfattning, vi poliser resonerar som alla andra - att det är för djävligt. Det är mänskligt att resonera så, säger Mats Okhäll som arbetar som yttre befäl i området.

Petter Ovander