- Vi ska leva tillsammans

Exklusiv intervju: Göran Persson berättar om sin skilsmässa - och kärleken till Anitra

NYHETER

- Nu är det igenom. Det är skönt, säger Göran Persson.

I en öppenhjärtig intervju med Aftonbladets Leif-Åke Josefsson berättar statsministern om sin skilsmässa från ex-frun

Annika.

Han berättar också om flytten från Malmö och kärleken till Systembolagets vd Anitra Steen. I helgen gör hon debut i officiella sammanhang när statsministern tar emot sina nordiska kollegor på Harpsund.

Statsminister Göran Persson och hans nya kvinna, Systembolagets vd Anitra Steen, flyttar ihop.

De ska bo tillsammans i två bostäder - hos henne i lägenheten på Kungsholmen, hos honom i Sagerska huset.

Men de är redan på jakt efter en ny och gemensam lägenhet - helst en trea.

Redan på söndag gör Anitra Steen debut i officiella sammanhang vid Perssons sida. Hon blir värdinna på Harpsund när statsministern tar emot sina nordiska statsministerkollegor.

- Då kommer hon att vara med. Det är odramatiskt, egentligen, säger Göran Persson.

Flyttlasset har gått från Malmö?

- Ja, jag kan säga så här, på en gång, fakta: Från första juli flyttar jag från Malmö. Lägenheten är uppsagd och jag och Anitra flyttar ihop på två ställen. Hon flyttar in till mig på Sagerska och vi ska bo ihop i hennes lägenhet på Kungsholmen. Det är skönt att få ordning på det efter ett långt och turbulent år. Men det är också skönt att det ordnat sig för min förra fru med en bra bostad i samma hus där vi bodde tidigare. Hon kunde använda lägenheten och byta. Nu är det igenom. Det är skönt.

Vad tänkte du när flyttbilen höll på att fyllas och sedan rullade iväg?

- Det är en lättnad. Alla som gått igenom en skilsmässa vet att i en gemensam bostad finns så väldigt mycket av minnen, så mycket av konkreta saker som kopplar till både sånt som är sorgligt och sånt som varit bra. När man då väl har bestämt sig för att gå skilda vägar, så behöll jag lägenheten i ett halvår. Det passade ju bra för min förra fru också eftersom hon kunde bo där under tiden. Men för mig var det naturligtvis ingen långsiktig lösning. Det var både en lättnad för mig men naturligtvis också en sorg. Jag tycker väldigt mycket om Malmö. Det är en fin stad. Jag representerar fortfarande Malmö i riksdagen och fortsätter att göra det. Det är blandade känslor.

Aldrig mer en stor lägenhet

Nu blir du mantalsskriven i Stockholm?

- Just det.

Och du mister lönetillägget på 4 400 kronor i månaden för dubbelt boende?

- Ja, ja. Från och med månadsskiftet nu.

Vad tittar du på när det gäller boende? Vad avgör?

- Vi ska dela på den bostad som nu är Anitras, som jag flyttar in i. Men vi ska hitta något gemensamt som vi håller på att leta efter. Vi måste hitta något som är lite mindre utsatt än det jag haft i Malmö. Vi letar efter något som är säkert och litet.

Va? Litet?!

- Ja, jag ska aldrig mer ha en stor lägenhet. Det är fruktansvärt mycket bekymmer med en stor lägenhet, fruktansvärt opraktiskt. Ibland har det varit trevligt. Kompakt och diskret vill jag ha. I Malmö har det varit mycket stort och i det mest utsatta läge man kan tänka sig. På det sättet var det en väldigt dålig position.

Olof Palmes gamla lägenhet i Gamla stan har ju nämnts. Det är inget alternativ?

- Nej, det är inte möjligt. Det är för stort. Och den ligger fel. Man kommer rakt ut i Gamla stan.

Finns det någon särskild stadsdel i Stockholm som du gillar mer än andra och där du helst av allt skulle vilja bo?

- Södermalm. Det är levande där, känns så. Men det kanske faller på säkerhetsfrågan. Det är sånt som måste lösas. Jag bodde faktiskt i Götgatsbacken ett tag när jag kom till Stockholm. Jag tyckte väldigt mycket om det.

Enbart Sagerska huset är inget alternativ? För dyr månadshyra?

- Det är inte bara det. Om inte Anitra och jag hade flyttat ihop nu, så hade jag naturligtvis köpt en bostad i Stockholm direkt själv. Jag kan inte ha ett läge där jag bara bor i Sagerska. Jag ska ju kunna lämna Sagerska i morgon. Jag får inte vara beroende av Sagerska. Att bli beroende av en lägenhet är fel. Så vi letar efter något mindre. En trea någonstans. Vi får se om vi hittar den.

Säpo kommer förstås att ha sina synpunkter?

- Ja, det är ju så. Man kan utgå från hur jag haft det till nu. Det får inte upprepas, ett sånt läge. Nej, mer diskret, högre upp, enskilt.

Du sa någonstans att "efter skilsmässan har jag varken haft tid eller ork att leta efter en ny bostad".

- Ja, så sa jag. Men samtidigt har jag en relation med Anitra. Vi ska leva tillsammans. Därmed flyttar vi i ett första läge ihop i hennes nuvarande bostad. Men vi vill hitta något tillsammans. Men nu är det löst så på praktiskt sätt. Framför allt får jag också lite sällskap i Sagerska. Att slippa bo ensam i det stora huset.

En smärtsam process

Nu har du två spruckna äktenskap bakom dig? Hur ser du på det?

- Det är inte helt ovanligt. Det säger något om den tid vi lever i. Samtidigt är ett sprucket äktenskap, varje gång det sker, en oerhörd påfrestning för de människor som är inblandade. Och en motgång. Det är någonting som, även om man kommer ur det, är en lättnad och man kan gå vidare, men också en oerhört smärtsam process som man inte vill att någon ska behöva uppleva. Särskilt som man, som jag då, samtidigt är en offentlig person och hela tiden ska prestera maximalt. Dessutom ska jag orka med en sån process...det är väldigt tungt. Det har varit tuffa, tuffa år på slutet.

Samtidigt kan man inte släppa all kontakt?

- Vi har inga gemensamma barn, det underlättar. Vi skildes som vänner och går skilda vägar, men någon gång springer vi väl på varandra. Närmare än så tror jag inte det blir. Med min första hustru har jag gemensamma barn och då finns ju en naturlig kontakt den vägen.

Hur reagerade du på tv-intervjun med din ex-fru?

- Jag har inte ens sett den. Mina medarbetare och andra som jag har sprungit på och som sett den, tyckte att den var just. En bra intervju. Det var ingen lätt intervju för henne och hon hade väl någon tanke med det också. Men jag har faktiskt inte sett den.

Hur tycker du att din omgivning - medarbetare, släkt och vänner - reagerade när det blev officiellt med skilsmässan?

- Det var en väldigt måttlig reaktion. Alla visste ju att äktenskapet var slut. Någon gång kommer man till det läget då man också måste göra det formellt om man vill leva ett fullvärdigt liv. Jag är glatt överraskad över att jag mött mycket förståelse. Det har väckt mindre uppmärksamhet än jag trodde. Det är jag glad för.

Pratar du ibland om sådana här privata saker med andra statsministrar och presidenter?

- Ja. Åtminstone en av mina kollegor ute i Europa anklagade mig för att jag inte hade ringt och hört av mig och pratat med honom. Det är ju i sådana här lägen man behöver ha sina vänner. Det var rart sagt.

Du vill inte säga vem?

- Nej.

Du har sagt att statsministerjobbet är ett ensamt jobb fast man hela tiden är omgiven av andra människor. Då blir det väl ännu mera ensamt vid en skilsmässa. Vem anförtror sig en statsminister till?

- Just det. Det blir naturligtvis ännu mera ensamt om man lever i ett äktenskap som är en fasad. I den meningen är det sant. Det är få man har att vända sig till. Man bär en onödigt stor börda. Man kan inte gå till medarbetare med sånt, det kan man inte göra. Jag har någon eller några i regeringskretsen som jag pratar om sånt med. Och tidigare statsråd som jag också kan prata med. Många gamla vänner " men det är också upptagna människor. Nej, man bär det själv.

Har inte haft en romans förut

Hur viktigt är det för en statsminister att ha ett privatliv där någon eller några säger precis vad de ärligen tänker och tycker och inte bara vad de tror att statsministern vill höra?

- Det är naturligtvis viktigt för alla människor, inte bara för statsministern. Men ju mer utsatt du är, ju hårdare psykisk press du har i ett jobb, desto viktigare är det att detta fungerar. I den meningen har jag faktiskt haft en ganska skön vår. Det har varit en politiskt turbulent tid, men jag har haft en väldigt bra vår.

Tycker du att kärlek i dag, när du passerat 50, är annorlunda än när du var 20, 30, 40?

- (tystnad) Bra fråga. Jag har inte ens funderat över det. Men det är klart, man har fått erfarenhet och distans till saker och ting. Men det basala i en relation, att man intuitivt förstår varandra, bryr sig om varann, känner attraktion, finns ju där. Sedan är det bara att hantera det. Att man vågar det är troligen något man blir bättre på med mer erfarenhet. Jag tror det.

Du kände Anitra Steen sedan tidigare. Är det lättare att inleda ett förhållande då?

- Ja, det tror jag. Vi har naturligtvis gemensamma intressen, gemensamma referensramar, gemensam bekantskapskrets. Så är det ju. Hon är en person jag känt i femton års tid. Det är, var, säkert lätt för oss att bygga vidare på det.

Det finns ju ett gammalt rykte om en tidigare romans mellan er två. Nu har du chansen att avliva det.

- Ha, ha...det är inte sant. Men vi har haft en väldigt intensiv arbetsrelation genom åren.

Berätta nu - hur började det nu, då? Var det "Klick" à la kungen och Silvia eller något annat?

- Man dyker upp. Så är det. För varann. Det är mycket komplicerat hur sånt här går till. Svårt att veta när det sker, hur det sker.

Har ni något gemensamt nyckeldatum redan? Som ni aldrig kommer att glömma?

- Nej, inget sånt. Det skulle möjligen vara då, ha ha, när vi för första gången träffades själva på Harpsund. Då dök fotograferna upp direkt. På sitt sätt var det en förlösare och en befriare. Det var ganska skönt. Så var det gjort.

I början av varje förhållande finns det ju saker som är oförglömliga, eller hur?

- Ja, men dom behöver man ju inte prata om. Det behåller man för sig själv.

Vad såg du först hos Anitra?

- " nu ska man tänka sig för här. Hon har väldigt vackra ögon. Det tycker jag. Väldigt vackra.

Var det jobbigt att smyga med dejtandet i början? Eller rent av kanske lite spännande?

- Det var spännande, mycket spännande. Det var inte jobbigt. Vi var ganska avslappnade, avspända. Två medelålders människor, frånskilda med vuxna barn, båda med utsatta arbeten, träffar varandra och tycker om varandra. Då tycker man att man har rätt till den relationen utan att man behöver smyga med den.

Debuterar officiellt på söndag

Ja, ni har båda krävande och ansträngande jobb. Hur ofta hinner ni ses egentligen?

- Vi jobbar väldigt hårt båda två. På något sätt, för min del, så går ju alltid jobbet först. Det är också så för henne. Hon är oerhört engagerad. Jag brukar säga att hon jobbar tungt. Hon är noggrann, läser på, förbereder sig. Jag jobbar lätt och mer på intuition. Vi är olika på så sätt.

- Å andra sidan har jag nog inte haft en vår under min statsministertid då jag varit ledig så många helger som det här året. Det har varit skönt, väldigt skönt. Vi har haft en fantastisk vår och varit ute mycket i skog och mark.

När får vi för första gången se Anitra vid din sida i ett officiellt sammanhang?

- På söndag. Då är det nordiskt statsministermöte på Harpsund. Då kommer hon att vara med. Det är odramatiskt, egentligen.

På vilket sätt är ni lika varann?

- Vi är ohyggligt envisa båda två. Det är vi. Målmedvetna. Väldigt känsliga. Det måste man vara när man sysslar med så här hårda arbeten. Man måste vara otroligt känslig och reagera på saker och ting.

Att ha ungefär samma smak brukar ju underlätta. Hur känns det där?

- Ja, det är rätt roligt. Vi är nästan precis lika gamla, födda samma år och med bara några månaders mellanrum. Hon kommer från Fagersta. Jag är från Vingåker. Hon är uppvuxen i ett metallarbetarhem och jag i ett byggnadsarbetarhem. Vi har båda läst på högskola. Vi har, ska vi säga, en likartad referensram både i tid och social förankring. Det är klart att man då får med sig vissa värderingar och smaker. Det stämmer väldigt väl.

Hon brukar gilla att sjunga och dra fräckisar, sägs det. Sjunger ni tillsammans?

- Ja, det har hänt. Hon är ohyggligt duktig på detta. Hon kan alla de där texterna som sjöngs av vår ungdoms stora hjältar, Lill-Babs och Siw Malmkvist och allt vad de hette. Hon kan varenda schlagertext och det sjungs väldigt mycket. Jag kan rätt mycket jag också, tycker också om att sjunga.

Så ni sitter framför tv:n och sjunger med Lasse Berghagen och de andra i Allsång på Skansen?

- Absolut! Så småningom ska vi väl gå dit och sjunga med Berghagen.

Jaså, det finns på agendan?

- Ja, så småningom, säger jag. Hon sjunger verkligen bra. Sen skrattar hon väldigt mycket. Det är en glad person. Skratt och sång.

Har ni kort stubin båda?

- Jaha.

Det kom snabbt?

- Ja, det har vi. Temperament.

Låter som upplagt för ett och annat uppfriskande gräl ibland?

- Ja, det kan det bli. Temperament och envishet borgar ju för att det ibland kan bli så.

Vem tar notan om ni äter ute?

- Det gör hon. Någon gång tar nog jag också. Men vi äter inte så ofta på restaurang.

Hur ser du på det ekonomiska i ett förhållande?

- Har jag inte ens tänkt på. Det får ge sig. Närmast letar vi nu efter en gemensam bostad som vi ska dela.

Var du någonsin inne på tanken att bli "ensamstående statsminister" och helt och hållet satsa på jobbet?

- Nej. Nej. Jag har varit väldigt ensam de senaste åren. Och satsat helt och hållet på jobbet. Men att se det som ett ideal, någonting att sträva efter, som jag skulle välja, absolut inte.

Man gör ett bättre jobb som statsminister om privatlivet är i harmoni?

- Absolut! Det tror jag gäller för alla andra också. Så är det.

Vad måste stämma för att ett förhållande ska bli bra och hållbart?

- Det måste bygga på generositet, förståelse för att man som individ och partner behöver ha sin egen sfär. Det är oerhört viktigt. Man äger inte varandra. Relationens styrka bygger mycket på att man ger varandra frihet att utvecklas.

Tycker du att ett kärleksförhållande ska formaliseras med förlovning och giftermål?

- Ha ha. Sånt där bestämmer nog Anitra, skulle jag tro. Nej, men däremot tycker jag att det är skönt att vi kan flytta ihop. Att leva ett socialt liv tillsammans ska bli väldigt skönt.

Kan man vara statsminister och sambo? Känner du till några andra?

- Jadå. Den irländske premiärministern är det. Och i en kultur som är väldigt lite tillåtande.

Har ni planerat vad ni ska göra på semestern?

- Ingenting. Faktiskt ingenting. Jag har säkert runt hundra resdagar, ja mer. Mycket internationellt. För mig att slippa resa är en välsignelse. Det jag sällan får göra är att köra bil. Jag tycker det är väldigt roligt att köra bil. Så vi kan nog göra lite dagsturer i Mellansverige, runt omkring.

Letar efter sommarhus

Titta på hus i Sörmland?

- Ja, titta på hus i Sörmland. Hänga på cyklarna på bilen, åka någonstans och cykla. Cykla runt sörmländska sjöar och uppe i Bergslagen.

Hur nära är det med gemensamt husköp i Sörmland?

- Det är så där. Vi har tillgång till Harpsund och där trivs jag oerhört bra med natur och miljö. Men så småningom, när man ska lämna det här uppdraget, får vi titta på någonting. Nu vet man inte när det dyker upp. Det kan ju komma snabbt, ett tillfälle. Men det kan också ta tid. Fast vi sitter ju inte i sjön.

Kan ni vända EMU-vinden redan i Almedalen?

- Jag tror att den redan har vänt. Det kom två nya opinionsmätningar i dag. Jag tycker de bekräftar den bild jag har. Den ena ger en väldigt jämn bild, 45-41 till Nej, den andra 52-45-nånting. Det är ändå ganska jämnt. Jag tror att det kommer att bli så som jag sagt. En folkomröstning som slutar i intervallet 53-47 åt något håll. Jag är optimist. Jag tror vi kan klara det. Men det blir hårt.

Tänker ni försöka få hit både Tony Blair och Gerhard Schröder som draghjälp i slutskedet?

- Jag vet inte. Jag skulle tro att de kunde tänka sig att ställa upp om det passar med deras kalender. Å andra sidan är det ju så i folkomröstningar att det är så utpräglat nationella beslut. Nej-sidan har ju inga kul förespråkare att plocka hit precis. Det är inte direkt något gäng som man skulle vilja visa upp i en svensk valrörelse. Så i den meningen kanske Ja-sidan borde utnyttja det. Och då är både Schröder och Blair två intressanta personligheter.

Var du någonsin inne på att sätta Persson i pant, det vill säga statsministerjobbet, för ett Ja i folkomröstningen?

- Ja, det var jag. Jag ville ju inte en folkomröstning. Jag ville ha det i ett riksdagsval. Då säger man ju att nu får ni ta det här, eller också inte ta det, och då får regeringen gå eller så sitter den kvar. Men det blev ju så småningom överkört av andra.

Hur tror du de borgerliga partierna ställer sig till det nya närmandet mellan regeringen och LO när det gäller en buffert. Har du pratat med Leijonborg och compani innan du gick ut med detta?

- Buffert eller överskott har vi ju med oss mittenpartierna på. Det behöver vi ha oavsett om vi går in i EMU eller inte. Jag hävdar ju att vi behöver ha ett större överskott om vi står utanför. Men moderaterna gillar det inte. De tycker det är fel. Men det kontroversiella var ju att om man skulle ta de pengarna och bygga upp en särskild fond vid sidan av statsbudgeten, det var ju det som kom i våras. Men det andra tror jag nog " det finns mycket bra idéer inom fackföreningsrörelsen som vi kan använda oss av. Och det är viktigt att dom är med.

Saknar president Clinton

Utrikespolitiskt - är det tungt att Clinton är borta och att Blair är i trubbbel?

- Ja, det är det. Tungt att Clinton är borta av många skäl. Det finns i den amerikanska politiken ett progressivt inslag. Clinton var en väldigt tydlig exponent för detta. Dessutom var han en sjusärdeles kommunikatör, en kampanjpolitiker med oerhörd karisma. Så man saknar honom också på så sätt.

- Att Blair just nu är i ett politiskt bekymmersamt läge, det tillhör det normala. Du kan inte alltid leva i solsken. Förr eller senare kommer perioder då det går emot. Blair är just nu i ett läge där han har det kämpigt. Men ofta, när man gått igenom en sån period, så kommer man stärkt tillbaka. Det gör man. Jag har mycket stor respekt för honom. Det är en oerhört sympatisk person, god kamrat. Att man kommer tillbaka efter en politisk kris " jag måste säga att det var kul att träffa Schröder nere i Thessaloniki. Han var på mycket gott humör och dominerade på toppmötet som han inte gjort förut. Han har kommit igenom åtminstone en del av sin kris hemma.

Leif-Åke Josefsson