Läsarnas berättelser

NYHETER

32 procent av alla yrkesarbetande kvinnor lider av kroppsliga och/eller andra besvär på grund av sitt arbete. Motsvarande siffra för männen är 25 procent, visar en undersökning som Arbetsmiljöverket och Statistiska centralbyrån, SCB, presenterar.

  Och besvären bara ökar. Här är några av alla läsare som har mejlat Aftonbladet.se.

Hej. Jag är endast 32 år men har redan haft besvär med min rygg i cirka 6-7 år. Besvären har kommit efter tunga arbeten med mycket lyft, men också efter enformiga och obekväma arbetsställningar. Jag tror jag får väldigt svårt att arbeta till pensionsåldern om det inte blir drastiska förbättringar med min rygg.

Fredde 32!!!

Jag arbetade 27 år som arbetsförmedlare. Utvecklingen var fler och fler arbetssökande per tjänsteman. Jag arbetade flera år med flyktingar. Intressant arbete, men det gällde att SPARA pengar! Ett sparande som oftast ledde till merkostnad i sista änden. Det blev för mycket! Är nu förtidspensionerad.

Hej! Jag är just nu sjukskriven. Har varit det i snart 1 år. Jobbar som dagbarnvårdare med stora barngrupper. Har varit anställd i 23 år inom kommunen. Har fått stresshjärta och ville då bli omplacerad till dagis. Men utan utbildning – är alltså inte barnskötare eller förskollärare, utan har bara min erfarenhet av barn och år att komma med – så kunde jag inte bli omplacerad till förskola, dagis. Så nu när jag inte orkar längre att jobba hemma med dessa stora barngrupper så finns det ingen plats för mej trots personalbrist!

Du hamnar utanför allt, chefen hör inte av sej det blir svårt att komma vidare. Det finns ju ingen plats att gå vidare till. Ingen tycks tänka på att ALLA kan hamna i denna situationen OCH hur skulle man vilja bli behandlad då?

Jag är 40år och ska i år bli sjukpensionär pga av mina skador i armarna. Har gjort sex operationer i armarna de sista fyra åren.. Jag väntar på en till operation i vänster axeln till hösten. När jag var aktiv i arbetslivet så jobbade jag som industrisanerare. Har varit sjukskriven nu i fyra år..

Mvh Annette.

Hej

Pga en chef som inte var särskilt lämpad för sin roll hade jag under nästan 3 års tid problem med magen, när det var dags för toaletten var det bråttom. Dessutom hade jag svårt att sova. Det blev många läkarbesök med medicinering, dietlistor mm. Allt utan resultat. Jag var inte den enda som mådde dåligt, personalflykten var hög liksom sjukskrivningen. De som kunde få annat jobb försvann, kvar blev de oattraktiva. Detta ledde till en stadigt ökande medelålder hos personalen.

Det märktes också i årsredovisningarna. Personal som inte trivs är inte särskilt effektiv. Vi var alla medvetna om vad problemen berodde på, så småningom vände vi oss till styrelsen och begärde vd-byte. Det var jag som hade ledarrollen hos personalen. Det blev konflikt även i styrelsen, hälften ville byta vd så det blev ordföranden som fick sista rösten. VD fick stanna. Då sade jag upp mig och 1 månad senare var jag ”fri”. Drygt 1 vecka senare upphörde magproblemen, strax efter även sömnbesvären. Det är ca 3 år sedan och jag har mått bra sen dess. Vd:n fick sitta kvar nästan 2 år till, sen fick han gå med omedelbar verkan. Under den tiden hade han ”jagat bort” ca 30 procent av personalen som var kvar (den yngre delen) när jag slutade. Endast 2 personer under 40 år var kvar av knappt 30 anställda. Medelålder drygt 50. Flera platser var vakanta, dom som sökte märkte ju att det var dålig stämning när dom kom på intervju så nyrekryteringen var svår. Jag har haft kontakt med några av dom som slutade i samma veva som mig, gemensamt för oss är att alla regelbundna besök hos läkare, sjukgymnaster, psykolog mm så gott som upphört. Så kan det gå med fel person i ledarrollen, vad han kostat samhället via sjukskrivningar mm vet väl ingen men dyrt blev det.

Äve

Jag fick sluta mitt jobb som frisör i september pga allergibesvär.

Har under hela gymnasietiden blivit sjuk ofta, luftvägar och infektioner.

Tog studenten 2000 och började mitt obligatoriska praktikår (om man vill ha

gesällbrev) på en salong. Jag hann göra mitt praktikår och jobba ganska

exakt ett år med mitt gesällbrev. Efter det sa min doktor stop. Om jag inte

vill ha problem med luftvägar/astma när jag blir äldre så måste jag byta

arbetsmiljö. Jag har utvecklat allergier för parfym/starkt doftande ämnen, katt, hund, pollen (björk och gråbo) under mina år på gymnasiet? Att hålla på med hår är så roligt... Nu jobbar jag som vårdbiträde. Väldigt roligt det med, men jag skulle vilja kunna färga och klippa folk...

Nadja

Arbetar som egen företagare, ofta hemma. Har hittat och studsat i en och annan betong vägg. Varför talar Ni inte om egna företagare?

Hälsningar, P

Jag arbetade på Arbetsförmedlingen under 8 år. Är fortfarande sjukskriven p.g.a depression och ångestbesvär sedan fyra år. Jag tål överhuvudtaget ingen stress mer. Förstår inte ens hur jag ska komma tillbaka till arbetsmarknaden som det är nu. Känner mig livrädd för att bli så sjuk igen.

Mats

Hej!

Jag bara undrar varför ingen tar upp lokalvårdjobben?

Det är väl ett stressyrke när det både är tungt och tidsbegränsad städtid. Mycket skall göras på kort tid och trånga ställen. Dessutom alltid i fokus när det skall sparas på pengar och personal.

Med vänliga hälsningar Chri

Hej!

Började ett nytt jobb 1995 där jag genast blev mobbad. Började att äta

antidepressivt 1997 och blev sedan utköpt som övertalig 2002.

Skulle inte tro att arbetsgivare är villiga att stå för rehabilitering när

de inte erkänner den mobbning som förekommit.

/Mobbad

Hej jag heter Malin och är vårdbiträde. Jag har varit sjuk på grund av mitt jobb som är tungt och stressigt. Har jobbat i ca 9 år inom vården.

Jag är 45 år. Har jobbat som chaufför, flyttgubbe, pianotransportchaufför sen jag var 18 . Nu är ryggen paj och jag kan inte få arbetsskadeersättning för jag kan inte uppge exakt datum/klockslag för två ryggskott som sen blev två diskbrott och gjorde mig till sjukpensionär.

Hej!

Jag har tidigare arbetat inom ett börsnoterat IT-bolag och varit

sjukskriven, som så många andra för trakasserier i samband med uppsägningar.

Företaget gjorde sig av med ca. 150 personer genom diverse trixande utan att

följa gällande regler. De som inte var med i någon fackförening fick gå på

dagen medan de som var med i fackförening blev utlösta genom avtal mellan

fackförbund och arbetsgivare.

Alla dessa avtal innehåller en juridisk standardformulering där den

anställde inte får lov att ”yppa” innehållet.

Jag tror att av denna anledning är många rädda för att gå ut med sina

berättelser. Dessutom har dom ingenting att vinna på det.

Jag är sjuk på grund av stress, därför att sjuk personal inte ersätts pga ekonomin som styr allt inom sjukvården.

Hej

En bransch det sällan talas om är livsmedelsbranschen. Här finns ju många

kvinnor (jag är dock man, namnet till trots). Dåliga löner (min grundlön ligger på ca 15 000 kr före skatt. Läste någonstans att genomsnittslönen i Sverige nu är ca 19 000. Och kvinnor har i regel sämre lön än män).

Så att oroas för ekonomin är ju ett stressmoment i sig. Blir mycket övertid. 200 - 250 tim/år de sedan 1989.

Tunga lyft. Repetitiva rörelser. Ensidiga arbetsuppgifter etc. Ofta dålig ventilation gör inte saken bättre. Att hela tiden, varje år få höra att vi måste tillverka mer och mer blir spiken i kistan.

I november -98 fick jag ont i nacken. Gick till läkaren men han hittade inget.

Blev värre och värre. Tills att jag slutligen, i november 2001 blev tvungen att sjukskriva mig. (Fram till nu hade jag aldrig varit borta från jobbet längre än

3 dagar i sträck).

Min nya läkare trodde att det kunde röra sig om fibromyalgi och remitterade mig till en smärtklinik. "Tack vare" minskade bidrag - så fick jag vänta 9 månader innan jag fick komma dit. En tid då jag inte ens kunde gå tvärs över gatan för att handla, pga yrsel, illamående mm.

Den preliminära diagnosen visade sig stämma. Jag har fibromyalgi.

Regeringen klagar på att det är många långtidssjukskrivna. Men det är ju inte så underligt när dom drar in anslagen. Det senaste jag hörde var att det i våras var 1,5 års väntetid till smärtkliniken.

I september, efter nästan 2 års sjukskrivning, så ska jag prova att jobba igen. Men bara 25 %. Men jag kan ju inte gå tillbaks till mina gamla arbetsuppgifter.

I förlängningen så skulle jag nog behöva komma till ett annat företag.

Men då har vi ju lågkonjunktur nu så vilka företag skulle va intresserad av mig?

Som kanske aldrig mer kan jobba heltid.

/Mete

Svaret på frågan om jag blivit sjuk pga. mitt jobb. Det stämmer, jag arbetar som sotare och har under en 8 månaders period varit sjukskriven 10-veckor, fördelat på 3 tillfällen. Orsaken är obekväma arbetsställningar kombinerat med ensidigt arbete. Sjukskrivningarna är grundade på den värk som uppkommit i främst nacke och axlar. Kan även tillägga att jag några dagar då och då, utan att ha uppsökt läkare för samma typ av problem. men den frånvaron förmodar jag hamnar i kategorin "mörkertal".

Med vänlig hälsning,

Patrik

Som lärare drabbas man av dåliga chefer eftersom det oftast är lärare som ej klarar av elevarbetet som tar ett kliv ”uppåt”. Detta innebär att man tar ut sitt eget misslyckande på andra lärare och försöker att förändra så att allt blir ett enda kaos.

Själv har jag många sömnlösa nätter och önskar att man bara fick arbeta med eleverna och inte med all annan skit som vi lärare gör idag för att avlasta odugliga chefer. Mitt flyktväg de senaste åren har varit tjänst i utlandet som hat varit otroligt avlastande för mig, trots många fler timmars arbete.

Skolan är nog den sjukaste av arbetsplatser när det gäller den psykiska ohälsan, enjoy and have fun

Hejsan!

Ja, jag har varit sjukskriven i över ett år nu, för en skada i högeraxel. Jag jobbar som bussförare.

Hej.

Jag är 17 år och jobbar på diskotek/klubbar som discjockey.

Flera gånger har jag blivit sjuk pga. röken som folk röker!!!

Jag vill helst inte bli en passiv rökare, det är en mardröm med andra ord (röker ej).

Röken som jag får i mig får mig att kräkas ibland. Det är äckligt och vidrigt, jag har klagat flera ggr men det finns inte så mycket och göra åt det. Man får hoppas att det blir rökförbud på krogar mm.

/dj kritikern

Hej!

Jag jobbar som elevassistent och skyddsombud. Jag blev mobbad av min rektor så jag inte orkade jobba kvar längre jag var sjukskriven i 10 månader utan att någon gjorde något.

Det var många förhandlingar men inget hände. Jag har förstått att mobbing på arbetsplatsen är ok så länge det är en chef som utför den, det finns många regler men ingen gör något. Personen som mobbade mig finns fortfarande kvar inom kommunen som en chef för elevvården så med henne hände det inget.

Nu har jag på egen bekostnad (jag får rekryteringsbidrag) börja läsa för att komma från allt eftersom ingen bryr sig. Trots alla fina regler så står man otroligt ensam. Jag led inte bara psykiskt utan även ekonomiskt.

Vänliga hälsningar

Anonym