Med sin berättarglädje vann han våra hjärtan

I kväll sänds säsongens sista "Mitt i naturen"

NYHETER

Han levde för och med naturen.

Ingen kunde lika entusiastiskt och kunnigt som han skildra livet i myrstacken om våren eller förklara hur flyttfåglarna hittar hem varje år.

Med sitt äkta engagemang vann "Mitt i naturens" Jan Danielson svenska folkets hjärtan.

Jan Danielson och Annika Blom på sitt älskade Österlen.
Foto: ÅKE ERICSON
Jan Danielson och Annika Blom på sitt älskade Österlen.

I kväll sänds det sista "Mitt i naturen" för säsongen.

I programmet tar Jan Danielson med oss till Stenshuvud nationalpark, strax söder om Kivik på Österlen, i närheten av hans egna hemtrakter i Skåne.

Inslaget spelades in för bara någon vecka sedan.

Att det skulle bli Jan Danielsons sista kunde ingen ana. Efter kontakt med Jan Danielsons familj har SVT bestämt sig för att sända programmet som planerat, trots Jan Danielsons död.

- Jag ser det som en eloge till Janne. Han hade han nog velat ha det så själv, säger Fredrik Israelsson, producent för Mitt i naturen, på SVT i Sundsvall.

En älskad profil

Jan Danielson blev 65 år.

För svenska folket blev han känd och älskad genom SVT:s "Mitt i naturen", som han var programledare för och har medverkat i sedan 1989.

I det karakteristiska skägget, med baskern på huvudet och på omisskännlig värmländska tog han med tittarna på sina upptäcktsfärder i naturen, alltid med samma entusiasm och berättarglädje, vare sig det handlade om grodor eller elefanter. Ingen kunde så lyriskt och förtjust som han tala om naturens växlingar - eller fågelspillning och fladdermusungar.

I 17 år, 1983 till 2000, svarade han också på läsarnas frågor i sin egen, mycket uppskattade spalt i Aftonbladet.

I nationalparken Stenshuvud, dit han för sista gången tar oss med i kväll, var Jan Danielson själv en trogen besökare.

Det var här, på Österlen i Skåne, han hade funnit sin boplats.

Hit, till den gamla rappade funkisvillan i Segesholm, flyttade han 1966 tillsammans med dåvarande hustrun Anna Britta Bromander, och bildade kollektiv. Det var gröna vågen och konstnärsdrömmarna som förde dem hit.

En medlem i kollektivet var bildkonstnären Annika Blom.

1975 skilde sig Jan och Anna Britta - och Jan och Annika blev ett par istället. Men de fortsatte i alla år att bo kvar i samma hus; Jan och Annika i en halvan av huset och Anna Britta och hennes man i andra halvan.

Ett ovanligt arrangemang som krävde både mod, djup vänskap och mognad, men som passade både dem och barnen perfekt, även om det i början väckte viss uppståndelse.

Pappa till tre barn

I huset har det alltid funnits gott om barn - tre av dem Jans egna; tillsammans med Anna Britta har han barnen Paula och Max, tillsammans med Annika sonen Axel. I dag är alla vuxna och utflugna ur boet.

Jan Danielson älskade det öppna landskapet - men kom själv ursprungligen från de djupa skogarna i Värmland, närmare bestämt Arvika.

Det var pappa Gunnar som första gången tog med honom till Skåne och havet vid Falsterbo när han var 11 år, men det var mamma Elsa som lärde honom älska naturen.

Allt Jan Danielson kunde om naturen lärde han sig på egen hand - mycket kunskap hämtade han ur de anteckningsböcker han fyllde redan som barn.

Ville bli jägmästare

Jägmästare ville han bli, men betygen satte stopp. I stället blev han folkskollärare och senare speciallärare - innan han helhjärtat satsade på naturen igen, som journalist, debattör och författare.

Hans stora kärlek till naturen fick honom att ta strid mot jakt, golfbanor, skidbackar och fiske, när han ansåg att det behövdes. Han stod på djurens och växterna sida. Till och med för silverfiskarna hemma i köket och ogräset i trädgården fanns det plats i hans hjärta.

Eller som han själv skrev i sin spalt i Aftonbladet:

"Inte vet jag hur mycket växter känner och hur medvetna de är. Men på något sätt anar jag att ogräs är människor de också."

Kerstin Nilsson