Johanna glömmer aldrig det hon såg

- Det var värre än en mardröm

NYHETER

Bärsärkagången vid Åkeshovs tunnelbana var ett ögonblicks verk.

Men för Johanna Kaur, 14, rullas de hemska scenerna upp gång på gång. Hon kan knappt sova och orkar inte gå i skolan.

- Jag såg något ingen borde behöva se, säger hon.

ORKAR INTE GÅ TILL SKOLAN Johanna Kaur chockades svårt av händelserna vid Åkeshovs tunnelbana. Nu vilar hon ut i hemmet med Jack Russell-terriern Triss.
Foto: MATTIAS CARLSSON
ORKAR INTE GÅ TILL SKOLAN Johanna Kaur chockades svårt av händelserna vid Åkeshovs tunnelbana. Nu vilar hon ut i hemmet med Jack Russell-terriern Triss.

14-åriga Johanna Kaur blev vittne till något fasansfullt.

Hon har inga synliga skador men är ändå ett offer. Hon har fått professionell hjälp med att bearbeta sina upplevelser och ska prata med en psykolog under lång tid framöver.

Dagen efter skräckupplevelsen har hon inte sovit många timmar och bara orkat gå på två lektioner. Under den närmaste tiden har hon fri skolgång för att kunna återhämta sig.

När hon tänker på hur hon drabbats blir hon arg:

- Att just jag skulle råka ut för att se allt det jag såg är jobbigt. Det kommer hela tiden upp bilder, som ur en Beck-film, fast värre, säger hon.

Gick genom tunneln

Hon minns tydligt hur hon var på väg till sjukgymnasten och gick genom gångtunneln vid Åkeshovs tunnelbana. Bara några meter framför sig såg hon en cyklist attackeras av mannen med spettet.

Hon har fortfarande svårt att berätta om detaljerna kring det hon upplevde. Beskrivningarna fastnar i halsen. Händerna skakar.

- Det var värre än en mardröm, säger hon.

Första instinkten var att fly. Johanna kände sig livrädd, vände på klacken och sprang.

- Jag minns att jag såg en kvinna med ett litet barn framför mig som sprang för fullt åt andra hållet.

Johanna sprang upp ur tunneln. Då väntade nya chocksyner. Blod. Skadade människor. Apatiska människor. Fastän det var så hemskt att hon ville vända bort blicken stod hon kvar och tittade.

Då kom chocken

Efteråt gick hon till sjukgymnasten som planerat. Då kom chocken på allvar.

- Hon ringde till mig och berättade vad som hänt, hon lät väldigt osammanhängande. I dag känns det som hänt så tragiskt och hemskt, säger mamma Kerstin.

Först hos psykologen på sjukhuset fick Johanna veta att en man dött efter den blodiga attacken.

- Då bara grät jag. Jag insåg aldrig att det var så allvarligt.

Annika Sohlander