Ett räntesvar kan vända opinionen

Ja-partierna blev svaret skyldig

NYHETER
Nöjda Ja-sidans representanter Bo Lundgren, Alf Svensson, Lars Leijonborg och Göran Persson applåderar efter att ha vunnit debatten. Men något bra svar på vad som ska ersätta räntevapnet kunde de inte ge.
Foto: URBAN ANDERSSON
Nöjda Ja-sidans representanter Bo Lundgren, Alf Svensson, Lars Leijonborg och Göran Persson applåderar efter att ha vunnit debatten. Men något bra svar på vad som ska ersätta räntevapnet kunde de inte ge.

300 miljoner människor handlar med euron varje dag. Flera av euroländerna har problem med sin ekonomi men inget av dem vill lämna EMU-samarbetet. EU:s 10 nya medlemsländer har alla målet att gå med i EMU. Den 14 september ska vi avgöra om Sverige ska vara med eller stå utanför.

I går drabbade partiledarna på ja- och nej-sidan samman på TCO-kongressen i den enda tv-sända debatten om EMU inför folkomröstningen. Det blev en rapp och ganska spännande debatt, men den gav knappast några nya svar. Ja-sidans bästa argument, från socialdemokrater till moderater, är att Sverige riskerar ett utanförskap, att inte få vara med och ta ansvar och påverka när Europas och därmed också Sveriges ekonomi och framtid avgörs.

Tunt med argument

Nej-sidan har egentligen bara ett argument: att vi riskerar vår självständighet om vi ger upp vår oberoende riksbank och räntevapnet. Centerns Maud Olofsson ställde den centrala frågan:

- Vad är det för instrument ni har om Sverige hamnar i kris och vi inte kan använda räntan?

På den frågan blev ja-partierna svaret skyldig. Det är hög tid att ja-sidan gör upp med den numera så omhuldade myten att den svenska riksbanken är Sveriges enda räddning.

Riksbankens möjlighet att bedriva stabilitetspolitik genom att höja och sänka räntan förnekar ingen. Räntevapnet är effektivt eftersom det får omedelbar effekt på valutan och finansmarknaderna. I den reala ekonomin kyls dock inflationen ner först på ett till två års sikt.

Men räntan är inte det enda vapen som finns. Stabilitetspolitik kan också bedrivas med finanspolitiska insatser. Skatter, arbetsgivaravgifter, moms, bidrag kan höjas och sänkas. Buffertar byggas upp och stimulanspaket sättas in. Finanspolitiken är långsammare än räntevapnet och med svaga minoritetsregeringar är det alltid osäkert om oppositionen är villig att ställa upp på smärtsamma åtstramningar. Därför måste ja-sidans partier nu redovisa sina politiska alternativ till räntevapnet.

SAP och LO utformade en modell som tyvärr aldrig fullbordades eftersom Göran Persson - av rädsla för en "fonddebatt" - sade nej till LO:s buffertfonder. Han valde borgfred med de borgerliga. Men förslagen från LO-SAP-gruppen är ändå en grund att bygga vidare på. Riksbanken har också givit ett genomtänkt förslag i sitt remissvar på EMU-utredningen.

Leijonborg försökte skrämmas

Bäst vore om socialdemokraterna och mittenpartierna kunde enas i en bred uppgörelse om en ny stabilitetspolitik om och när vi blir en del av EMU. Lars Leijonborg som försökte skrämma med fondsocialism har ett särskilt ansvar.

Väljarna har rätt att få besked om vad som väntar om Sveriges ekonomi på nytt hamnar i kris. Vilka de politiska instrumenten är, hur de ska användas och vilka konsekvenser det får. Sluta humma om "finanspolitik" och ge ett tydligt svar på hur ni vill styra Sverige när vi har infört euron!

Ja-sidan vann tv-debatten i går men blev svaret skyldig på den enda gemensamma, viktiga fråga nej-sidan har: Vad ska ersätta räntan? Ett bra svar på den frågan kan vända opinionen.

LA