Var det värt priset, Ylva?

90 kr - för fem veckors strejk

NYHETER

90 kronor mer i månaden. Plus en rejäl höjning av lägstalönerna.

Det är facit efter fem veckors strejk.

Var det värt priset, Ylva Thörn?

Kommunals förbundsordförande Ylva Thörn är inte helt nöjd med avtalet. - Nu hoppas jag att man kommer att klara upp resten lokalt, säger hon.
Foto: Urban Andersson
Kommunals förbundsordförande Ylva Thörn är inte helt nöjd med avtalet. - Nu hoppas jag att man kommer att klara upp resten lokalt, säger hon.

- Vi har vunnit första ronden, sa Kommunals ordförande när det nya avtalet för 420 000 anställda i kommuner och landsting blev klart i går kväll.

Hon har både rätt och fel.

För att uttrycka sig försiktigt blev den ekonomiska vinsten av strejken blygsam. Till och med väldigt blygsam.

Det handlar om 90 kronor mer i månaden för en genomsnittlig kommunalare. I dag tjänar han eller hon 16 300 kronor.

Så mycket skiljer det nya avtalet från medlarnas slutbud. Det förkastades av både fack och arbetsgivare i början av april.

Gav inget klirr

Begränsar man sig till de sista strejkveckorna är vinsten ännu mindre. 0,1 procent eller drygt 16 kronor mer i månaden. Så mycket höjde medlarna budet i går jämfört med de nivåer som diskuterades under de hemliga helgförhandlingarna i mitten av maj.

Den största arbetsmarknadskonflikten på 20 år gav alltså inget klirr i kassan.

Att Ylva Thörn ändå utropar sig till segrare beror på framgångar i två principfrågor. De ska inte nedvärderas.

Den första handlar om lägstalönerna. Kommunal ville höja dem, i dag 12 000 kronor för den som fyllt 19 år, med 2 000 kronor.

De nådde nästan ända fram. Minilönen blir 14 000 kronor från den 1 april nästa år. Inte för alla. Men för de flesta.

Ofrivillig deltid

Att lägstalönen är så viktig för Kommunal beror inte bara på omsorgen om medlemmarnas privatekonomi. En förbluffande hög andel jobbar ofrivillig deltid och tvingas alltså klara sig på en ännu lägre inkomst.

Det är inte lätt, det inser alla.

Det finns också en långsiktig strategi bakom fokuseringen på de lägsta lönerna.

Fram till nu har en stor del av potten vid de årliga lönerevisionerna gått åt till de sämst avlönade eftersom de är så många.

Alla har kort sagt blivit lidande på att många har uselt betalt.

Det har inte blivit pengar över för att också kunna satsa på dem i högre lönelägen. Den knipan håller Kommunal nu på att ta sig ur.

Även i den andra principfrågan har Kommunal tagit ett viktigt steg på vägen. Det handlar om det som löneförhandlare så poetiskt kallar relativlöner.

Kommunals lågavlönade kvinnodominerade grupper har i avtalet fått mer än exempelvis brandmännen. Relationerna mellan dem förändras. Till undersköterskan och de andra vård-anställdas fördel.

Det regnar inga guldpengar över vårdens vitrockade armé, långt därifrån.

Men jämfört med andra grupper uppvärderas de. Det är ett litet, och möjligen betydelsefullt, steg på vägen mot lika lön för likvärdiga jobb.

I det korta perspektivet har Kommunals medlemmar förlorat pengar på strejken. Konflikten gör att de retroaktiva pengarna går upp i rök.

Engångsbelopp

De nya lönerna gäller från halvårsskiftet.

Som en mycket liten kompensation betalas ett engångsbelopp på 1 000 kronor ut. Det ersätter de retroaktiva löneförhöjningarna för april, maj och juni som hade gett mer.

Möjligen var det därför Kommunal i går bestämde sig för att höja strejk-lönen från 80 till 100 procent av lönen. Att mota Olle i grind är en bra taktik om man väntar sig knorr och missnöje.

"Vi tar fajten" står det på Kommunals röda strejk-jackor. De kämpade i 36 dagar. Men vann bara 90 kronor i månaden.

Och ett genombrott i två viktiga principfrågor.

Lena Mellin