Alla ungarna lämnade boet i natt

Holkens sista avsnitt är sänt

NYHETER

Holken är tom.

Över en natt har alla åtta ungarna lämnat boet.

Nu väntar dem en mycket tuff kamp för överlevnad där en stor portion tur blir avgörande.

Under gårdagen kunde vi se hur ungarna, nu nästan lika stora som föräldrarna, flockades kring öppningarna i holken.

Idag är den tom. En av de trogna tittarna, Julia, mejlar till oss:

"Jag har troget följt de små... var och tittade till dem vid 5-tiden nu på morgonen och då var alla kvar, men en efter en försvann... så vid sex-tiden var holken tom."

Några av ungarna var mer dominanta än andra. Vi har särskilt lagt märke till att det tycktes vara två, tre stycken som tidigt var de som gapade störst och trampade runt på sina syskon mest i konkurrensen om maten.

Kanske var det samma ungar som flera gånger de senaste dagarna varit framme vid holkens öppningar och kikat ut. Igår på onsdagen verkade de vara på väg ut vilket ögonblick som helst.

Idag på torsdagsmorgonen är ingen av dem kvar.

Boet ser ödsligt ut för oss som följt talgoxarnas liv sedan äggen blev ruvade.

Vi såg hur ungarna kläcktes, en efter en. De var brunrosa, fjäderlösa och blinda de första dagarna och liknade mest mini-dinosaurier.

Så småningom fick de fjädrar, de på vingarna syntes tydligast, och så öppnade de ögonen.

I konkurrensen om maten som talgox-föräldrarna kom med, trampade och flaxade ungarna runt och bilden fylldes av gapande näbbar.

De verkade nästan groteskt stora i förhållande till huvudet. Men faktum är att även de vuxna fåglarna har ett stort gap, det syns bara inte lika tydligt när fjäderdräkten täcker de långa mungiporna.

När ungarna låg still och väntade på mat låg de tätt, tätt intill varandra och höll värmen. En liten en låg ofta underst så man trodde ibland att den inte levde – men så plötsligt stack ett litet huvud upp och ruggade sina fjun litet grann.

Av det fint byggda redet där äggen låg syns nu inte ett spår. Ungarna har sprätt runt alla små kvistar. Det enda de lämnat efter sig är några vita små avföringsklickar.

De lär inte heller komma tillbaka till boet. Flera av dem kommer sorgligt nog att duka under.

Nattkyla, mycket regn, skator och kråkor är livsfarliga hot. Så vi hoppas att åtminstone vädret är på deras sida.

Holken har varit den vackraste och naturligaste dokusåpan hittills. Nu är den slut.

Istället för att följa just den kan vi göra som Jan Danielson uppmande oss. Det sista han sa i sitt livs sista inslag i SVT:s Mitt i naturen var:

- Träd in i sommarens hemligheter. Dom finns var helst du finns.

Simone Söderhjelm