Nej-sidans framgång är ett uttryck för missnöje

Lena Mellin: Största tillgången är misstron mot eliten

NYHETER

Egentligen borde nej-sidan vara krossad för länge sedan. Ändå leder de stort i opinionsmätningarna.

Folkets uppror mot etablissemanget?

En enkel undersökning bland de artiklar som publicerats under den senaste veckan i de 38 tidningar som ingår i Mediearkivet visar att ja-sidans dominans är i det närmaste total.

Ja-sidans främsta företrädare nämns vid 6 069 tillfällen.

Motsvarande siffra för nej-sidans ledning är bara 1 939. En knapp tredjedel.

Skillnaden avspeglar i viss mån kampanjernas olika behov. Ja-sidan vill vända ett hotande nej till ja. De måste synas och märkas. En massiv bombmatta av argument började läggas ut i valrörelsens elfte timme.

Mindre är bättre

Första krevaden var utrikesminister Anna Lindhs och Ericssonchefen Carl-Henric Svanbergs gemensamma debattartikel. Sedan har det fortsatt.

Nej-sidan däremot jobbar efter devisen ju mindre dess bättre. Övertaget i opinionsmätningarna är fortfarande bastant. Utspel innebär alltid risker eftersom de kan misstolkas. Alltså är det bäst att göra så lite som möjligt, det ser ju ut att gå vägen ändå.

Ja-sidans dominans i tidningarna har alltså delvis en rationell förklaring. Men övertaget är av megaformat även på andra håll.

Ja-sidan har mycket mer pengar, näringslivet pumpar in pengar i kampanjen.

Ja-sidan har tillgång till de politiker svenska folket har mest förtroende för. Exempelvis Göran Persson, Carl Bildt, Anna Lindh och Alf Svensson.

Ja-sidan leder med 99 mot 1 när man räknar annonser i tidningarna.

Ja-sidan har köpt några av de bästa pr-människorna som finns i Sverige.

Men det hjälper inte. Nej leder över ja i samtliga opinionsmätningar. Inte bara lite grann. Utan rejält - även om avståndet krymper.

Ett allmänt missnöje

Förklaringen finns inte i själva EMU-frågan.

Det förefaller snarare som om nej-sidans största tillgång är ett allmänt missnöje över samhällsutvecklingen. Och den har letts av etablissemanget, de som nu står på ja-barrikaderna. Rösta nej, rösta mot dem som sett till att det blivit som det blivit.

I Sverige är den här diskussionen otydlig. Men den ligger och puttrar under ytan.

I den danska folkomröstningen om euron för tre år sedan var den däremot supertydlig. Nej-drottningen Pia Kjærsgaard kopplade effektivt ihop invandring och EU med nedskärningar i vården och svårigheter för de gamla. Det kända var, enligt Kjærsgaard, hotat av det mindre kända. Rösta nej, för Danmarks och din egen skull.

Ja-sidan har nu tio dagar på sig att vända den folkliga misstron mot eliten och vart den lett Sverige. Det kan visa sig vara i knappaste laget.

Ja-sidan i tidningarna

Nej-sidan i tidningarna

Lena Mellin