Lördag 7 oktober

NYHETER

Jag visste inte var Sagerska palatset låg. I själva verket var jag inte heller riktigt säker på var Rosenbad var beläget.

Det kan förefalla märkligt med tanke på att jag har passerat båda byggnaderna hundratals gånger. Å andra sidan har jag inte haft någon anledning att känna till dessa lokaler.

Det var i Sagerska palatset som jag skulle träffa Göran Persson. Vid den här tiden hade jag en dålig vana. Jag tog ofta med mig kaffekoppen till busshållplatsen när jag inte hann dricka upp kaffet hemma, vilket skedde minst tre gånger av fyra. Sedan låg den tomma koppen kvar i fickan tills jag kom hem.

Precis innan jag klev på bussen spillde jag kaffe på min ljusa skjorta. På vägen in från Nacka försökte jag hitta papper i fickan för att torka bort fläcken som nu brett ut sig. Vid Slussen smet jag in på toaletten på McDonalds och började gnugga med vått hushållspapper. Det blev bara värre. Den ljusbruna fläcken växte och det blev fullt av pappersludd på skjortan. Till slut tog jag av mig skjortan och gnuggade den med tvål. Om någon skulle ha kommit in på McDonalds på lördagsmorgonen och sett mig stå där på toaletten med bar överkropp, hade den personen nog inte gissat att jag var på väg till statsministern och bara ville vara hel och ren.

Det första jag tänkte när jag såg Göran var att han var mycket större än jag föreställt mig. Med tanke på att jag själv är nästan en och nittio säger det något om hur jag upplevde situationen.

”Vad du ser ung ut!” var statsministerns första ord till mig. Det säger väl något om hur han upplevde situationen.

Vårt samtal kändes bra, trots att det var en form av anställningsintervju. Göran talade initierat om brottsoffer. Just den här dagen hade jag en debattartikel i Dagens Nyheter där jag kritiserade Brottsoffermyndigheten, som är en av de myndigheter som justitieministern har ansvar för. Artikeln gick ut på att vi advokater ansåg att Brottsoffermyndigheten inte hade tolkat lagen rätt. Tanken slog mig redan då att om jag nu blir justitieminister är det jag själv som ska stå till svars. Jag kanske måste skriva en artikel där jag påstår att det inte alls är Brottsoffermyndigheten som har tolkat lagen fel. Det är i stället advokaterna och däribland jag själv som har missuppfattat situationen.

Göran ville veta mycket om diskoteksbranden i Göteborg, där jag hade varit en av brottsoffrens advokater.

Sedan gick han igenom det politiska läget och då fann jag det klokast att hålla en låg profil.

Allt var trevligt och det kändes bra när vi skildes. Det sista Göran sa var att det fanns många kandidater och att det var han – och inte jag – som skulle höra av sig. När jag kom ut på gatan kändes det som om jag hade gjort ett alltför blekt intryck. Vilket intryck som man skulle ge som justitieministerkandidat visste jag emellertid inte.