Är du bra som pappa, Per Gessle?

"Jag är alldeles för mesig - jag älskar att skämma bort Gabriel"

1 av 4
Racingälskaren Gessle med sin Gabriel.
NYHETER

Högst uppe på vinden på Stockholms flottaste adress släpper vindskuporna in ljummen stadsluft från Strandvägen där nere.

Per Gessle är lite längre och mycket smalare än jag hade tänkt mig.

Vi dricker kaffe på hans jobb, några vackra, stora vindsrum med studio, flygel, kontor och meterhöga fotokonstverk. Familjen bor en trappa ner.

När jag bad om en intervju visste jag inte att Per Gessle hade spelat in en ny skiva. Det är därför han har tackat ja till att träffas.

Per Gessle är ett varumärke. Och runt honom finns en apparat.

Jag har inte träffat särskilt många popstjärnor. Nu får jag lära mig att det är Marie Dimberg (Pers närmsta medarbetare sedan 1984) som ordnar intervjun och begär att Per får läsa texten i förväg. Hon säger att frågorna också bör handla om skivan.

Och att det är Lina Thomsgård (pr-ansvarig på skivbolaget) som har sett till att vi faktiskt också lyssnat på skivan, mot skriftligt löfte om att inget yppa.

Fotografen får komma först dagen därpå, Lina ska vara med. Vi lovar att visa bilderna innan de trycks.

Varför är du så noga med att se fotografernas bilder?

- Jag vill ha koll på min person. Jag tycker inte om att göra intervjuer som jag inte får läsa igenom. Genom åren har felaktiga citat från mig blivit sanningar, jag är trött på att försvara sådant jag aldrig har sagt.

Varför stylas du för fotografering?

- Nej, det kommer jag inte att göra. Jag kommer att ha de här kläderna, byxorna, skorna. Däremot kommer jag säkert ha smink, mest för att dölja skägget och det här (Per tar sig på halsen). När du pratar om det här i tre minuter så får du det att framstå som om det är en sådan stor grej i mitt liv och så är det ju inte.

Varför anlitade du den berömde fotografen Anton Corbijn till skivomslaget?

- Det finns en kvalitet hos vissa konstnärer som du inte kan bortse från. Fotosessionen kostade mer än hela skivinspelningen.

Hur går det till när du gör en låt?

- Jag är alltid mottaglig för låtidéer. De finns överallt. "Joyride" kom från Paul McCartney som sa: "Writing songs with John Lennon was a joyride." En gång la Åsa en liten lapp på flygeln där det stod "hej din tok, jag älskar dig" och det blev ju "Hello you fool, I love you". Typ så jobbar jag.

Är du rädd att förlora din talang?

- Du får det att framstå som om det är någon sorts magi. För mig är det inte det. Om det nu är en talang så tror jag att den är så självklar hos mig.

Vad tycker du om din röst?

- Jag blev sångare i Gyllene Tider för att ingen annan ville, jag ville inte heller. Jag fick sjunga "Staffan stalledräng" i skolan för att jag kunde hålla en ton. Ibland. Jag sjöng i den tonart som hördes mest i replokalen. Det blev väldigt ljust och högt och det blev det soundet som Gyllene slog igenom med. Jag blir inte generad längre om jag går på NK och de spelar mig i bakgrunden. Förut var jag känsligare. Jag tyckte illa om att höra mig själv.

Vad är dina drivkrafter?

- Att det är kul, det roligaste som finns. När jag växte upp var jag väldigt blyg, klev undan mycket, samtidigt som jag egentligen ville vara i centrum, innerst inne. Det är först genom musiken jag har tagit det steget. Jag vet inte varför det blev så. Det har alltid varit självklart att ska jag spela i ett band så är det jag som ska skriva låtarna.

Vad har Marie Fredriksson och du för band?

- Vi är nära ungefär som när man är syskon. Vi connectar ju så här liksom (knäpper med fingrarna) när vi träffas. Det är en häftig vänskap. Vi tappar ingen vänskap om vi inte träffas på några månader.

Hur fick du veta att hon var sjuk?

- Jag var på väg till Bryssel och en jättestor pressmottagning för turnén. Jag var i Halmstad i vårat hus och Dimberg ringde och sa att Marie hade blivit dålig. Efter en kvart ungefär ringde hon igen och sa att hon inte kunde säga det riktigt men att hon trodde att Marie hade fått en hjärntumör. Det lät ju inte klokt. Jag visste ju inte var jag skulle bli av riktigt.

Vad tänkte du?

- Jag var på väg till ytterdörren och jag tänkte att det enda jag kan göra nu är att sätta mig i bilen och åka till Kastrup och hålla kontakten. Vinna tid. Jag visste ju inte om det var sant. Ett sådant besked kan ju innebära vad som helst. Fan, lever hon?

Vad sa du till Marie?

- Jag åkte upp två dagar senare till sjukhuset och då hade hon opererats och hade bandage runt huvudet. Jag sa inget speciellt som jag kommer ihåg. Men det är märkligt, man blir helt" Hon är ju otroligt stark. Marie har ju alltid varit jättestark, jättepositiv och var jätte-pånyttfödd.

Berätta om din son Gabriel?

- Han är en energisk liten knatte som är fantastisk, skön.

Vad gör ni ihop?

- Spelar dataspel, åker go-kart. Han är jättebortskämd, förstås. Men det var jag också när jag var liten. Det är gulligt. Jag tycker att man ska skämma bort barn. Han är uppe halva nätterna.

Har han fattat att pappa är berömd popstjärna?

- Inte riktigt. Han är helt ointresserad när han ser mig i tidningar eller på tv. "Real sugar" är den enda låt han gillar. Och "Sommartider" förstås.

Hur sjunger han?

- Till min förvåning sjunger han ganska bra, hittar toner i vanliga melodier som är snygga. Jag vet inte var musikaliteten kommer ifrån. Jag har en ganska primitiv musikalitet även om den är effektiv. Åsa är extremt omusikalisk måste jag påstå. Men jag hade någon gammal spelman i släkten så han har väl fått det därifrån.

Vad sjunger han?

(Per sjunger) - Pokémon min bästa vän! Ta da da da!

Vad är hemma för honom?

- Mitt andra hus säger han om Halmstad. Hemma är Stockholm, där han har skolan.

Var ska han gå i skolan?

- Han har gått på Montessoriskola på Djurgården och det fortsätter han med i höst.

Varför Montessori?

- Det får du prata med min fru om. Jag är en sådan där typiskt blasé rockstjärna som överlåter det på min fru.

Hur är du som pappa?

- Jag är alldeles för mesig som pappa, tror jag. Jag älskar att skämma bort Gabriel. Jag tänker alltid på att om jag gick med min pappa på en leksaksaffär och fick köpa tre grejer hade jag blivit så lycklig, men det fick jag aldrig. Därför köper jag tre grejer till honom. Det är någon slags egoism att man prisar sig själv som förälder. Men jag försöker ge tid så mycket jag kan åt Gabriel och jag försöker ta med honom så mycket jag kan. Men det är inte lätt alla gånger förstås.

Varför blev det bara ett barn?

- Vi är inte klara än! Vi börjar bli gamla nu så vi får skärpa oss. Vi skaffade barn rätt sent men det var ett bra beslut. Det betyder att vi har haft annat för oss. Det som är negativt är att det blir svårare och svårare att få fler barn. Jag hade aldrig trott att det skulle vara så häftigt att få barn och tur var väl det för då hade jag förmodligen aldrig gjort det jag har gjort i mitt liv. Då hade jag blivit hemmapappa och haft åtta ungar.

Hur är det att åldras?

- Det finns ett ungdomsideal som heter duga, det är svårt att få sändningstid på MTV om du inte är ung. Men jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv som jag gör nu. Det har att göra med att man vet vem man är, man blir säkrare, familj, barn och allt sådant där. Jag är inte rädd för att åldras men jag är väl som alla andra så där; när får man sin hjärtinfarkt?

Vem städar hemma hos er?

- Alla utom jag. Nej, vi har städhjälp och så städar vi själva. Jag är duktig på att dammsuga. Vi är väldigt pedantiska. Jag har alltid varit så, en grej som människor retar sig på.

Vad gör dig lycklig?

- Svårt ... jag kan känna otrolig lycka när jag kommer ner till Halmstad när det är den här typiska doften ... tång och salt. Det är så mycket min barndom. Jag är ganska lycklig hela tiden, tror jag. Jag tycker det är en jävligt bra fråga vad som gör en människa lycklig för vi lever i en tid som är ganska depraverad, tuff, aggressiv, det är en skoningslös värld. Jag vet inte om min lycka har att göra med att jag har lättare att bli avtrubbad från sådant än andra kanske har?

Blir man lycklig av att ha barn?

- Barn är ofattbart. Det är som att gå upp till en annan nivå på ett dataspel. Jag säger så för att Gabriel ska förstå.

Vad har du och Åsa för relation?

- Hon är min bästa kompis. Vi har alltid haft en väldigtskön relation Åsa och jag. Hon är inte världens lättaste människa. Vi har aldrig haft någon svacka i vårt förhållande, vi har liksom vuxit ihop på något sätt.

Är det Åsas tur att göra sin grej nu?

- Vad vill hon göra, tror du? Jag vet inte. Jag tror hon är ganska nöjd och glad.

Det här är jag

Så tycker jag om...

Maria Trägårdh