Fredag 13 oktober

NYHETER

I två dagar hade jag ställt upp på alla möjliga intervjuer. Att det skulle handla om fotboll och min pappa som varit utrikes- och utbildningsminister på åttiotalet hade jag insett på förhand. Däremot var det förvånande att det handlade så mycket om mitt utseende. Det kom dessutom för sent, alldeles för sent.

Tänk om det stått om det i tidningarna när jag gick i högstadiet och – likt andra killar som inte hade kommit i puberteten – inkasserade den ena motgången efter den andra. Då hade minsann inte Annika, Nina, Åsa, Titti, Lisa, Madeleine, Monica och alla andra tjejer varit så kallsinniga till mina inviter.

Denna fredagskväll satt jag och mina advokatkolleger och delade upp mina mål. Det kändes svårt. Det var som att svika människor som i oerhört utsatta situationer hade givit just mig förtroendet att hjälpa dem.

Av de gratulationer som jag fick de här dagarna värmde de som jag fick från mina klienter allra mest.

Sedan låg jag klarvaken mitt i natten och undrade vad det var som höll på att hända. Skulle jag verkligen klara det här?