Så slåss han för sin karriär

Omslagspojke -3 dagar i rad

1 av 4 | Foto: mikael gustavsen
en karriärfråga Om det blir ett ja till EMU avgår troligen Göran Persson nästa år - men har goda chanser till en ny karriär. Om det blir nej i omröstningen undergrävs hans auktoritet och frågan är vad han ska syssla med då.
NYHETER

Göran Persson har blivit omslagspojke. Tre dagar i rad har han slagits upp stort på förstasidan i internationella Financial Times.

Orsak: Persson slåss för sin politiska framtid.

För statsminister Göran Persson handlar folkomröstningen nästa söndag om mer än ett svenskt valutabyte. Den rör i högsta grad också hans egen framtid.

Därför har Persson inlett en offensiv som saknar motstycke. Det är som om en armé av bandvagnar skickats ut för att meja ner motståndarna på nej-sidan. Alla medel är tillåtna.

Ges ut i hela världen

En av dem är Financial Times, en brittisk affärstidning som ges ut över hela världen och som specialiserat sig på bland annat EU-bevakning. Tre dagar i rad har Göran Persson förekommit i stort uppslagna artiklar på tidningens förstasida:

Helgtidningen: Persson säger att Sverige inte går över till euro om stabilitetspakten, EMU:s regelverk för sunda statsfinanser, rasar ihop. Eller om kronans knytkurs till euron blir för dålig.

Måndag: Persson hävdar att om svenska folket röstar nej kommer nästa chans till valutabyte först 2013.

Tisdag: Persson går till attack mot Frankrike, Italien och Tyskland som inte förberedde sig tillräckligt väl för valutabytet. Därför har de problem med statsfinanserna, därför skakar stabilitetspakten.

Full pott för Persson

För Göran Persson är genomslaget i den ansedda tidningen full pott. Inte för att särskilt många svenskar läser Financial Times. Utan för att rätt människor gör det. Svenska opinionsbildare i stort och i smått.

Det kan alltså, på marginalen, hjälpa Persson att nå sitt mål. Ja-seger nästa söndag.

Men oavsett om det blir ja eller nej kommer Göran Perssons politiska framtid att handfast påverkas av utslaget i folkomröstningen.

Vid ett ja är en kvalificerad spådom att Göran Persson lämnar sitt uppdrag i samband med socialdemokraternas extra partikongress i april nästa år. Han har då varit statsminister i drygt åtta år och mer kan man inte begära i dagens supersnabba mediesamhälle.

Han har i så fall satt avtryck i historien på åtminstone två punkter. Som den som sanerade statsfinanserna efter 1990-talets djupa kris. Och som den som ledde Sverige till det första valutabytet sedan 1873.

Men dessutom stärker en ja-seger Göran Perssons chanser till en ny karriär. Nästa sommar ska EU-ländernas regeringar tala om vem de vill nominera till den nya kommission som tillträder på hösten. Att Persson inte har något emot att bli ordförande är en offentlig hemlighet.

Nej = vingklippning

Men en nej-seger blir inte heller utan konsekvenser för Göran Persson. Han vingklipps, både som statsminister och som partiledare. Hans auktoritet undergrävs kraftigt.

Att Persson skulle vilja fortsätta sedan han fått stryk i den fråga han själv utnämnt till sitt politiska livs allra viktigaste är inte troligt. Frågan är snarast hur snabbt reträtten kommer. Och vad han i så fall ska ägna sig åt.

Lena Mellin