Alla gjorde rätt - ändå blev det fel

Därför fick gärnings- mannen ingen hjälp

NYHETER

En 32-årig missbrukare och känd våldsbrottsling hotar att döda en polis och ber om hjälp eftersom han känner sig förföljd.

Både poliser och vårdpersonal pratar med mannen - men ger honom ingen hjälp.

Inom några minuter går 32-åringen ut och slår ihjäl en människa.

HÄR SÖKTE HAN HJÄLP Polispatrullen skjutsade 32-åringen hit till Brommamottagningen. Receptionisten hänvisade 32-åringen till psykakuten på Sankt Görans sjukhus. I stället för att åka dit gick han ut, hittade en bila till en bergborr - och började slå.
Foto: MATTIAS CARLSSON
HÄR SÖKTE HAN HJÄLP Polispatrullen skjutsade 32-åringen hit till Brommamottagningen. Receptionisten hänvisade 32-åringen till psykakuten på Sankt Görans sjukhus. I stället för att åka dit gick han ut, hittade en bila till en bergborr - och började slå.

Vems är då felet? Vem bär skulden till att en 70-årig pensionär blev ihjälslagen vid Åkeshovs tunnelbanestation i Stockholm i måndags?

Att 32-åringen höll i vapnet, en bila till en bergborr, tycks redan klarlagt. Men låt oss se vad som skedde innan han tog upp det halvmeter långa stålspettet.

Polisen visste att 32-åringen var förvirrad: han hade ju ringt och sagt att han skulle döda en polis. Han hade tio minuter senare ringt och sagt att nu hade han verkligen gjort det, haft ihjäl en polis.

En patrull fann 32-åringen nära hemmet på Ulvsundavägen. Han gjorde våldsamt motstånd men lugnade sedan sig.

Det ingår i polisens rutiner att göra en slagning på en sådan person, det vill säga kontrollera vem han är.

Dömd 13 gånger

Av rikspolisstyrelsens register framgår att 32-åringen har 13 tidigare domar för brott som misshandel, grov misshandel, olaga hot, våldsamt motstånd, skadegörelse och våld mot tjänsteman.

Han är missbrukare.

Men när polisens informatör Sven-Åke Claesson i går berättade vad som skett - före mordet - lät det som något verkligt odramatiskt.

Polispatrullen, två man plus en aspirant i en bil, "erbjöd transport till Sankt Görans psykmottagning".

Poliserna kunde nämligen inte gripa mannen, enligt Claesson. Det fanns inte lagrum för det. De hot 32-åringen framfört över telefon upplevdes inte som allvarligt menade.

32-åringen ville inte till psykmottagningen. Han berättade att han missat en tid på Brommamottagningen, en sektion som tillhör landstingets beroendecentrum, och bad att bli körd dit.

- Det var en frivillig transport, säger Sven-Åke Claesson. Sådana gör vi dagligen.

Han fick vänta

Brommamottagningen ligger en halvtrappa ner i ett sjuvåningshus på Beckombergavägen. En av poliserna följde 32-åringen in.

- Han fick sätta sig och vänta. Poliserna åkte därifrån, säger Sven-Åke Claesson.

Barbro Burén, chefsjuksköterska på mottagningen:

- Han talade med personal i receptionen. Han ville träffa en doktor. Men doktorn och jag var på möte inne i stan.

Receptionisten "uppmanade" 32-åringen att följa med poliserna till psykakuten på Sankt Görans sjukhus.

- Vi har inga psykologer hos oss, säger Barbro Burén.

Hon säger också:

- Vi trodde att poliserna var kvar och väntade på honom.

32-åringen lämnade mottagningen. Han gick de få trappstegen upp till trottoaren. Framför honom låg parkeringsplatsen där ingen polisbil längre fanns.

Det var inte första gången 32-åringen stod utan hjälp. I en personutredning från februari 2001 står det:

"X har vid tre tillfällen under november 2000 mått så psykiskt dåligt att han sökt hjälp... Han har då hänvisats till den psykiatriska mottagningen Kronan i Sundbyberg. Han har fortfarande inte fått någon tid hos dem trots att han ringt och bett om en tid snarast... Han är rädd för vad han kan ställa till med när han är onykter."

Han gick mot t-banan

Nu stod han ensam på parkeringen. Bakom parkeringen låg ett skogsparti, och bakom det Beckombergavägens små trävillor.

Han gick ner mot tunnelbanestationen. Det är kort väg, högst 300 meter. Någonstans längs den vägen fann han bilan som han strax skulle börja slå med, slå och slå.

Det märkligaste i den här historien är att ingen myndighetsperson gjorde något som helst fel. På frågan varför polisen inte satt kvar hos 32-åringen på mottagningen säger informatören Claesson:

- Det fanns inget skäl till det. Mannen fick gå precis när han själv ville. Han var inte gripen för något.

Och Barbro Burén säger:

- Han ville tala med en doktor. Då är det psykakuten som gäller.

Ingen visar ånger

Ingenstans i denna mörka berättelse finns någon som säger: Att vi inte satte oss och pratade med honom. Att vi inte följde honom till dörren och kollade att polisbilen stod kvar. Att vi inte plockade in honom så att han fick lugna ner sig.

Alla följde sina regler och bestämmelser. Det ingick inte i bestämmelserna att hålla en desperat, förvirrad våldsman sällskap ens när han bad om hjälp.

Peter Kadhammar