Här bor barnen som ingen vill ha

Tayeb, 5, lämnades på trappan till Nådens hus

1 av 4 | Foto: urban andersson
ligger i sin egen avföring Tayeb, 5, är kladdig av sin egen avföring. Den kvinnliga vårdaren bär iväg honom till tvättrummet som ett paket. Hemmet för utvecklingsstörda i Bagdad har inga pengar, hälsoministeriet som finansierade verksamheten finns inte längre. Och utan vårdresurser blir de sjuka barnen långsamt allt sjukare.
NYHETER

Nådens hus i Bagdad är verkligen ett Nådens hem - för barnen som ingen vill ha. Barnen som lämnas på gatan, hittas övergivna, barnen som är handikappade eller utvecklingsstörda.

I dag fortsätter Aftonbladets reportageserie om Irak efter kriget.

Genom ett unikt samarbete med Unicef, FN:s barnorganisation, kan du hjälpa Iraks barn till ett bättre liv.

BAGDAD. Tayeb är fem år men har en medelålders mans ansikte.

Han kan inte äta, armarna skakar och maten hamnar i hela ansiktet.

Benen har förtvinat och det stinker av urin och bajs.

Tayeb Mohammed gråter, flugorna vandrar i hans ansikte, han ligger i sin säng med en bulle i handen.

Han försöker äta, men de små armarna skakar för mycket, smulorna ramlar ner i sängen, ner på golvet.

Han försöker plocka upp bullen igen, det går inte.

Ögonen är oskyldiga men ansiktet är gammalt, Tayeb ser ut att vara 50.

En kvinnlig vårdare - den enda som accepterat att jobba på avdelningen, det är för många tunga lyft och för dåligt betalt - märker att pojken fotograferas och lyfter upp honom.

Hon tar tag i Tayebs armar och ben och bär i väg honom som om han vore ett paket.

Kvinnan kommer tillbaks med pojken efter ett tag, han är ren och prydlig och läggs tillbaks i sin lilla säng.

Men stanken av kiss och bajs har inte försvunnit.

De är mest skyddslösa

Detta är Nådens hus, ett av få hem för utvecklingsstörda och handikappade barn i Bagdad.

Det var de här barnen som var mest skyddslösa under diktaturen, det var de här barnen som var mest skyddslösa under kriget, det är de här barnen som i dag är mest skyddslösa.

Sajeda Khamis, hemmets föreståndare, en äldre beslöjad kvinna som tjänar motsvarande 100 kronor i månaden, vilket är betydligt mer än vårdarna, säger att hon inte riktigt vet vad Tayeb lider av.

Någon lämnade honom utanför på trappan för fyra år sedan och ännu har ingen läkare undersökt honom.

- Han är sjuk i hjärnan. Och kroppen fungerar inte, säger Sajeda Khamis.

I sängen bredvid Tayebs ligger en pojke och slår sig i ansiktet. Han slår sig hårt, han gör det hela tiden, kan inte sluta.

En pojke, kanske tio, elva år gammal, har fula loppbett över hela kroppen som han river i hela tiden.

Här bor just nu 90 barn i två salar, en för flickor, en för pojkar.

Barn som hittats i övergivna hem eller lämnats på gatan eller körts hit av polisen.

Barn som försöker ta sig runt i gamla rullstolar, som ligger apatiska i sina sängar, som skrattar eller gråter eller skriker rakt ut i luften.

Kan inte sparkas ut igen

Reglerna säger att bara de som förlorat en förälder får vårdas här. Men det är en bestämmelse som fattiga människor med små möjligheter att ta hand om handikappade barn krånglar sig runt.

Och vad ska personalen göra? Öppna grinden och sparka ut ungarna på gatan när de upptäcker att föräldrarna ljugit? Vem tar hand om dem då?

Men det vore orättvist att beskriva hemmet som helvetet på jorden.

Här jobbar anständiga människor som tycks göra sitt bästa.

Här finns en liten trädgård där de lite friskare barnen kör omkring i sina rullstolar.

Här finns en tvättmaskin och ett kök där det lagas mat.

Men det finns inga pengar, hälsoministeriet som finansierade verksamheten finns inte längre. Och utan vårdresurser blir de sjuka barnen långsamt allt sjukare.

Några amerikanska stridsvagnar dundrar förbi utanför huset, billarm sätts i gång på gatan.

Stanken går inte bort

En flicka, kanske fyra år gammal, med fula sår över hela kroppen, sitter naken i sin säng och tuggar på sin hand.

Och stanken av urin och bajs ligger kväljande och tung och går inte bort för att vaktmästaren sköljer golven med sin vattenslang.

Artiklar i går:

Oisín Cantwell