”Allt exploderar, fyra till fem dör”

Harald Icklers dagbok som fånge hos gerillan

1 av 2 | Foto: AP
Äntligen fri Harald Ickler jublar över att vara fri då han anländer till Tyskland den 14 maj. Hela tiden under sin fångenskap hos gerillan skrev han dagbok som nu publiceras i tidningen Der Spiegel.
NYHETER

BERLIN

I sju veckor var svensken Harald Ickler i de algeriska terroristernas våld.

Hela tiden skrev han dagbok.

I dag publiceras det dramatiska dokumentet i det tyska magasinet Der Spiegel.

Harald Ickler, som är uppvuxen i Vetlanda och fortfarande svensk medborgare, deltog i en ökenexpedition.

21 mars

Den 21 mars utsattes bilkolonnen som Harald Ickler färdades med för ett bakhåll i den algeriska delen av Saharaöknen.

Överfallet utfördes av 30 soldater i den algeriska organisationen ”Gruppen för predikan och kamp”. Gruppen är känd för att ha täta kontakter med al-Qaida och finansierar sin verksamhet med cigarett- och narkotikasmuggling.

Försökte fly

Andreas Kiehlechner, som körde den första bilen, försökte fly då han såg de beväpnade männen. Men flera kulor träffade bilen och när Michaela Joubert sårades gav de upp och stannade bilen.

Harald Ickler skriver om överfallet i sin dagbok:

”Överfall klockan 16.00. Andy skrek: Michaela dör. Det kommer en mujahedin-doktor. Han har operationsutrustning och smärtstillande sprutor. Michaela ligger på magen och blir opererad. Mujahedinsoldaterna ser till att ingen av de andra männen än doktorn får se den nakna kvinnoryggen. De ber om ursäkt för att de har skadat Michaela. Andy blir bunden. Det är mycket skrik och mujahedinsoldaterna ropar ’al-Qaida, bin Ladin, mujahedin’ och är överlyckliga.”

Turisterna blir av med pengar och pass. Senare filmas alla med en videokamera.

”Vi tänker att när vi dör så kommer de att visa alla att de hade oss här.”

23 mars

Den 23 mars förbereder terroristerna sig på att kidnappa ännu en grupp västerländska turister.

”Vi kryper ner bakom några stenar. Österrikarnas bilar kommer. Jag tänker: ’kör förbi, kör förbi, sväng bort från oss’.”

Men även österrikarna blir kidnappade.

4 april

Den 4 april noterar Ickler i dagboken att gisslan håller på att bli vänner med terroristerna.

”Vi röjer undan stenar som ligger i vägen för bilarna. Mujahedinsoldaterna ber oss om hjälp – men de tvingar oss inte. De har stor respekt för kvinnorna. De får ofta en extra portion. Michaela får nästan daglig behandling. Rädslan försvinner.”

8 april

”En viktig dag. Mujahedinsoldaterna säger att familjerna nu fått veta att vi har det bra. Super! De skjuter en kamel. Kamelkött smakar fantastiskt.”

12 maj

Två dagar senare väcks de mitt i natten och tvingas ut på en ny marsch.

”Mujahedinsoldaterna säger att vi ska friges i dag eller i morgon. Superstämning. Vi ska bara nå fram till en speciell plats. Men det stämmer inte. Förhandlingarna, säger de, fortsätter.”

Dramatisk fritagning

13 maj

Den 13 maj kommer till sist den dramatiska upplösningen.

”Vi ligger bakom stenar och ser en arméhelikopter klockan 13. Det börjar smälla. Det pågår i en och en halv timme.”

”Arméhelikoptrarna genomför skenangrepp. De sätter ned folk på platån ovanför oss. Mujahedinsoldaterna skjuter uppåt. De har slut på ammunition. För oss är det ingen fara. Soldaterna skjuter med avsikt inte på oss. Plötsligt blir det stilla. En helikopter flyger lågt. Då snurrar den, siktar på en sten, fyrar av en raket. Allt exploderar. Svart rök, fyra till fem döda.”

”Så är militären där. Det är stiligt, det är skönt. Vi omfamnar varandra, vi dansar. Soldaterna jublar. De är hjältar, äkta hjältar. Vi är fria.”

I onsdags återvände Harald Ickler till Tyskland. Han återförenades med sin sambo och parets två söner i Miesbach, tre mil söder om München.

Nu planerar han att resa till Sverige för att undkomma den enorma uppmärksamhet som kidnappardramat orsakat i Tyskland.

– Jag har tänkt att ta en helg med familjen i Sverige för att få lugn och ro, säger Harald Ickler till Aftonbladet.

Jens Kärrman, Asbjørn Svarstad